maj 2011


Apropå ett inlägg av Björn Wiman i dagens DN, där han spekulerar kring frågan om nya ledamöter i Akademien:

1.) Detta är för närvarande en icke-fråga för oss. När en ledamot dött inleder Akademien en sorgeperiod som varar en månad. Och under den tiden diskuteras inte detta med efterträdare. (Och då vårterminens sista sammankomst äger rum torsdagen den 26 maj, innebär det att saken vackert får vänta till hösten.)

2.) Hans plädering för mångfald finner jag sympatisk. Från det att jag trädde till som ständig sekreterare har jag vid många tillfällen påpekat att den stora faran för sammanslutningar som denna inte är konflikten utan istället att man utvecklar en alltför stor samsyn.

Hans sätt att argumentera på syns mig dock aningen förbryllande. Det är sant att Akademien domineras av författare, litteraturvetare och språkfolk; men så har det varit mycket, mycket länge. För att det ska vara möjligt för Wiman att mana fram bilden av en hotande monokultur så glömmer han dessutom bort att det i kretsen även finns en sinolog (Göran Malmqvist) och en antikvetare (Jesper Svenbro). För att inte tala om Kristina Lugn, som om hon alls var möjlig att sammanfatta i en enda titel nog skulle benämnas dramatiker.

Lite stolligt blir det sedan när Wiman kallar fram ingen annan än Gustav III som stöd för mångfaldstanken. Så här såg den Akademi ut som kungen själv satte samman vid grundandet (och både stavning och avstavning är originaldokumentets):

Herr Ricks Rådet Grefve Höpken.
Herr Ricks Rådet Grefve Carl Fredric Scheffer.
Herr Ricks Rådet Grefve Hermansson.
Herr Ricks Rådet och FältMarskalken Grefve Axel Fersen.
Öfverste Cammar Iunkaren Grefve Gabriel Oxenstierna.
Stats Secreteraren Schröderheim.
Biskopen i Lund Doctor Celsius.
Biskopen i Götheborg Doctor Wingård.
Cancellie Rådet Grefve Gyllenborg.
Cancellie Rådet och CronPrinsens Informator Nils Rosenstein, som och blir Academiens Secreterare.
Vår Secreterare Adlerbeth.
Vår HandSecreterare Kiellgren.

Säga vad man vill om Gustav III, men det var inte direkt någon regnbågsallians han skapade 1786.

Foto av Ulla MontánBirgitta Trotzig, ledamot på stol nummer sex, är död. Hon avled sent igår kväll, efter en längre tids sjukdom.

Jag kommer att skriva mer så småningom.

Läser i samma bok av Mark Twain en redogörelse för ett samtal han har med John Hay (som arbetat som sekreterare under Lincoln). Hay säger följande:

At forty a man reaches the top of the hill of life and starts down on the sunset side. The ordinary man, the average man, not to particularize too closely and say the commanplace man, has at that age suceeded or failed; in either case he has lived all of his life that is likely to be worth recording; also in either case the life lived is worth setting down, and cannot fail to be interesting if he comes as near to telling the truth about himself as he can. And he WILL tell the truth in spite of himself, for his facts and his fictions will work loyally together for the protection of the reader; each fact and each fiction will be a dab of paint, each will fall in its right place, and together they will paint his portrait; not the portrait HE thinks they are painting, but his real portrait, the inside of him, the soul of him, his character.