Att vara ständig

Årets långa lista är fastställd. Där återfinns 195 namn på författare, och en dem kommer att bli 2013 års Nobelpristagare i litteratur. Av dessa 195 är 48 ej tidigare nämnda. (Rent siffermässigt skulle jag säga att det är ett tämligen normalt år. Långa listan 2012 bestod av 210 namn, varav 46 nya.)

Vi har fortsatt vårt arbete att göra fler nomineringsberättigade medvetna om sitt vackra privilegium. Inför 2012 års lista ökades utskicken till universitet i USA. I år har vi gjort en särskild insats med inriktning mot afrikanska universitet.

Exkurs 1: De här vidgningarna av våra adresslistor är ej tillfälliga, utan läggs till varandra. Och vi kommer att fortsätta på detta vis, år efter år, i förhoppningen att få ett sådant nätverk av nomineringsberättigade att inga värdiga kandidater skall kunna undslippa Akademiens uppmärksamhet.

Vilka är då berättigade att nominera kandidater till Nobelpriset i litteratur? De statuter vi har att följa säger att den rätten ”tillkommer ledamöter av Svenska Akademien och av andra med denna till sammansättning och uppgifter likartade akademier, institutioner och samfund, professorer i litteraturhistoria och språk vid universitet och högskolor, tidigare litterära Nobelpristagare samt ordförandena i författarorganisationer, som äro för sitt lands skönlitterära alstring representativa”.

Exkurs 2:  Nomineringar komna från andra än de uppräknade antas ej. Seriösa och välargumenterade förslag från ej nomineringsberättigade kan alltså aldrig resultera i en plats på långa listan, men kastas ändå inte saklöst. Vi har folk som tittar på dem – däri kan dölja sig något intressant. (Plågsamt chanslösa är dock t.ex. personer som anser att det är på tiden att de fick priset själva.)

Exkurs 3: Tidigare Nobelpristagare är, som sagt, berättigade att nominerade. I år har fem av dem utnyttjat denna möjlighet.

Redan nu pågår arbetet inför nästa steg, den halvlånga listan. Den kommer hoppeligen vara klar om cirka två månader.

Medelmåttans första dygd är anspråkslöshet, utan den är hon föraktlig. Hennes nästa dygd, är att ej blott själv vara utan pretention utan även verkligen känna att det finnes något ting högre och ädlare och med oskrymtad vördnad omfatta det – ty är hon avundsjuk så är hon ej endast föraktlig, utan förhatlig.

Men vi kunna gå ännu längre i vår moraliska klassifikation.

Vem vet att nedan om det medelmåttiga ligger det rent av dåliga? Men då är vi redan vid bottnen (ty själva medelmåttan är ännu ett slags svävande tillstånd) – och kunna efter efter flykten i högre sfärer äntligen glädja oss över att ha fast fot på den nedriga evigt grundfasta marken för att se oss om ibland dess platta invånare. Vi har sett att det finns ingen stil i medelmåttan – i uselhet finns det ej en gång maner – Medelmåttan härmar stil och får blott maner. Uselheten härmar blott maneret åter.

Erik Gustaf Geijer var ledamot av Svenska Akademien mellan åren 1824 och 1847. Han satt på stol nummer 14.