oktober 2011


Vill bara helt kort bekräfta att, ja, Wordfeud har ingått ett licensavtal med Svenska Akademien som gör det möjligt för dem att använda vår ordlista (SAOL) i det nu så bekanta app-spelet.  Pappren är undertecknade och klara. Fullbordan är nu en fråga för teknikerna.

Det har varit en enkel och okomplicerad process. Vår egen grundinställning är enkel: vi ska finnas där ordbrukarna finns.

Som jag utlovat tidigare ska jag här ge länkar till några av de utländska artiklar som skrivits med anledning av att Tomas Tranströmer givits årets Nobelpris i litteratur. Det kan självfallet inte bli någon uttömmande genomgång – därtill fungerar nog Google bäst – men några av de mest intressanta vill jag dock nämna. Jag börjar med reaktionerna i engelsk- och tyskspråkiga media.

I Los Angeles Times skriver David Ulin att Tranströmer ”is a terrific choice: a poet of conscience who chronicles both the interior and exterior life”. Den kända dikten Allegro citeras i sin helhet och analyseras även. David Orr i New York Times skriver bland annat att ”it would be wrong to scold the Swedes for elevating their countryman Tomas Transtromer. Mr. Transtromer is not only a first-rate artist, but his selection, announced Thursday, corrects an almost 15-year drought for poetry.” I The Telegraph går det, liksom i de flesta andra större tidningar, förutom en större artikel läsa även en del kortare texter kring Nobelpriset, inklusive en med ”Tio saker du inte visste om Tomas Tranströmer”, där man bland annat skriver att hans barndom tillbringades ”in an Enid Blyton style blurr of jolly seaside holidays on Runmarö Island”. I The Independent finns det en utförlig text om Tranströmer, där det bland annat konstateras att han är ”a master of metaphor, weaving powerful images into his poems without much embellishment”.

Jan Ehlerts kunniga artikel i Tagesschau lyckas att sätta in Tranströmer i både ett tyskt och ett svenskt perspektiv, och kommer även in på frågan varför hans läsare verkar ha en så nära relation till hans verk. Westdeutsche Zeitung skriver bland annat att Akademien hade gjort det lätt för sig om man gett Dylan priset. Man bestämde sig dock ej att för ett sådant populärt val och även mot politiskt präglade förväntningar att ge priset till en arabisk författare. I radikala TAZ skriver Daniela Seel att Tranströmers dikter efter utopiernas slut och sexton år med Helmut Kohl var något de unga kunde behöva. Den gängse bilden av Tranströmer som någon fjärran samtidens stormar motsägs med kraft; istället säger hon att man kanske kan se honom som något av en hemlig skyddspatron för dagens unga, vilda diktning i Tyskland, inte minst i Berlin. I Frankfurter Allgemeine Zeitung går det – givetvis, höll jag på att säga – att hitta en kunnig och välskrivet artikel, signerad av Robert von Lucius, där han betecknar priset som ”underbart, välförtjänat, fantastiskt”, och där han bland annat säger att när det kommer till Tranströmer lämnar tillochmed svenskarna sin vanliga ”kyliga distans”. Stuttgarter Zeitung prisar beslutet och betecknar det som ett under att enbart estetiska kriterier ledde till prisutdelningen; motiveringen betecknas dock som ”etwas schlicht” (lite enkel). Tysklands statliga TV-kanal ZDF är mycket positiv till valet, men citerar även den tyska litteraturkritikens nestor, Reich-Ranicki som säger sig inte vet vem Tranströmer är – detta citat återfinns sedan i många tyska bidrag, ibland åtföljd av elaka läsarkommentarer mest mot, men även för Ranicki .Vad gäller Tyskland kan det avslutningsvis nämnas att i landets mest sedda kvällsnyhetsprogram, Heute journal, läste den kände skådespelaren Ulrich Tukur två dikter av Tranströmer – poesiläsning i tyska nyhetsprogram är så vitt jag vet ytterst ovanligt.

I dagens DN redogörs för resultaten av en rent kvantitativ undersökning av hur olika svenska pris uppmärksammats i världen. Resultaten är grova men intressanta. Dock krävs nog flera års jämförande undersökningar för att kunna dra några mer långtgående slutsatser. (T.ex. kan man fråga sig hur uppståndelsen kring den döde Nobelpristagaren i medicin påverkat bilden i år.)

Äppelträdens skördar har varit ovanligt rika i år. Jag har tagit med mig en påse av de mörkröda, runda frukterna till mitt tjänsterum. På väg ut griper jag ett av dem och äter det, girigt, medan jag hastar fram längs gatan.

Men sedan när jag står där, i blåsten invid Åhléns, med skruttet i min hand kan jag inte förmå mig att slänga det i en av papperskorgarna. Det känns som om jag då skulle bryta en outtalad överenskommelse, med äppelträdet.

Så jag vecklar in skruttet i ett papper och stoppar ned det i min rockficka. När jag senare sitter i bilen på väg hem stannar jag upp, tar fram skruttet och kastar det så långt jag kan, ut i ett buskage. Överenskommelsen respekterad.

Jag kommer snart att redogöra några intryck av det internationella mottagandet av beskedet att årets Nobelpris i litteratur tilldelats Tomas Tranströmer. De positiva reaktionerna överväger i en mycket hög grad, men självfallet förekommer också kritik. Underligt vore det annars.

De suraste kommentarerna kommer, som vanligt, från USA. Tim Parks i New York Review of Books har tagit årets pris till utgångspunkt för en allmän uppgörelse med Nobelpriset: ”Whats Wrong With the Nobel Prize in Literature?”

Per Wästberg, som också  är Nobelkommitténs ordförande, har skrivit följande svar, som kan vara intresse även för svenska läsare:

May I, as a reader for decades of your journal, give a more factual background to Mr. Tim Parks´ article in your recent issue. This year’s laureate Tomas Tranströmer has been proposed, for years, by, among others, former laureates Joseph Brodsky, Seamus Heaney and Derek Walcott. In New York 2000, Susan Sontag told me Tranströmer was the Swede most well known in the US. He is translated into sixty languages, there are cafés named after him in China and Slovenia. And in Sweden we have all read and loved him since we were young.

The Nobel Committee consists of five members out of the rest of the Swedish Academy. By February we get about 220 suggestions from all round the world. By April we have concocted an ”expectancy” list of twenty. By May we get the Academy to approve a short list of five to be read during next four months. No one could get the prize without having been on the list for at least two years. Be sure we read a select group of American, Canadian, Australian writers continuously!

We have of course, Mr. Parks, read even Jelinek’s Greed though it was hard going. And so much else! For my part I try to read one book a day to keep ill health away. We master thirteen languages in the Academy but when we suspect a genius hidden in an unknown language we call on translators and oath-sworn experts to give us generous samples of that writer.

We go for an individuals life’s work regardless of nation, gender, religion. We could, if need be, give it to Portugal or the US five times in a row, or to essayists, historians, children books writers. We do not have a human rights criterion. We award e.g. Orhan Pamuk for his outstanding novels and essays; then the award becomes politically interpreted.

In the committee we are obsessed readers since childhood and so have a rich background to judge from. None of us has a university job, we are all free writers with our own manuscripts to take care of in between.

Per Wästberg, President of the Nobel Committee for Literature, Stockholm.

Jag vill till en början påpeka att vi på Svenska Akademien tar det här med sekretessen på största allvar. Redan under min företrädare var nivån hög, och jag har fortsatt att förbättra den, genom att till exempel korta ned ledtiderna, minska på antalet inblandade, titta på de olika kommunikationsmetoderna etc.

Vi utgår också hela tiden från att läckor verkligen kan uppstå, medvetet eller omedvetet. Ingen är höjd över all misstanke här. Men jag tror inte att detta har skett. Varför?

För det första: Inget nådde faktiskt media. In i det sista spekulerades det hejvilt kring vem som skulle få det. Tranströmer var förvisso en av favoriterna, men det är ingalunda första gången. Jag vill påminna om att han även förra året figurerade i spekulationerna, och att han då ett tag faktiskt låg högst upp på Ladbrokes lista.

För det andra måste man också begrunda det aktuella spelet självt. Man kan maximalt vinna 15 000 kronor. Hur mycket du satsar begränsas på vis av oddset. Så vad innebär det i reda pengar när någon på Ladbrokes PR-avdelning i Storbritannien runt 10:30 skriver på Twitter att ”mystery Swedish account makes huge bet to force Transtromer from 13/1 straight to 6/1”. Vad är då i det här sammanhanget en ”enorm” eller ”ofantlig” insats? Enkel matematik ger vid handen att det borde handla om en dryg tusenlapp. (1154 sek x 13 = 15 002.)

Sedan har Ladbrokes i Sverige (på TV4) själva dementerat om detta med något ”mystery account”. Vad som skedde efter detta språng från 13/1 till 6/1 verkar dock vara klart, även från Ladbrokes sida: ”många svenskar” gick då in och spelade, varvid oddsen dök och namnet gjorde sin slutliga vandring till toppen på listan. Ett kanske inte helt obegripligt beteende i det här läget då namnet dels gjort ett skutt på listan, dels nämnts igen i flera media som en tänkbar kandidat.

Det som satt igång rörelsen är alltså den här första satsningen, som förde Tomas Tranströmers namn från 13/1 till 6/1, en rörelse utan tvekan förstärkt av… Ladbrokes själva! Och detta genom det nämnda påståendet från Ladbrokes PR-avdelning som jag faktiskt menar var grovt missvisande: det handlade varken om något ”mystery account” eller något ”huge bet” – som sagt bara drygt tusen kronor.

Vad det egentligen handlar om för pengar kan vi inte veta, bara att den TOTALA omsättningen på hela det här med vem som skulle vinna Nobelpriset i litteratur var femsiffrig. Det kan vara 10 000 kronor eller 99 000 kronor. Totalt. Alla spel. Mer vet vi inte. För lika snabba som Ladbrokes är med att kasta ur sig ostyrkta misstankar lika ovilliga är de att dela med sig av kalla fakta när det väl gäller.

Jag anser som sagt att det är uppenbart att Ladbrokes SJÄLVA varit med om att SKAPA den här rörelsen, genom uppenbart oriktiga påståenden om mysteriösa konton och ofantliga spel.

För det tredje behöver man också tänka vad som står på spel här – om uttrycket tillåts. För vad kan en person som läcker vinna på sin gärning? Maximalt 15 000 kronor. Vad har han eller hon att förlora? För en anställd handlar det om omedelbart avsked och vanära. För en ledamot uteslutning och än större vanära.

Skulle någon vara så urbota dum att ta en sådan risk? Jag kan omöjligen föreställa mig det.

Dessa tre resonemang sammantaget gör att jag inte tror att det handlade om någon läcka.

Dock kommer vi inte luta oss tillbaka iochmed detta, nöjda med sakernas tillstånd. Vi kommer att fortsätta vårt arbete med att skärpa sekretessen. Lita på det. Dock finns rimliga gränser för hur långt vi kan gå. Detta är trots allt Svenska Akademien, inte GRU.

Få har nog missat att de upptrissade spelen på Ladbrokes i samband med utnämningen av årets Nobelpristagare i litteratur lockat till sig uppmärksamheten från en speciell åklagare, Anna Remse, som fått i uppdrag att titta närmare på detta. Beslutet har nu kommit (AM-165068-11). Någon förundersökning kommer INTE att inledas.

Jag citerar: ”Uppgifter i media har gjort gällande att information rörande vem som skulle erhålla årets Nobelpris i litteratur, i förväg kan ha läckt ut från Svenska Akademien. Mot bakgrund härav har uppgifter inhämtats från Svenska Akademien och från spelbolaget Ladbrokes. Inhämtad information ger inte anledning att anta att brott har förövats.”

Senare idag kommer jag berätta mer om varför inte heller vi på Akademien tror att det förekommit någon läcka.

Detta var innehållet i min vänstra kavajficka under den långa torsdagen:

  • En tummat och välannoterad exemplar av Tomas Tranströmers samlade dikter – nu demaskerad. Och instoppat i den…
  • Pappret med prismotiveringen – det jag läste från klockan 13:00.
  • Lappen med telefonnumret till pristagaren.
  • Anteckningar gjorda i samband med samtalet med densamme.

De här tingen får nog höra samman hädanefter.

Nästa sida »