Jag saknar inte sällan skrivandet. Det måste jag erkänna. Arbetet som ständig sekreterare tar för det mesta allt jag har av tid, och ibland mer ändå. Men jag har en livlina, en kontakt med min tidigare existens som räddar mig, och det är den bok jag skrev om Första världskriget och som kom ut 2008.
När den ges ut i något nytt land tar jag det som förevändning för att återvända till den, ändra, stryka, lägga till. När tid bjuds, vill säga.
Ofta lyfter jag ut en person som återfinns i den svenska upplagan och adderar en annan. Vilket är fullt möjligt på grund av bokens modulartade struktur. På det här viset finns det inte två utländska upplagor som är exakt lika varandra.
Detta påminns man också om på ett annat, lättiakttagbart plan. Det gäller den grafiska utformningen och – i synnerhet – omslagen. Som här:
Det är faktiskt möjligt att spanjorer och britter varandra ovetandes valt fotografier tagna vid samma tillfälle; klart är dock att de sistnämnda sökt närhet, genom att använda en en bild är blickarna är det centrala, samtidigt som de förstnämnda med sitt bildval istället markerar avstånd. Den amerikanska omslaget är lika lugnt som det tyska är våldsamt – Nevinsons expressionistiska målning av en detonerande granat är helt kongenial med titeln. (Som för övrigt modifierats.) Jag vill också tro att alla de här sakerna finns i boken: närheten och avståndet, våldet och stillheten.
Nästan överallt har man problem med titeln. En rad olika varianter förekommer.
Tanken är att så småningom samla de här tilläggen, som bara återfinns i utländska upplagor, och låta smälta samman dem med det svenska originalet, till ny, utbyggd version av ”Stridens skönhet och sorg”.
När tid bjuds, vill säga.
Att vara ständig 
09 september 2011 at 4:19 e m
Måste säga att jag tycker att det tyska omslaget inte gör rättvisa åt boken. Med ett sådant omslag går den mänskliga dimensionen om intet, vilket ju utgör bokens själva grund och stora behållning, och det första världskrigets maskinella karaktär skjuts i förgrunden.
Det spanska omslaget däremot är helt underbart och speglar ju även bokens fullständiga titel på ett bra sätt.
12 september 2011 at 1:46 e m
Håller helt med !!
Den tyska vulkanen ger inte rättvisa till innehållet.
09 september 2011 at 6:53 e m
Hur kan det komma sig att titeln tycks så svår att översätta? Är den inte säljande, eller blir den för lång? Schönheit und Schrecken är i alla fall en riktigt snärtig titel.
09 september 2011 at 7:16 e m
Hej Peter,
Med risk för att slå på egen trumma, men varje gång jag läser om din bok så tänker jag på ett projekt vi kör på mitt jobb:
http://www.europeana1914-1918.eu/
Projektet går ut på att samla in och digitaliser första världskrigs ”memorabilia”. Det insamlade arbetet kommer sedan att tillgängliggöras under öppna licenser via alla Europeanas kanaler. Projektet började i Storbritannien, har i år körts i Tyskland och kommer sedan fram till 1914 utökas till de flesta europeiska länder som var direkt inblandade i kriget.
Vi hoppas på att via materialet kunna berätta så många mikrohistorier vi bara kan!
/David Haskiya
11 september 2011 at 10:50 e m
Projektet med ”memorabilia” från Första världskriget kommer (fram till1914 / 2014) att ”…utökas till de flesta europeiska länder som var direkt inblandade i kriget.”
Men varför inte till alla? Vilka länder lämnas utanför, de mindre?
11 september 2011 at 11:35 e m
Det enkla svaret är att vi inte har resurser att driva projektet i alla europeiska länder så därför prioriterar vi de länder som var direkt inblandade. Exakt hur många och vilka vi kommer att täcka in till slut vet vi inte ännu, det beror mycket på hur mycket EU och enskilda länders kulturministerier vill satsa finansiellt.
Förutom crowdsourcingprojektet jag nämnt så driver vi även ett projekt med digitalisering av institutionella samlingar, http://ec.europa.eu/information_society/apps/projects/factsheet/index.cfm?project_ref=270894 och är en del av ett större nätverk i form av http://www.1914.org/ som leds av brittiska Imperial War Museum.
09 september 2011 at 10:09 e m
Har läst den svenska versionen.Peters bästa bok.Väntar på den utbyggda ”byggsatsversionen”.Intressant,utlandet tyckte tydligen att det svenska omslaget var för starkt.Jag väntar också på boken om snö i historien som Peter först hade tänkt skriva.
Hoppas att akademien väljer in en person som snabbt kan ta över sekreterarjobbet så Englund kan återgå till de historiska luntorna.
11 september 2011 at 1:03 e m
Framförallt är det den tredje delen om den svenska stormaktstiden som saknas. Jag har suttit i spänd förväntan över ett decennium nu, men alla presenterade projekt och planer av den ständige får mig att tro att sista delens frigivning ligger ännu ett decennium fram, minst.
Finns en komplett trilogi ännu med i planerna Peter?
12 september 2011 at 1:51 e m
Ja, det gör det. Om än bara skjutet på framtiden. Förr eller senare måste jag tillbaka till 1600-talet.
10 september 2011 at 12:02 f m
Jag vill kunna fler språk! Jag antar att det (ännu) inte finns en japansk utgåva?
10 september 2011 at 10:25 f m
1. Nej, ingen japansk utgåva, inte än i alla fall. Dock håller boken på att översättas till koreanska.
2. Problemen med titeln har inte med att den i sig är svåröversatt, utan mer frågor om associationer. I Tyskland befanns den nog vara för ”Ernst Jüngersk”, medan titeln i Frankrike ansågs ligga lite för nära en berömd dokumentärfilm från slutet av 60-talet, ”Le chagrin et la pitié”. Etc. ”The beauty and the sorrow” tycker jag för övrigt är en riktigt bra titel.
3. Det där projektet som går ut på att samla in så många mikrohistorier som alls möjligt låter helt fantastiskt. Jag kan bara önska lycka till!
10 september 2011 at 10:48 e m
Jag har undrat över titeln sen jag läste boken(som jag tycker mycket om.) Var finns skönheten?
12 september 2011 at 1:57 e m
Ett kort svar: skönheten står för allt det där som får människorna att jubla över kriget, välkomna det, och tillochmed – en kort tid – vara lyckliga i det. Utan att förstå den där förfärliga lockelsen blir det som skedde i princip obegripligt. Läs exempelvis kapitel 162 igen.
11 september 2011 at 11:57 e m
På tal om krig och sorg, låt oss inte glömma att dagens datum är, som amerikanerna säger, 9/11, dödens och förtvivlans dag; men, i svensk variant, 11/9, en hoppets dag också, Birgitta Trotzigs födelsedag.
12 september 2011 at 1:56 e m
Jag minns när du skrev den boken, vi som hade hittat din blogg fick följa med under hela resan från idé till färdig bok. Att sedan läsa den blev på så sätt en flerdimensionell upplevelse. Och nu alltså ytterligare en dimension när boken gör sin turné i andra länder. Dags för omläsning kanske?
14 september 2011 at 9:10 f m
Tid är för mig inte något som bjuds. Tid tar man, har man.
14 september 2011 at 8:46 e m
Tredje delen om den svenska stormaktstiden kommer utspelas på kulmen av den”lilla istiden”.Då kan ju Peter ta med några kapitel från den inställda snöboken.
15 september 2011 at 2:26 e m
Oj, så bra det skulle kunna bli om den utbyggda svenska versionen av boken ges ut digitalt. Det slog mig när jag läste den första versionen hur moduliteten i formgivningen skulle komma ännu mer till sin rätt i min padda. Och kanske i klurig kombo med projektet som nämns ovan. En saftigt härlig historieapp helt enkelt.
15 september 2011 at 6:00 e m
Jag läser Sven Erik Hanssons kommentar och påminns om tredje delen om stormaktstiden. Själv hade jag nästan slutat att tänka på den. Jag gick länge och hoppades på att Englund skulle fullfölja den utlovade triologin men till slut så insåg jag att det nog inte skulle bli en tredje del. Om detta kan bara författaren med all rätt råda. Men jag tycker att det hade varit snyggt om Englund gentemot sina trogna och i detta fall förhoppningsfulla läsare hade gjort någon form av avsiktsförklaring.
Curt Hult
17 september 2011 at 3:54 f m
Svenska omslaget till denna eminenta bok är helt klart snyggast – varför de inte kunde använda det är för mig en gåta. Tyckte det fångade bokens essens så väl.
Sen får vi hoppas att det inte tar allt för lång tid tills sista delen i stormaktstrilogin kommer ut. Det är fler än bara Peter som vill tillbaka!