april 2012


Som jag tidigare nämnt håller vi och tar fram versioner av vår SAOL-app för systemen Symbian och Windows Phone 7. Symbianappen är nu klar och kan nedladdas gratis här, och nu. Appen för Windows Phone 7 ska nu testas, och kommer att bli tillgänglig lite senare i vår.

Vår SAOL-app har hittills laddats ned nära 300 000 gånger. Vilket vi självfallet är nöjda med.

Igår vid en ceremoni i Börshuset, överräcktes Akademiens näst största pris, det Nordiska, till Einar Már Guðmundsson. Einar Már är en av Islands främsta författare och poeter.

I Sverige är han sannolikt mest känd för den framträdande roll han tog i den folkliga proteströrelse som uppstod på ön efter att fiffiga och skamlösa finansbaroner 2008 lyckats driva landet till nära nog bankrutt. Han presenterades först av Lotta Lotass och Bo Ralph, varefter han höll sitt tacktal. Jag citerar ur det. (Och här kan man gärna föreställa sig hans uppenbarelse: den blonda hårmanen, den blårutiga slipsen lite på trekvart, de långsamma men tydliga gesterna, där viktiga poänger betonades med ett höjt vänsterfinger, särskilt viktiga med två.)

Jag tror på ett annat och andra liv, att här och nu är där och då, och där och då är här och nu. Jag tror på ett annat och andra liv, före döden och efter, på framåtskridandet och det förflutna, som ligger under kojen i världens kajuta för att undgå att upptäckas av tidens tulltjänstemän.

Vi ställde upp och visade våra hem
Besökaren tänkte: ni bor bra.
Slummen finns invärtes i eder.

Så diktar den svenske poeten Tomas Tranströmer, och jag är stolt över att stå här där han och så många andra goda poeter har stått. I de orden uppenbarar sig ordens sanning, dess kärna av liv som inga andra former förmår uttrycka. Ingen vet vad som gör dikten till innehavaren av den sanning som inte kan formuleras med andra metoder. Vare sig filosofin, teologin, logiken eller mindre politiken kan säga den sanning som dikten uttrycker på ett skenbart enkelt sätt. För det krävs magi, språkets magi. Dess magi bygger på tankeförmågan, men en dikt uppstår när tanken och känslan förenas.

”Inte mycket i poesin har nyhetsvärde. Trots det dör många på ett sorgligt sätt på grund av bristen på det som finns i den”, skrev en annan poet, William Carlos Williams, som var läkare och visste exakt vad han talade om. Det säger betydligt mer om nutiden än om poesin, att det är få som söker sig till den. Poesin får inga högre siffror i opinionsmätningarna och den har länge varit arbetslös i ytlighetens samhälle. Men detta säger inte allt, för poesin kan vakna till liv under de märkligaste förhållanden och återfå talförmågan, inte helt olikt folkliga protester. Det är lätta att påstår att jag är en drömmare, men jag är inte den ende. Poesin är en kamp mot tomheten. Den är sökandet efter innehåll i livet. De nyss gångna goda åren, nyliberalismens tid, var ett liv utan diktkonst, en innehållslös kurragömmalek med tomheten. Så kunde jag fortsätta spinna vidare – men hur förhåller det sig med slummen? Finns den i vårt inre? Hur mäter vi en sådan handelsbalans? Är det stor inflation i smärta? Vilket är glädjens börsindex? Eller borde vi snarare fråga: hur gick det med omtänksamheten i rikedomen?

”Inte mycket i poesin har nyhetsvärde. Trots det dör många på ett sorgligt sätt på grund av bristen på det som finns i den”: detta är diktningens kritik.

Med anledning av den debatt som uppstått över Günter Grass dikt ”Was gesagt werden muβ” vill jag påpeka att Nobelpriset till honom år 1999 byggde på hans litterära meriter, och enbart på dessa – något som för övrigt gäller alla våra pristagare. Det förekommer inte och det kommer inte förekomma några diskussioner här i Akademien om att på något vis återta hans utmärkelse.

Unter Bezugnahme auf die jüngste Debatte über Günter Grass‘ Gedicht „Was gesagt werden muß“ erlaube ich mir festzustellen, daß Herr Grass den Nobelpreis für Literatur des Jahres 1999 aufgrund literarischer Verdienste, und ausschließlich aufgrund literarischer Verdienste, erhalten hat – was, nebenbei gesagt, für alle Preisträger gilt. Die Schwedische Akademie sieht heute wie zukünftig keinen Anlaß für eine Diskussion, ihm diesen Preis in irgendeiner Weise streitig zu machen.

Peter Englund
Ständiger Sekretär der Schwedischen Akademie

Regarding the current debate over Günther Grass’ poem “Was gesagt werden muss” I wish to point out that Mr Grass received his Nobel Prize in 1999 on literary merit and literary merit alone – this applies to all recipients. There is and will be no discussion in the Swedish Academy on rescinding the award.

Peter Englund
Permanent Secretary of the Swedish Academy

Just idag kommer det ut ett tämligen unikt magasin, det heter ”Johan & Martin” och är gjort av personerna bakom ”FILTER”. Vad det handlar om tror jag alla förstår:

Fängslandet av Johan Persson och Martin Shibbye är en rättskandal av stora mått, och påminner oss om vilket pris vissa personer får betala för den yttrandefrihet vi alla njuter med en närmast lättsinnig självklarhet. Alla intäkter från det här magasinet, inklusive annonserna, går oavkortat till Stödföreningen för Johan och Martin. (För mer information om denna: se här.)

Artiklarna i magasinet är alla gjorda av just Johan Persson och Martin Shibbye, och de har själva valt ut dem, inifrån fängelset. Min egen favorit är ”Skeppskyrkogårdens dödgrävare”, som handlar om skeppsskrotningsindustrin i Chittagong. Starkt, gripande, upprörande.

Att köpa det här magasinet är kanske lite mer krävande än att trycka på en ”Gilla”-knapp på Facebook, men det är betydligt mer verksamt.