Det som gjorde den antika orakelkonsten så långlivad var inte minst detta att den byggde på interpreterande av synnerligen vaga tecken. I Dodona tolkades ekens sus, i Delphi drogs ett budskap fram ur det drogade oraklets muttranden, i Olympia lästes offerdjurens inälvor, i Lebadeia sov man på offerdjurets hud, varefter svaren på ens frågor uppenbarades i de egna drömmarna, etc etc.
Även uttolkandet av Akademiens göranden och låtanden rymmer ett generöst mått av teckentydning. Vilket kanske är ofrånkomligt då vi – liksom alla andra Nobelprisutdelande församlingar – inte bedriver vårt arbete inför öppen ridå.
Men ibland tolkas saker på tok för hårt. Som till exempel i denna text. Jag får nog ta på mig en del av ansvaret själv, som kanske inte var nog tydlig.
Men det tänker jag vara nu.
Finns det några genrer, språk och nationaliteter som a priori är uteslutna från Nobelprisdiskussionerna? Nej. Är det en nackdel att vara en författare med stor läsekrets? Nej. (På samma vis som det givetvis inte heller är ett argument för.)
Sådär. Då var det sagt.
Att vara ständig 
12 oktober 2010 at 2:12 e m
Jag kan nog tycka att det är lite synd att barnboksdiskussionen tagits över av folk som gämer sig över att Lindgren inte fick nobelpris. För det ryms en större fråga i det där som handlar om varför barnlitteraturen har en lägre status. Att det blir nobelpriset i litteratur som exempel är väl för att det är lätt att räkna på. Uppenbarligen får ju inte barnboksförfattarna priset. Så det skulle vara intressant att veta vad detta beror på. Vad som saknas i barnlitteraturen.
Nåja, man får glädja sig åt att Maurice Maeterlinck fick priset. Han måste väl kunna räknas som en som författat för barn, i alla fall delvis.
12 oktober 2010 at 3:12 e m
Det här kanske är en dum fråga, men eftersom teater kan belönas med litteraturpriset, skulle även film kunna vara aktuellt?
12 oktober 2010 at 3:27 e m
Under min tid har två författare som också skrivit filmmanus fått priset: Pinter och Vargas Llosa.
Men om du menar om en filmregissör kan få priset är svaret nej. Inte för sina filmer. Det är och förblir ett litterärt pris.
12 oktober 2010 at 4:28 e m
Ok, tack för svaret. Jag menade manusförfattare. Visste inte att Pinter och Llosa hade skrivit film. Men det skulle alltså inte vara ett formellt hinder om någon huvudsakligen var känd för sina filmer eller TV-serier?
12 oktober 2010 at 7:40 e m
Visste väl det … 🙂
14 oktober 2010 at 9:17 f m
Om du inte felciterades i länken du hänvisade till tycker jag du var mycket tydlig. Tyvärr i en helt annan rikting än i det här inlägget.
Jag förstår helt enkelt inte hur man skall kunna tolka citatet på annat sätt än att det skadar ens chanser att få nobelpriset om ens författarskap är spritt; ”Vi skulle ju kunna ge det till Dan Brown, men varför det? Det här är ju en möjlighet att lyfta fram viktig litteratur”. Hur skall detta kunna tolkas på något annat sätt?
Så nog tycker jag du var tydlig…
Ang. Dan Brown hörde jag en sammanfattning om Stieg Larsson, nämligen att han var ”en bra dålig författare”. Med samma måtttstock torde Dan Brown vara en ännu bättre ännu sämre författare. Och varken dåliga eller ännu sämre författare skall ha nobelpris.
Moberg, däremot… Att han varken var med i Akademien eller fick nobelpriset är en skam. Tycker jag.
14 oktober 2010 at 9:28 f m
Jag har ingenting att säga om årets pris, utan ville bara säga att jag funnit boken du rekommenderade, Handbok i levnadskonst. Jag tror det är meningen att jag ska läsa den, så tack för tipset! Och för trevligt sällskap vid middagen.
14 oktober 2010 at 2:56 e m
Det står inte att man måste lyfta fram okänd litteratur, utan ”viktig” litteratur och det är en väldig skillnad.
För mig ska nobelpriset gå till litteratur som rör vid människors hjärtan. Som Dagerman skrev: ”Jag kan fylla alla mina vita papper med de skönaste kombinationer av ord som tänds i min hjärna. Eftersom jag längtar efter bekräftelse på att mitt liv inte är meningslöst och att jag inte är ensam på jorden samlar jag orden till en bok och skänker den åt världen. Världen ger mig i gengäld pengar och berömmelse och tystnad. Men vad bryr jag mig om pengar och vad bryr jag mig om att jag bidrar till litteraturens förkovran – jag bryr mig endast om det jag aldrig får: bekräftelse på att mina ord rört vid världens hjärta.”
16 oktober 2010 at 10:38 e m
Astrid Lindgren har uppenbarligen rört mångas hjärtan – åtminstone mitt. Ändå var hon inte kvalificerad för världens största litterära pris;
hon förnyade vare sig språket eller synen på världen och människan.
Detta borde vara ett mycket väsentligt kriterium.
Oroande är nu de senare årens höga medelålder på flera av mottagarna, de uppvaktas i dödens väntrum, honoreras för lång och trogen och tjänst, hederspromoveras.
Vore mycket intressant att få veta hur akademien resonerar här, tänker att såna överväganden ändå måste förekomma. Är det med hänsyn till den ”dödskyss” priset sägs utgöra lättare att belöna författarskap som rimligen förefaller vara över?
18 oktober 2010 at 6:02 f m
Det här med att barnboksförfattare inte skulle kunna få Nobelpris – ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” var väl skriven för barn, Eliots ”Old Possum’s Book of Practical Cats” likaså. Och åtminstone jag förknippar Kipling mest med hans ”barnböcker”. Även om få nobelpristagare är utpräglade barnboksförfattare så är finns det ju en del barnböcker skrivna av nobelpristagare, så det är ju uppenbarligen inte en grund för diskvalificering.