Att vara ständig

Nere i tunnelbanan. En tät våg med folk på väg ned till tågen fyller båda trapporna. Jag ser en bred man med portfölj som med stor bestämdhet banar sin väg upp genom den stångande strömmen av människor. Bakom honom sluter en liten man upp, och navigerar tätt i den förstnämndes spår: epigonens vanliga knep.

Med anledning av den hotade översättarutbildningen på Södertörns högskola enades Akademien igår om följande uttalande:

Det har sagts att Europas gemensamma språk är översättningen. Det gäller inte minst i ett litet land som Sverige. Från översättningen av Nya testamentet 1526 till det senaste seklets tolkningar av Proust, Kafka, Mann och Joyce har den svenska kulturen varit beroende av goda översättare som berikat språket och givit tillgång till oskattbara tankevärldar.

Men det har självfallet inte stannat vid den europeiska kulturkretsen. På senare tid har skickliga översättare gett svenskt kulturliv viktiga impulser genom verk av kinesiska, japanska, arabiska, persiska och turkiska författare likaväl som väsentliga verk från USA och Latinamerika. För Sveriges del i det internationella samtalet har de kompetenta översättarna varit av vital betydelse.

Den översättarutbildning som sedan ett antal år bedrivits vid Södertörns högskola, med tonvikt på skönlitteraturen, är ett viktigt inslag i sammanhanget. Här har äldre erfarna översättare kunnat förmedla sina erfarenheter till blivande kolleger och på så vis svarat för en obruten tradition i den angelägna verksamhet som översättningen utgjort i vårt land. Södertörns högskola borde känna stolthet över denna insats. I stället vill man de facto – av snäva ekonomiska skäl – lägga ner hela den aktuella utbildningen.

Många av oss ledamöter av Svenska Akademien har ingående erfarenheter av såväl översättningens betydelse som dess problematik, och Akademien har också anordnat ett internationellt Nobelsymposium kring dessa frågor. Mot den bakgrunden reagerar vi starkt inför det aningslösa slöseri som denna besparing skulle innebära. Vi vill på det bestämdaste avråda Södertörns högskola från en på sikt ödesdiger nedläggning av översättarseminariet.

Den här snytingen förtjänade vi:

http://www.gp.se/kulturnoje/1.936161-an-gynnas-man-av-akademien

Ett litet förtydligande: av den vidhängande intervjun med mig kan man möjligen få intrycket att jag redan vet vem som kommer att efterträda mig och att denna person är en kvinna. Så är inte fallet. Tyvärr.

Vad jag menade att jag själv gärna ser att näste ständige sekreterare är en kvinna. Och att det är ofrånkomligt att detta sker, förr eller senare.

Ibland landar det på mitt skrivbord ett brev från någon advokatbyrå. Tonläget är i regel barskt och ibland till och med hotfullt. Vad det handlar om är att man representerar någon som anser sig äga ett visst ord, ett ord som – fasa! – återfinns i SAOL utan ett sådant där R inom en ring, och man kräver att detta bruk upphör annars…

Den laddade pistolen läggs fram.

Här kan det vara i sin ordning att påpeka vissa saker, om inte annat så för att ge en del företag möjlighet att spara en smula på sina advokatkostnader: tanken med SAOL är att beskriva det svenska språket som det ser ut, i bruket, vid den tidpunkt som ordlistan blir till. Och den bygger på ett mycket stort språkligt material, inte minst från tidningar.

I SAOL finns i princip inga egennamn, men där finns en del ord som en gång började som varubeteckningar, men som nu används som helt vanliga substantiv. (Exemplen är många: linoleum, cellofan, dynamit, bakelit, vespa, termos, masonit, jeep med flera.) Och brukas det som ett vanligt substantiv i det levande, vardagliga språket så kommer ordet in som ett sådant i SAOL. Med sina olika böjningsformer. Och vi kan omöjligen hålla inne med den informationen bara för att någon varumärkesstrateg råkat få sin nattsömn störd. Vad vi kan göra i vissa lägen är att inflika ett litet ”Jfr varumärket XYZ”. Men vi skriver inte om definitionstexten, vi sätter inte dit något ®, vi drar inte in någon upplaga etc, mm, osv.

Att varubeteckningar blir substantiv eller s.k. generiska termer är som vi ser det inget problem. Det är en helt naturlig del av ett modernt språks utveckling och liv.

Vi lär få anledning att återkomma till detta, som det heter. Även vi har advokater. Se där min laddade pistol.