Fem ögonblick under bokmässan 2011 som jag nog kommer att minnas:
- När Paula Henriksson läser slutet på dikten ”Farväl till livet” där i mörkret på vårt Stagneliusseminarium i sal J1, och jag känner hur håren reser sig, först på mina ben, sedan på armarna och till sist i nacken. (Vilken fruktansvärd dikt; fruktansvärt bra; fruktansvärd till sitt innehåll; den skulle, intagen vid fel ögonblick, kunna föra en människa över gränsen.)
- När jag står där och väntar på hissen, mol allena på tolfte våningen, det plingar och dörrarna glider upp och där står – Mario Vargas Llosa och hans hustru Patricia. (Vad är sannolikheten? En på miljonen?)
- När jag inklämd i börsens mänskovimmel ska välja mellan vitt eller rött vin till min buffétallrik, och de inbjudande glasen står uppradade i kolonner, fyllda av sin glimrande vätska, och handen går liksom på autopilot mot det röda, men jag tvekar en mikrosekund, för det något dämpade ljuset får det vita vinet att stråla så vackert bärnstensartat, men så återtar handen sin förra resa mot det röda, och jag griper – ett glas vatten. Och sveper det. (Så var jag också i säng strax efter tio. Spik nykter. Utan ens ha sett kön till baren på Park.)
- När jag under min patrull av småförlagens montrar – det är där man verkligen kan göra fynd på mässan, och då inte bara prismässiga sådana – hos Ellerströms finner ”Epifanier” av den unge James Joyce, slår upp den, bläddrar, läser, häpnar, och tänker: ”Så här skulle en självbiografi kunna se ut!”
- När de tre mottagarna av vårt svensklärarpris harangerats och en applåd, nej ett jubel så starkt stiger upp, att skulle Kicki Danielsson då haft ett av sina framträdanden i montern mittemot oss skulle det överröstat tillochmed hennes lilla orkester. Vilket säger en hel del.
Att vara ständig 
26 september 2011 at 11:23 f m
Måste förstås fråga: Var får man tag på denna dikt (”Farväl till livet”)? En Google-sökning gav mig inte mycket information tyvärr.
26 september 2011 at 9:41 e m
Du fick en bra hänvisning nedan. Här har du det avsnitt som fick mig att rysa:
Se! min sol, vid åskors dunder,
Sjunker häpen ned i natten
Mellan blodbestänkta skyar,
Och ett dödsmoln höljer verlden.
Ingen hoppfull stjerna blickar
Från det svarta hvalfvet neder,
Ingen broder ömt ledsagar,
Ingen vänlig fackla lyser
Mina fjät i ödemarken.
Allt hvad förr mitt hjerta önskat,
Hvad som vilkor nyss jag ansåg
För mitt korta lif på jorden,
Flyktar i ett evigt fjerran
Ur min åsyn, och af tusen
Milda, strålande objecter,
Som min ande fordom tjusat,
Känslan af mitt eget väsen,
Af mitt eget qvalda väsen,
Blott är öfrig. Hör mig, Himmel!
Mörda denna grymma känsla!
Sänd från etherns regioner
Ned en ängel, som mig skördar!
Jag är bönhörd. O! han kommer.
Vingen doft i natten susar,
Och den hvita manteln flägtar,
Och det skarpa svärdet blixtrar,
Svärdet, som skall sönderhugga
Lifvets jämmerfulla knutar.
Dolda, underbara väsen!
Säg, hvad vill du? Ej mitt öga
Mägtar läsa i ditt öga,
Ej din mening kan jag fatta.
Stränge! kommer du som ovän,
Dölj det icke, att mitt hjerta
Döende må dig bespotta.
Kommer du som himlens budskap
Ned med fröjdens evangelium,
O, så säg det, att med kärlek
Jag må störta dig om halsen!
27 september 2011 at 3:50 f m
Tack för de rysningarna! Den underbara paradoxen: Intagen vid rätt ögonblick eggar dikten till att leva i århundraden. Kanske för att förkovra sig i mer Stagnelius.
(Jag kan nämna att mina rysningar började kring ländryggen och sköt därifrån samtidigt mot huvud och ben. Armarna klarade sig med nöd och näppe.)
26 september 2011 at 1:52 e m
Prosaisk kommentar: Sannolikheten att du skulle möta Mario Vargas Llosa (och hans hustru) vid en hissdörr under bokmässan torde ha varit betydligt större än en på miljonen, ni var ju där på samma evenemang vid samma tidpunkt. Även om det var mycket folk i farten så var det väl ändå inte så späckat med folk!
26 september 2011 at 2:12 e m
Det handlar också om sannolikheten att vi tre skulle mötas, där och då alldeles ensamma. Utan någon runtomkring. Men statistiker är jag inte. Vad sägs om en på 100.000? 🙂
26 september 2011 at 4:44 e m
Jag är inte heller någon statistikekvilibrist. Föreslår att till nästa års bokmässa du gör ett experiment genom att i förväg utse en viss person som är där med sin hustru. Sedan ägnar du tid åt att åka upp och ner i hissen till ditt hotell ett stort antal gånger och räkna hur många gånger du möter de utsedda personerna utan att någon annan är i närheten. Ja 1/100000 eller snarare kanske 1/1000 låter rimligare. Vi får se.
26 september 2011 at 3:45 e m
Dikten finns att läsa hos Litteraturbanken: http://litteraturbanken.se/#!forfattare/StagneliusEJ/titlar/SamladeSkrifter2/sida/37/etext
Där kan man också läsa Stagnelius i originalmanuskript: http://litteraturbanken.se/#!forfattare/StagneliusEJ/titlar/Manuskript1/sida/1/faksimil
27 september 2011 at 3:29 f m
Stort tack! Litteraturbanken ser ut att vara en riktigt guldgruva.
26 september 2011 at 5:05 e m
När jag tänker på ellerströms förlag tänker jag på Wislawa Szymborska.
27 september 2011 at 11:48 f m
Ett annat ögonblick jag minns är när du talar om en dikt av Stagnelius som varit till tröst för dig. Då började jag citera inom mig. Sen läste du och jag visste naturligtvis att du skulle läsa just den dikten. Att den blivit vald till bästa dikt både gläder och förvånar mig. En dag ska jag lära mig denna dikt av Stagnelius utantill. en utmaning. Men det blev ett blogginlägg.
http://ulfpersson.wordpress.com/2011/09/26/stagnelius-eller-lackberg/
Ulf Persson