Tomas Tranströmer död

Svenska Akademien har med sorg och bestörtning tagit del av budet om Tomas Tranströmers bortgång. Vår höga uppskattning av hans verk och betydelse behöver ingen betvivla: vi skänkte honom Nobelpriset. Han var en av vår samtids främsta poeter, som vunnit läsare och beundrare runt hela världen. Det som dödligt var av Tomas Tranströmer är borta. Men det som hans geni skapade lever kvar.

Våra tankar går till hans hustru Monica och barnen.

 

Yaşar Kemal

There have been some stories in Turkish media, the gist of it being that the Swedish Academy was subjected to pressure from Kurdish exile groups in order to deny the recently deceased author Yaşar Kemal the Nobel Prize in literature, and that the Academy also caved in to this.

Let me be perfectly clear here: none of this is true.

I have seen no such campaign trying to stop Kemal from receiving the prize, neither have I ever heard of such a campaign taking place. The plain silliness of this story is demonstrated by the fact that the alledged decision to deny Kemal the award is said to have been taken by its permanent secretary, a certain “Olof G. Tandberg”. No “Olof G. Tandberg” has ever been a member of this Academy, and no person with this name has of course ever been its permanent secretary.

From time to time the Academy is subjected to campaigns, mostly about promoting an author, sometimes about trying to do the opposite thing. It never works. At least not as intended. If it has an effect, it is in the form of a backfire of sorts. The Academy is in all respects an independent body, and reacts almost vehemently to attempts to tell us what we should or should not do.

– – – – –

Det har förekommit en del historier i turkisk media som i korthet går ut på att Svenska Akademien varit föremål för påtryckningar från kurdiska exilgrupper i syfte att förvägra den nu avlidne författaren Yasar Kemal Nobelpriset i litteratur, och att vi också lät oss påverkas.

Låt mig vara helt tydlig här: detta är bara struntprat.

Jag har inte sett någon sådan kampanj i syfte att hindra Yasar Kemal från att skänkas priset, och inte heller har jag någonsin hört talas om att en sådan kampanj har ägt rum. Hur fånig den här historien är visas av det faktum att den som sägs ha beslutat att Kemal ej skulle ges priset var dess ständige sekreterare, en viss ”Olof G. Tandberg”. Ingen ”Olof G. Tandberg” har någonsin varit ledamot i denna akademi, än mindre dess ständige sekreterare.

Tid efter annan utsätts Akademien för olika kampanjer, för det mesta i syfte att understödja en viss författares kandidatur, ibland i hopp om att nå motsatt effekt. Det fungerar aldrig. Om de alls har en verkan, så är det i form av ett slags motreaktion. Svenska Akademien är en i alla hänseenden oberoende institution, och reagerar nära nog instinktivt på sådana här försök att diktera vad vi ska eller inte ska göra.

 

Adjektiv-ändelsen

Det har förekommit en del frågor rörande vilken adjektiv-ändelse min efterträdare kommer att ha på sin titel. Ständig-e eller ständig-a sekreteraren? Kanske inte världens största fråga i dessa tider, men ändå något att undra över. Detta har vi även diskuterat i Akademien, för frågan är faktiskt inte helt lätt. Båda alternativen kan finna stöd i praxis och i grammatik. Till slut blev det bestämt att fru Danius från den 1 juni kommer att tituleras Svenska Akademiens ständiga sekreterare. En annan sak är om detta alternativ kanske också kommer att bli bestående framgent, som varande det mest könsneutrala. Den som lever får se.

 

Mitt sista halvår

På Akademiens högtidssammankomst ikväll berättade jag att detta är mitt sista halvår som ständig sekreterare. Den 31 maj 2015 lämnar jag – som planerat – posten. Och jag hade också den stora glädjen och tillfredsställelsen att tillkännage att min efterträdare kommer att bli Sara Danius.

Med anledning av detta har jag gjort en enkel intervju med mig själv.

Fråga: Betyder detta att du lämnar Svenska Akademien?

Svar: Absolut inte! Efter den 31 maj år fortsätter jag självfallet att vara en vanlig, aktiv ledamot i De Aderton – precis som mina två företrädare i tjänsten, Sture Allén och Horace Engdahl. Det är enbart posten som Ständig sekreterare som jag lämnar.

Fråga: Varför lämnar du sekreterarposten just nu?

Svar: Min plan och mitt löfte till Akademien var att stanna på posten i sex år, och i slutet av maj har de planerade, utlovade sex åren gått. Svårare än så är det inte! Sedan var det aldrig givet att det skulle bli exakt så länge, då det förutsatte att en både lämplig och villig efterträdare fanns för handen. Och det gör det nu, i form av Sara Danius – som jag vet kommer att göra en utmärkt insats!

Fråga: Så det är ingen konflikt, konspiration, dispyt, tvist, schism, kontrovers, slitning, osämja eller gräl som ligger bakom?

Svar: Nej nej, här måste jag nog göra media besvikna. Detta har varit bestämt i många och år, och följer som sagt plan. Stämningen i Akademien är för övrigt utmärkt.

Fråga: Har du något råd att ge till din efterträdare, Sara Danius.

Svar: Jag har givit henne några, men det viktigaste är nog detsamma som en gång gavs mig av min företrädare, Horace Engdahl (och som han i sin tur skänkts inför sitt eget tillträde på posten): Var dig själv bara.

Fråga: Hur vill du själv summera din tid som Ständig sekreterare?

Svar: Det vill jag inte. Inte redan. Jag har faktiskt ett knappt halvår kvar. Där ber jag att få återkomma.

Fråga: Jag förstår. Om man säger så här istället: blev det ungefär som du tänkt dig?

Svar: Ja, ungefär, fast jag finner att jag i förväg oroade mig för fel saker. Som man alltid gör. Somt, till exempel detta med att vara chef och att ha stort organisatoriskt och ekonomiskt ansvar, var nog mindre besvärligt än jag trott. Annat har varit kämpigare än jag tänkt. När jag trädde till 2009 hade vi en sju månader gammal flicka där hemma och för två år sedan fick vi – helt oplanerat – ännu ett barn. Och att pendla till Stockholm med blöjbarn hemma, ja, det är slitigt.

Fråga: Vad väntar dig själv när du slutar?

Svar: För dryga sex år sedan liknade jag detta vid en världsomsegling, och snart är seglatsen lyckligen över, även om jag inte kommer att stiga iland på exakt samma plats som jag en gång lämnade. Dock hoppas jag att återgå till skrivandet, kunna läsa aningen mer planlöst samt ha mer tid över till mina fem barn.

 

Folkligt, festligt, alltför fullsatt

Jag har tyvärr tvingats fattat beslutet att tillkännagivandet av Nobelpristagaren i år inte kommer att vara öppet för envar som önskar titta på. Bakgrunden är inte vidare dramatisk.

Fler och fler journalister vill bevaka händelsen, och det är givetvis roligt. Samtidigt har vi under flera år haft problem med växande trängsel i Börssalen, och det finns en fysisk gräns för hur många som går att klämma in.

Förra året var vi tvungna att stänga dörrarna nere mot gatan en tid före klockan 13:00 helt enkelt för att Börssalen redan var fylld. Förvisso har den här stämningen av litterär folkfest alltid varit trevlig, men när det plötsligt dyker upp, säg, en busslast med glada mänskor från Västkusten nyfikna på spektaklet, då spricker alla kalkyler. De som arrangemanget i första hand är avsett för – media och branschfolk – riskerar att inte få plats, på grund av att där finns alltför många förväntansfulla turister och föräldralediga pappor som råkat släntra förbi Källargränd med sin barnvagn när dörren mot gatan slogs upp.

PS. Märk väl att även de som ej tillhör de ovan nämnda kategorierna media och branschfolk alltjämt kan beredas möjlighet att delta, men det bygger på att man då hör av sig till oss i förväg. Hela skolklasser, föreningar etc kommer ej kunna beredas plats, men kommer då kunna skicka representanter. Och alltid i mån av plats.

 

Akademien på Bokmässan

Även i år är Svenska Akademien med på bokmässan. (Vilket hon för övrigt varit ända från början 1985.) Vi har vår monter på vanlig plats, just när man kommer in i den stora A-hallen. Och som vanligt kommer även ett antal av våra ledamöter att besöka mässan. I år Horace Engdahl, Sture Allén, Per Wästberg, Sara Danius och Göran Malmqvist.

Årets montertema är Akademiens priser. (De är som bekant många.) Dels finns där en utställning – om någon exempelvis tror De Aderton på sin tid missaktade Astrid Lindgren finns här handfast bevis på motsatsen. Dels håller vi som alltid ett antal mindre och mer intima monterseminarier. Exempelvis kommer Per Wästberg att prata om Nobelprisarbetet (fredag 14:00 och lördag 13:00). Det blir också ett seminarium om de priser som utdelades förr i världen i samband med Akademiens litterära tävlingar (fredag 16:00 och lördag 13:25). Där skänks alltid tillfällen till frågor.

Två av våra allra viktigaste priser delas också av tradition ut på bokmässan, och av mig högst personligen. Det är för det första Bibliotekariepriset (fredag 15:00), och för det andra Svensklärarpriset (lördag 14:00). Bibliotekarier och svensklärare glöms ofta bort, men de är de bredryggade karyatider varpå så mycket av det svenska språket och den svenska litteraturen vilar, och med dessa priser vill Akademien uttrycka sin stora och ärligt kända uppskattning.

Vårt stora seminarium om f.d. akademiledamoten Selma Lagerlöf har tyvärr fått ställas in, av hälsoskäl, men fru Danius kommer istället att hålla ett miniatyrseminarium om henne i vår monter (lördag 15:00). Men seminariet för alla språkintresserade ligger lyckligen fast. På söndag klockan 12:00 i K1 kan vem som vill gå och ställa frågor om svenska språket till ett lag som består av bland annat Sture Allén och Sven-Göran Malmgren, chefredaktören för SAOL.

En innovation är att just i år står Akademien som en av arrangörerna av den stora mässmottagningen på fredag kväll.

 

Uppföljning

Igår blev vi kontaktade av en hög representant från Mercedes-Benz i Sverige. Han berättade att reklamfilmen i fråga visades för sista gången i söndags, och att den också tagits bort från deras Youtube-kanal. (Detta följer deras ursprungliga plan.) Dessutom sade han att de även instruerat återförsäljarna att inte heller bruka filmen i deras lokala verksamhet.

Allt detta är vi självfallet nöjda med, och betraktar i och med det fallet som avslutat.

 

Gravplundring

En reklambyrå som heter ANR har kommit på den bisarra idén att använda delar av Karin Boyes kanske mest kända dikt, ”I rörelse”, i en glassig reklamfilm som syftar till att locka människor att köpa bilar av märket Mercedes-Benz. Att utnyttja Boyes dikt på det här okänsliga och genomkommersialiserade viset är gravplundring.

Det går inte att ta skydd bakom det faktum att Boye varit död i över 70 år, och skylla på att hennes verk därför är ”fria”. Att göra sådant här bruk av hennes text är en grov förvanskning både av dikten och av vad författaren en gång stod för.

Vad väntar härnäst? Att Edith Södergran sätts att göra reklam för hamburgare, Gunnar Ekelöf används för att sälja blöjor, och Erik Johan Stagnelius får kränga bonvax?

De döda har onekligen svårt att protestera mot missbruk av det här slaget. Låt oss pröva tankeleken att Karin Boye skulle ha levat idag. Skulle hon då godkänt vad ANR gjort med hennes dikt? Inte en chans. Hon var socialist och satt i redaktionen för marxistiska Clarté.

Lyckligtvis finns det något i upphovsrättslagen som kallas ”Klassikerskyddet”. Det innebär att Svenska Akademien – som en av tre institutioner i Sverige – har rätt att i domstol föra talan mot bruk av ”litterärt och konstnärligt verk … som kränker den andliga odlingens intressen”. Det tänker vi göra nu.

Våra advokater har skickat ett brev till Mercedes-Benz där vi uppmanar dem att sluta att använda Boyes dikt i sin reklam – ”vid äventyr av rättsliga åtgärder”, som det heter på juridiska.

Skulle jag vara Jörg Himmelmann, VD för Mercedes-Benz i Sverige, skulle jag inte bara stoppa den här filmen på en gång. Jag skulle även uppmana folket på ANR att pröva på att skriva sin egen copy istället för att sno av döda författare. Det är nämligen andra gången de gör på det här viset. De använde exakt samma dikt av Boye för dryga 10 år sedan, då för att sälja Renault Laguna.

 

Tillkännagivandet

Ja, vi har bestämt oss. Och nu på torsdag den 10 oktober klockan 13:00 kommer jag att tillkännage vem som har tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Detta kommer ske på sedvanlig plats och på sedvanligt vis.

Jag kommer att bära en brungrå kostym med beige skjorta, mörkblå slips med ränder samt bruna skor. Det kan jag berätta; det är också allt jag kan berätta. Sedan förra året ger vi inga intervjuer under perioden före tillkännagivandet. Allt i sekretessens namn.

 

Sveriges äldsta teaterstycke

Imorgon äger det rum, igen, det som kallats vårt lands äldsta, ännu spelade teaterstycke: Svenska Akademiens högtidssammankomst. De yttre formerna har inte förändrats sedan 1786. Platsen är alltjämt Börssalen, koreografin, dukningen och placeringarna följer Gustaf III:s anvisningar till punkt och pricka, stolarna är faktiskt desamma − det är blott tyget som är nytt.

Och imorgon kommer alla förberedelser att vara klara.

På bilden syns stol nummer 7, som kommer att stå tom nu efter Knut Ahnlunds död. Och det kommer den att göra ända fram till den 20:e december nästa år, då hans – ännu ej utsedda – efterträdare under traditionella former kommer att ta den i besittning.

Själv har jag skrivit mitt tal, det som avslutar det hela, och där bland annat alla våra pristagare läses upp. Min frack är nytvättad och skjortan struken. Dessutom har jag åkt på halsfluss, men tänker inte låta mig avskräckas.

Hela tillställningen sänds för övrigt direkt i Kunskapskanalen, med början klockan 16:50.