Knut Ahnlund minns

I det senaste numret av Axess finns ett utdrag ur en kommande memoar av Knut Ahnlund. Huvuddelen av texten handlar om den komplicerade inre konflikt i Akademien som utspelades för över 20 år sedan och som brukar kallas Rushdieaffären.

De som hoppats på en rejäl gyttjebrottning på parnassen kommer dock bli besvikna. Jag tänker inte gå i polemik. För även om saken uppenbarligen är högaktuell för de ledamöter som ej längre deltar i arbetet, kan jag försäkra att den nuvarande Akademien sedan länge lagt denna historia bakom sig.

Inte heller är den ilska som Knut Ahnlund känner vidare besvarad. Han har inbjudits av Akademien att vara med när Mario Vargas Llosa ska hålla sin Nobelföreläsning, men han har tackat nej.

 

Sekretessen

En av de saker som väcker frågor är detta med Akademiens sekretess. Måste det vara så mycket hemlighetsmakeri, etc? En del av frågorna springer nog ur att man föreställer sig att Akademien är något statligt ämbetsverk eller liknande offentlig inrättning, när hon istället är en privat kulturinstitution. (Som för övrigt inte tar emot en krona av skattebetalarnas pengar. Vi finansierar och styr oss själva.)

Sekretessen har två grunder, överlappande.

För det första är den helt enkelt inskriven i våra stadgar. Och precis som alla sammanslutningar har vi givetvis att lyda dem.

För det andra så är sekretessen i högsta grad funktionell. Varje år delar vi ut mellan 80 och 90 priser och stipendier, och diskussionen om vem som skall få vad, varför och när skulle aldrig kunna vara så öppenhjärtig – och ibland skarp – som den är idag, om där fanns en risk att det som är ett argument på kvällen blir ett twitterinlägg på morgonen.

Det låter kanske bakvänt, men jag tror att sekretessen faktiskt skyddar mot en viss typ av vänskapskorruption. Man kan tala mot ett föreslaget pris utan att ta hänsyn till ens egna bindningar till den person. Och det kan man göra just då man vet att det som sägs i sessionsrummet stannar i sessionsrummet.

 

Ärtsoppa och pannkakor

Idag klockan 17:00 håller Akademien sitt första sammankomst efter juluppehållet. Iochmed detta inleds vårterminen, vilken kommer att pågå till den 27 maj. Under den tiden kommer vi till exempel besluta vem som skall få vårt näst största pris, det Nordiska, samt slutligen bestämma den så kallade korta listan för Nobelpriset i litteratur. Bland annat. Bland mycket annat.

Just med anledning av att det är torsdag vill jag passa på och avliva en gammal och vacker myt: nej, ikväll väntar ej pannkaka och ärtsoppa på Gyldene Freden. Det är korrekt att vi alltid samlas för att äta middag där efter våra sammankomster. Under mina år i Akademien har jag dock, på dessa många torsdagskvällar, bara serverats pannkaka och ärtsoppa två (2) gånger. Vilket skrivs icke utan visst beklagande.

Detta är ett svar på en så kallad vanlig fråga. (Och den kanske mest banala av dem alla.) Fler kommer att avhandlas här. Svaren kommer att samlas i en särskild avdelning, märkt, just det: ”Vanliga frågor”.