På bokmässan

Jag minns min första bokmässa. Det var 1989. Jag presenterades för Göran Tunström, som bar grov sticketröja och just hade läst min första bok, och som sade att han inte trott att jag skulle vara så ung. (Vet ännu inte om det ska tolkas som beröm eller vad.) Senare fick jag tillfälle att samtala både med Jan Myrdal och Ebbe Carlsson – jag var tämligen ”starstruck” – och väl uppe i baren, bland några bra packade finlandssvenskar, påpekade en okänd man för mig att det var alls ingen konst att skriva EN bra bok: det var tvåan som det svåra. 23 år och 1 Berlinmur senare är jag än en gång på väg mot Göteborg.

Akademien har ett digert program i sin monter – det finns anslaget där. Dessutom arrangeras flera seminarier med anknytning till böcker vi ger ut i år.

På fredag 15:00 – 15:45 (i sal J1) diskuterar Jan Stolpe, Jesper Svenbro och jag ”Översättningens helgd”, med anledning av att årets klassiker är Erland Lagerlöfs översättning av Iliaden och Odyssén. Hans version var länge den överlägset bästa versionen på svenska – desto märkligare, då Lagerlöf gjorde huvuddelen intagen på alkoholistanstalt i början av förra seklet – men den kom så småningom att förvrängas till nära nog oigenkännelighet av folk som tog sig rätten att ändra och sudda i den efter eget huvud.

På lördag 13:00-13:45 (även detta i sal J1)  kommer jag öppna ett samtal mellan Carl Otto Werkelid och Odd Zschiedrich kring Akademien i vardag och fest, detta utifrån den bok med fotografier av Helena Paulin-Strömberg och med text av den förstnämnde som också kommer ut i höst. (Titta gärna närmare på omslagsbilden. Den är tagen mitt under den nobeldiskussion som resulterade i priset till Mario Vargas Llosa. Numera har vi alltid gardinerna noga fördragna…)

Samma dag, 11:00-11:20 (i Akademiens egen monter) kommer Lotta Lotass och Bo Svensén presentera årets volym i Minnesbiblioteket. Den består av arton inträdestal från tre sekler, och där det ingår många högst personliga porträtt: Hjalmar Gullberg skriver om Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist om Verner von Heidenstam, Harry Martinson om Elin Wägner, och Karl Ragnar Gierow analyserar på sitt oefterhärmliga vis Hjalmar Gullberg, med mera.

Till sist på söndag, klockan 11:00-11:45 (i sal K3) kommer jag vara samtalsledare för en samling människor med högst olika bakgrund – Erik Andersson, Bo Lindberg, Anna Cullhed, Jan Trofast och Anki Mattison – som kommer att tala om och kring Akademiens allra som största, äldsta och mest krävande projekt: den enorma historiska ordboken, SAOB.

Årets tema är också SAOB, som kommer att presenteras i vår monter från olika vinklar, och av folk som arbetar med den dagligen nere i Lund. Ett antal ledamöter kommer att vara på bokmässan, och nås bäst genom ett besök av densamma. Det gäller även för undertecknad. I år kommer jag ha på mig obekväma men snygga bruna skor.

Till sist: två av våra kanske viktigaste utmärkelser delas ut i samband med göteborgsmässan, på fredag 16:00 Bibliotekariepriset, och sedan lördag 15:00 Svensklärarpriset.

 

1 + 1 + 5 = 3

Den här hösten ger Akademien ut tre bokverk. Och alla tre kommer att vara föremål för uppmärksamhet på bokmässan, som börjar nu på torsdag.

Det första är Bo Bergmans biografi över Hjalmar Söderberg. Detta är årets volym i serien ”Minnesbiblioteket”, vilket innebär att det är en återutgivning av ett gammalt verk som vi tror kan vara av intresse även för läsare idag. Bo Bergman och Hjalmar Söderberg var gamla vänner, och den förstnämndes detaljskarpa och intelligenta bild av denna person som han kände så väl är högintressant – bland annat för att relationen mellan de två inte var helt okomplicerad. Seriens redaktör Lotta Lotass har skrivit ett förord som är bland det bästa jag läst om dessa udda författarkollegor. (En recension av boken går att läsa här.)

På bokmässan kommer Lotta Lotass och Staffan Söderblom samtala om boken, om Söderberg och Bergman på fredag klockan 10:00-10:20, i sal J2.

Det andra är ”De Aderton”, en biografisk uppslagsbok över de 186 personer som sedan 1786 invalts som ledamöter i Svenska Akademien. Förutom dessa porträtt i bild och text – organiserad efter stolsnummer – rymmer boken dessutom en inledning där olika aspekter av den här lilla gruppen diskuteras: socialt ursprung, yrke, kön, ålder etc. Flera vandringsmyter avlivas, som att Akademien mest skulle ha bestått av författare. Det är dock intressant att notera hur sammansättningen hela tiden skiftar, om än runt vissa givna axlar. På så vis blir Akademien, trots sin uttalade vilja att förbli, ändå en spegling av ett Sverige i förändring. Och underligt vore annars.

Bokens författare Bo Svensén kommer vid två tillfällen prata kring den, dels på fredag klockan 14:00, dels på lördag klockan 11:00. Platsen är Akademiens egen monter. Vid det sistnämnda tillfället kommer jag själv vara med.

Det tredje är årets nummer i vår klassikerserie: Erik Johan Stagnelius samlade skrifter, i fem band, allt samlat i en vacker box. Det har länge saknats en modern version av Stagnelii verk, och den som verkligen velat sätta sig in i hans vidunderliga produktion – minns att han dog ouppmärksammad vid 29 års ålder – har fått saxa mellan flera olika utgåvor. Inte så längre. Detta är den mest fullständiga upplaga som hittills givits ut, och den kommer inom överskådlig tid vara ett standardverk. Det är också Akademiens största satsning  hittills inom ramen för vår klassikerserie, och vi är självfallet synnerligen nöjda med den.

På lördag klockan 12:00 kommer jag, Paula Henriksson, utgåvans mångkunniga redaktör, och Anders Olsson, som skrivit inledningen, samtala om Stagnelius. Platsen är sal H:1.

Själv väntar mig en rad olika sysslor och framträdanden. Förutom ett seminarium om kontinuitet och förändring i Svenska Akademien (fredag 16:00, sal J1), tillsammans med bland annat Sture Allén, kommer jag bland annat dela ut två priser som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, dels vårt bibliotekariepris (fredag 15:00), dels vårt svensklärarpris (lördag 13:30). Båda evenemangen äger rum i vår monter. Och om det är någon som vill träffa mig så är det störst chans att göra det just på den platsen. Där mellanlandar jag titt som tätt. Vi ses!

 

Jag tänker på Snoilsky

… och undrar om det är någon annan som ännu gör det? Ett tag under det sena 1800-talet ansågs han vara Skandinaviens främste lyriker, omsvärmad, omtalad, populär. För detta var under den fjärran tid då poeter kunde ta ungefär samma plats i det allmänna medvetandet som rockstjärnor idag. Men redan under hans livstid – han dog som bekant 1903 – gick Snoilskys tidigare så vackra rykte i nedan.

Han har själv kommenterat detta obarmhärtiga faktum, om än indirekt, i en text om en viss 1700-talsbibliograf:

”Ingenting väcker så livlig föreställning om mänsklig framgång och mänsklig begränsning som det enda ordet namnkunnighet. Den, som lyckas i att uppdraga denna sällsynta praktblomma, väntar väl att hon skall överleva sin egen såningsman; och dock sammanfaller endast alltför ofta bäggederas livslängd. Mången hinner till och med att själv bevittna den ömtåliga plantans både blomstring och förvissnande – ett ögonblick av sorl, och så blir det åter mörkt och tyst.”

Akademien har en bokserie som heter Minnesbiblioteket, och årets nummer är just en biografi över Carl Snoilsky, författad av Per Hallström (den förre ständige sekreteraren). Förordet är skrivet av seriens redaktör Lotta Lotass.

På årets bokmässa i Göteborg kommer jag och Lotta att samtala litet om denna bok, om Snoilsky och om den litterära glömskans mekanismer. Kanske till och med läsa någon dikt av honom. Om tid gives. Evenemanget äger rum på lördag, klockan 16:00-16:20.

Det hampar sig så att jag har en gammal relation till Snoilsky: han var den förste poet vars samlade verk jag inköpte – i blekta vita pappersband. Året var 1980 eller 1981. Sedan ville makterna att jag skulle sitta på samma stol som honom här i Akademien.

Jag har fortfarande svårt att recitera hans ”Svarta svanor” utan en viss rysning.

* * * * *

För övrigt: från och med nu tänker jag göra ett försök och låta besökare skriva egna kommentarer. Dessa kommer dock vara modererade (så det kommer alltid vara en viss fördröjning) och bara de som följer reglerna kommer att släppas fram.

 

Kritik och beröm

Karl Ragnar Gierow noterar i sin bok om den gustavianske uppkomligen Abraham Niclas Clewberg-Edelcrantz (apropå ett spydigt brev den sistnämnde skrivit om sina första teaterupplevelse):

”Också på sin åskådarplats är han mån om sin värdighet. Om man skall vara världsvan i salongen, får man inte falla i farstun. Och på en av det mänskliga självslivets grundlagar är hans brev ett ypperligt exempel: känner man sig osäker, är det säkrast att kritisera. Berömmet är vida riskablare; det kan fordra inslag av sakkunskap.”