Att vara ständig

Som har meddelats på vår hemsida beslöt Akademien igår att invälja språkvetaren Tomas Riad som ny ledamot på stol nummer sex. Så vem är han? Jag tänkte här bidra med några strödda fakta som kanske inte är omedelbart gripbara på Internet:

• Riad tog studenten 1978 vid Katedralsskolan i Uppsala – helklassisk linje.
• Han disputerade 1992 på en avhandling med titeln ”Structures in Germanic prosody”. För denna fick han Högskoleföreningens pris som det årets bästa.
• Hans huvudinriktning är fonologi, och särskilt då det fält som benämns prosodi, alltså språkets ljudegenskaper. För en demonstration av vad detta går ut på kan man gärna läsa hans artikel ”Börk börk börk. Ehula hule de chokolad muus”, som alltså tar sin utgångspunkt i mupparnas svenske kock.
• Tomas Riad är också violinist. Han har studerat vid Royal College of Music i London, och arbetade under en tid på 80-talet som musiker på heltid.
• Hans far kommer från Egypten, ingenjör och arkitekt, och hans mor Eva är professor emerita i arabiska vid Uppsala universitet.
• Riads forskning är bred och rik, och spänner från frågor om relationen mellan språk och vers (se till exempel denna föreläsning) till en undersökning av smeknamnsbildningar i Rinkeby.
• Han har även gjort insatser för att förbättra grammatikundervisningen i svenska skolan.

Som utlovat följer här mer information om vår kommande SAOL-app. Den bygger alltså på den allra senaste versionen av SAOL, nummer 13, närmare bestämt den version som kallas SAOL Plus. Appen, som kommer att finnas tillgänglig både för Iphone och Android, har följande grundfunktioner:

• Sökning på ord – givetvis.
• Felstavningshjälp – för att komma runt paradoxen att man helst bör veta hur ett ord stavas för att kunna ta reda på hur det stavas. Skriv till exempel ”sjornalist” så får du bland annat upp förslaget ”journalist”. En synnerligen användbar funktion.
• Korsordshjälp – skriv akt***a**** så hittar appen ord som ”akterkajuta” och ”aktiehandel”. Detta är en funktion som kan utsätta nyttjare av Alfapet, Scrabble och liknande ordspel för vissa frestelser.
• Historia och bokmärke – appen kommer ihåg vad du sökt på tills dess att du väljer att radera den informationen. På samma vis kan du koppla ett bokmärke till ett visst ord. (Vilket jag själv tänker använda för bland annat ordet ”galopp”, som jag alltid tvekar över.)
• Information – enkla texter där man kan hitta upplysningar om Svenska Akademien, exempel på ord som gallrats ut från SAOL 13 och exempel på ord som kommit till, med mera.

Det kan nämnas att allt material lagras i ens mobil, så den kräver inte uppkoppling mot någon särskild server för att fungera. Arbetet går enligt plan, och om inget oförutsett inträffar kommer vi att kunna släppa appen under den bortre halvan av november.

En annan sak: den kommer att vara gratis.

Fem ögonblick under bokmässan 2011 som jag nog kommer att minnas:

1. När Paula Henriksson läser slutet på dikten ”Farväl till livet” där i mörkret på vårt Stagneliusseminarium i sal J1, och jag känner hur håren reser sig, först på mina ben, sedan på armarna och till sist i nacken. (Vilken fruktansvärd dikt; fruktansvärt bra; fruktansvärd till sitt innehåll; den skulle, intagen vid fel ögonblick, kunna föra en människa över gränsen.)
2. När jag står där och väntar på hissen, mol allena på tolfte våningen, det plingar och dörrarna glider upp och där står – Mario Vargas Llosa och hans hustru Patricia. (Vad är sannolikheten? En på miljonen?)
3. När jag inklämd i börsens mänskovimmel ska välja mellan vitt eller rött vin till min buffétallrik, och de inbjudande glasen står uppradade i kolonner, fyllda av sin glimrande vätska, och handen går liksom på autopilot mot det röda, men jag tvekar en mikrosekund, för det något dämpade ljuset får det vita vinet att stråla så vackert bärnstensartat, men så återtar handen sin förra resa mot det röda, och jag griper – ett glas vatten. Och sveper det. (Så var jag också i säng strax efter tio. Spik nykter. Utan ens ha sett kön till baren på Park.)
4. När jag under min patrull av småförlagens montrar – det är där man verkligen kan göra fynd på mässan, och då inte bara prismässiga sådana – hos Ellerströms finner ”Epifanier” av den unge James Joyce, slår upp den, bläddrar, läser, häpnar, och tänker: ”Så här skulle en självbiografi kunna se ut!”
5. När de tre mottagarna av vårt svensklärarpris harangerats och en applåd, nej ett jubel så starkt stiger upp, att skulle Kicki Danielsson då haft ett av sina framträdanden i montern mittemot oss skulle det överröstat tillochmed hennes lilla orkester. Vilket säger en hel del.

Den här hösten ger Akademien ut tre bokverk. Och alla tre kommer att vara föremål för uppmärksamhet på bokmässan, som börjar nu på torsdag.

Det första är Bo Bergmans biografi över Hjalmar Söderberg. Detta är årets volym i serien ”Minnesbiblioteket”, vilket innebär att det är en återutgivning av ett gammalt verk som vi tror kan vara av intresse även för läsare idag. Bo Bergman och Hjalmar Söderberg var gamla vänner, och den förstnämndes detaljskarpa och intelligenta bild av denna person som han kände så väl är högintressant – bland annat för att relationen mellan de två inte var helt okomplicerad. Seriens redaktör Lotta Lotass har skrivit ett förord som är bland det bästa jag läst om dessa udda författarkollegor. (En recension av boken går att läsa här.)

På bokmässan kommer Lotta Lotass och Staffan Söderblom samtala om boken, om Söderberg och Bergman på fredag klockan 10:00-10:20, i sal J2.

Det andra är ”De Aderton”, en biografisk uppslagsbok över de 186 personer som sedan 1786 invalts som ledamöter i Svenska Akademien. Förutom dessa porträtt i bild och text – organiserad efter stolsnummer – rymmer boken dessutom en inledning där olika aspekter av den här lilla gruppen diskuteras: socialt ursprung, yrke, kön, ålder etc. Flera vandringsmyter avlivas, som att Akademien mest skulle ha bestått av författare. Det är dock intressant att notera hur sammansättningen hela tiden skiftar, om än runt vissa givna axlar. På så vis blir Akademien, trots sin uttalade vilja att förbli, ändå en spegling av ett Sverige i förändring. Och underligt vore annars.

Bokens författare Bo Svensén kommer vid två tillfällen prata kring den, dels på fredag klockan 14:00, dels på lördag klockan 11:00. Platsen är Akademiens egen monter. Vid det sistnämnda tillfället kommer jag själv vara med.

Det tredje är årets nummer i vår klassikerserie: Erik Johan Stagnelius samlade skrifter, i fem band, allt samlat i en vacker box. Det har länge saknats en modern version av Stagnelii verk, och den som verkligen velat sätta sig in i hans vidunderliga produktion – minns att han dog ouppmärksammad vid 29 års ålder – har fått saxa mellan flera olika utgåvor. Inte så längre. Detta är den mest fullständiga upplaga som hittills givits ut, och den kommer inom överskådlig tid vara ett standardverk. Det är också Akademiens största satsning  hittills inom ramen för vår klassikerserie, och vi är självfallet synnerligen nöjda med den.

På lördag klockan 12:00 kommer jag, Paula Henriksson, utgåvans mångkunniga redaktör, och Anders Olsson, som skrivit inledningen, samtala om Stagnelius. Platsen är sal H:1.

Själv väntar mig en rad olika sysslor och framträdanden. Förutom ett seminarium om kontinuitet och förändring i Svenska Akademien (fredag 16:00, sal J1), tillsammans med bland annat Sture Allén, kommer jag bland annat dela ut två priser som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, dels vårt bibliotekariepris (fredag 15:00), dels vårt svensklärarpris (lördag 13:30). Båda evenemangen äger rum i vår monter. Och om det är någon som vill träffa mig så är det störst chans att göra det just på den platsen. Där mellanlandar jag titt som tätt. Vi ses!

Läser till min förvåning i Svenska Dagbladet att ”Akademien nobbade ordspelet Wordfeud”. Det är inte sant. Jag är själv en hängiven spelare av Alfapet (fråga min fru), och Akademien har flera gånger ställt sig bejakande till förfrågningar om att få använda vår ordlista i liknande sammanhang.

Sanningen är att IGÅR blev en medarbetare på universitetet i Göteborg uppringd av en person som för Wordfeuds räkning ställde frågor om hur de skulle bära sig åt för att kunna använda SAOL i sitt program. Och denna person blev helt enligt regelboken hänvisad vidare. Mer dramatiskt än så är det alltså inte. Och alls ingen nobb.

Här i Stockholm har vi ännu inte sett någon förfrågan, men jag kan garantera att när den väl dyker upp så vi kommer att se mycket välvilligt på den.  Inte heller behöver det bli vidare krångligt. Vi har enkla standardavtal redo. Allt till lekens och rättstavningens fromma.

Jag saknar inte sällan skrivandet. Det måste jag erkänna. Arbetet som ständig sekreterare tar för det mesta allt jag har av tid, och ibland mer ändå. Men jag har en livlina, en kontakt med min tidigare existens som räddar mig, och det är den bok jag skrev om Första världskriget och som kom ut 2008.

När den ges ut i något nytt land tar jag det som förevändning för att återvända till den, ändra, stryka, lägga till. När tid bjuds, vill säga.

Ofta lyfter jag ut en person som återfinns i den svenska upplagan och adderar en annan. Vilket är fullt möjligt på grund av bokens modulartade struktur. På det här viset finns det inte två utländska upplagor som är exakt lika varandra.

Detta påminns man också om på ett annat, lättiakttagbart plan. Det gäller den grafiska utformningen och – i synnerhet – omslagen. Som här:

Det är faktiskt möjligt att spanjorer och britter varandra ovetandes valt fotografier tagna vid samma tillfälle; klart är dock att de sistnämnda sökt närhet, genom att använda en en bild är blickarna är det centrala, samtidigt som de förstnämnda med sitt bildval istället markerar avstånd. Den amerikanska omslaget är lika lugnt som det tyska är våldsamt – Nevinsons expressionistiska målning av en detonerande granat är helt kongenial med titeln. (Som för övrigt modifierats.) Jag vill också tro att alla de här sakerna finns i boken: närheten och avståndet, våldet och stillheten.

Nästan överallt har man problem med titeln. En rad olika varianter förekommer.

Tanken är att så småningom samla de här tilläggen, som bara återfinns i utländska upplagor, och låta smälta samman dem med det svenska originalet, till ny, utbyggd version av ”Stridens skönhet och sorg”.

När tid bjuds, vill säga.