I det senaste numret av Axess finns ett utdrag ur en kommande memoar av Knut Ahnlund. Huvuddelen av texten handlar om den komplicerade inre konflikt i Akademien som utspelades för över 20 år sedan och som brukar kallas Rushdieaffären.
De som hoppats på en rejäl gyttjebrottning på parnassen kommer dock bli besvikna. Jag tänker inte gå i polemik. För även om saken uppenbarligen är högaktuell för de ledamöter som ej längre deltar i arbetet, kan jag försäkra att den nuvarande Akademien sedan länge lagt denna historia bakom sig.
Inte heller är den ilska som Knut Ahnlund känner vidare besvarad. Han har inbjudits av Akademien att vara med när Mario Vargas Llosa ska hålla sin Nobelföreläsning, men han har tackat nej.
04 november 2010 at 10:07 f m
Jag tycker oftast att dessa ledamöter som ej längre deltar i arbetet beter sig pinsamt. Men, det finns givetvis ett skäl till att det blir så pinsamt – det faktum att akademien insisterar på att man sitter på sin stol på livstid.
04 november 2010 at 11:20 f m
Bra inställning …
Man skall aldrig älta gamla oförätter. Det ger ingenting.
04 november 2010 at 7:18 e m
Det är framåt som gäller. Alltid. Man kan inte vila på gamla lagrar. Man är aldrig bättre än sin sista föreställning.
04 november 2010 at 10:34 e m
Gjuts inte en stor del av Ahnlunds galla nu över de påstådda läckagen till pressen av kommande nobelpristagare? Detta förbigår Akademiens sekreterare i inlägget. Och att överhuvud skriva att Akademien lagt konflikten bakom sig är ju ett sätt att sätta sig över ledamoten Ahnlund. Hela tonfallet är litet ‘von Oben’. Jag kan sympatisera med Akademien i själva frågan, men vill man påstå att något ligger bakom en bör man då gå vidare utan kommentarer. Tystnaden hade varit effektiv, att säga att man intet har att säga verkar surt och är i alla fall inte konstruktivt. Och inte riktigt trovärdigt.
05 november 2010 at 3:32 f m
När kommer man kunna hämta ut biljetter till nobelföreläsningen?
05 november 2010 at 9:57 f m
Ja, det är riktigt att man skall undvika gyttjebrottning men det återstår ett problem och det är att Knut Ahnlund vill framstå som det yttersta sanningsvittnet. Utan att ha läst vare sig Knut Ahnlunds minnen eller den nu så omtalade boken om kungen, så tycker jag att andemeningen i båda är den samma. Väcka sensation och tjäna pengar.
06 november 2010 at 1:47 e m
[…] meddelar Svenska Akademins Peter Englund i lätt raljant och tydligt avfärdande ton att den som ”hoppats på en rejäl gyttjebrottning på parnassen” ska bli […]
08 november 2010 at 4:34 e m
I påan till Ahnlunds artikel sägs att han ”sätter sig över” 50-årsklausulen, och berättar om akademiens inre arbete. Bör inte detta räcka för uteslutning, det känns litegrann som om både Ahnlund och akademien skulle tjäna på det?
09 november 2010 at 6:54 e m
Förutom att jag tycker att det här hör till avdelningen gammal ost, så vill jag påpeka att om jag började diskutera enskildheter i Ahnlunds text skulle jag begå samma typ av indiskretioner som han gör sig skyldig till – ironiskt nog i mycket för att värja sig mot anklagelsen att ha begått några…
10 november 2010 at 6:23 e m
Men den gummiartade livstidsklausulen liksom de omänskligt höga kraven på ”diskretion” i alla möjliga och omöjliga lägen, skulle jag nog våga påstå, är också ironiska!
12 november 2010 at 11:42 f m
[…] Okej, visst. Men medge att det samtidigt är vansinne: att sitta där, om man får säga så, bland arton andra (fast oftast färre…) visserligen säkert utmärkt sansade personer (tja, mestadels i alla fall…) på var sin ergonomiskt undermålig stol från sengustaviansk tid, iförd fotsid klänning eller kravatt, med hela detta magnifika arv på sina naturligt nog allt mer hopkrympta axlar, fingrande på något slags spelmarker som man en gång beslutat kalla jetonger och således kallar jetonger; halvt mumlande, ansatt av en svag men likväl ständigt närvarande oro, endera kopplad till med fog befarade ”läckage” eller till den mindre troliga hypotesen att Börshusets väggar slutligen skulle ha utvecklat hörselorgan, sinnrikt infällda i stuckaturen, riktade inåt som utåt, för alltid. Börshus Högtidssammankomst […]