Detta var innehållet i min vänstra kavajficka under den långa torsdagen:
- En tummat och välannoterad exemplar av Tomas Tranströmers samlade dikter – nu demaskerad. Och instoppat i den…
- Pappret med prismotiveringen – det jag läste från klockan 13:00.
- Lappen med telefonnumret till pristagaren.
- Anteckningar gjorda i samband med samtalet med densamme.
De här tingen får nog höra samman hädanefter.
Att vara ständig 
07 oktober 2011 at 11:59 f m
Allt det där ryms i en iPhone, som det dessutom går att ringa upp vinnaren med. Inte lika vackert måhända.
07 oktober 2011 at 1:26 e m
Just det. På nollorna och ettorna finns inget sinnligt spår av stunden.
07 oktober 2011 at 12:17 e m
Hans nummer står till och med i katalogen. Känns fint och folkhemskt att en av världens största poeter finns bara ett telefonsamtal bort.
07 oktober 2011 at 1:40 e m
Ni fick mig att gråta av glädje igår och det har aldrig hänt förr.Sentimentalt och lite patetiskt men det kan inte hjälpas.
07 oktober 2011 at 1:44 e m
Det som också känns fint är att han gått mitt ibland oss, anställd som psykolog vid arbetsförmedlingen i Västerås. Gått till jobbet, gått hem. Och där skapat odödlig poesi. I vardagen går många osynliga genier omkring i sina vardagskläder. Det är först vid noggrann betraktelse vi ser det ljus dom utstrålar.
07 oktober 2011 at 3:10 e m
Kanske en kopparask att lägga in dessa ting, som ett tidsdokument!
Gräv ned det under börsens trägolv och glöm!
Det skulle vara en vacker tanke i denna datoriserade världs kom-ihåg- programs tider. Det skulle vara svårt att ”minimera”.
Eller?
07 oktober 2011 at 3:58 e m
Så fint de kompletterar varandra, en hel berättelse ryms där mellan papperen. Själv skrev jag in motiveringen på mitt exemplars titelsida.
07 oktober 2011 at 4:05 e m
Tack så mycket för att ni valde en så välförtjänt vinnare!
Tack också för att vi fick veta hans alias. 🙂
07 oktober 2011 at 4:58 e m
Bara slänga in i en monter på Nobelmuseet.
07 oktober 2011 at 9:41 e m
Mycket bra fickinnehåll, och tack för att ni valde Tranströmer. 🙂
08 oktober 2011 at 12:34 f m
Jag läste en sur text om Akademiens urvalsprocess på The New York Review of Books hemsida. Det var roligt att läsa kommentarerna, som nästan alla gick emot artikelförfattaren: http://www.nybooks.com/blogs/nyrblog/2011/oct/06/why-nobel-prize-literature-silly/
08 oktober 2011 at 2:05 f m
Så jävla vackert! & sant att allt inte behöver digitaliseras och rymmas i en iPhone…
08 oktober 2011 at 9:00 f m
Var tvungen skriva om det här på min blogg: callerockback.blogspot.com
08 oktober 2011 at 12:47 e m
Värst vad det talas om läckor i media. Ingen tycks ha tänkt på att det kan ha funnits uppmärksamma litteraturkännare som anade något i och med att Lasse Söderberg dagen innan tillkännagivandet av nobelpriset tilldelades ett ”extra pris ur akademiens egna medel” för sitt författarskap. En fin gest av den goda akademien. (Eller låter det som en konspirationsteori…)
08 oktober 2011 at 7:34 e m
Skrev redan på en annan plats, hur minnesvärt och berörande det var att uppleva Tranströmers för några år sedan med sin finska översättare och vän Caj Westerberg – poet också han – på ett litet (fullpackat) bibliotek i en liten skärgårdskommun i Finland.
08 oktober 2011 at 7:58 e m
Kanske Tranströmer skulle varit betjänt av priset för länge sedan. Men bättre sent än aldrig. Roligt att man kan få priset fast man ”bara” skriver dikter. TT är verkligen en mycket värdig vinnare. Han ger en lust att börja dikta igen. Bara det.
10 oktober 2011 at 3:38 e m
🙂 … fint innehåll i din kavajficka i torsdags. Gratulerar till att ni valde så ”rätt”
Bättre sent än aldrig … som sagt.
10 oktober 2011 at 4:43 e m
Tranströmer i all ära, men den här författaren bör i sammahanget inte heller glömmas – http://gunnargallmo.hubpages.com/hub/Nobel-Playwright
13 oktober 2011 at 12:50 e m
Tack svenska akademin! Tack för att ni ger priset till en så bra och älskad poet, svensk eller inte. Trodde aldrig att man skulle få uppleva detta. Så många bra författare/poeter har aldrig fått priset, trots att dom förtjänat det.
Tidigare år har jag haft två favoriter ; Tranströmer förstås men också den
nyzeeländska författarinnan Janet Frame. Tyvärr dog hon för ett antal år sen.
Önskar ibland att det gick att ge en del av priset postumt till någon som redan
hunnit lämna oss. Det skulle, om inte annat, öppna intresset för hans/hennes
verk bland allmänheten och få den läskrets dom förtjänar.
16 oktober 2011 at 10:01 f m
Tack, Peter Englund och tack Akademien! Jag är Tomas´ slovakiske översättare och sedan jag publicerat hans två dikter i min tolkning så tidigt som i 1971 (då var jag student, 23 år gammal) visste jag att jag får höra mer av denne poeten. I 1983 träffade jag Tomas i Stockholm för första gången – och 2001 gav ut hans samlade dikter MELLAN ALLEGRO OCH LAMENTO som första boken på mitt nygrundat förlag MilaniuM.
En gång tack – vi har väntat länge men… nu kan jag tacka alla SvAs ledamöter som jag känner till (Kjell, Torgny plus andra) och de som jag känner bara namnen av.
Milan Richter
17 oktober 2011 at 12:10 e m
[…] och till slut tippade det över. Tror jag. Tack för det. Skrev den här kommentaren på Englunds blogg: Kanske Tranströmer skulle varit betjänt av priset för länge sedan. Men bättre sent än […]
17 oktober 2011 at 10:58 e m
[…] I ett inlägg på sin akademiblogg listar Peter Englund, alltså den ständige sekreteraren, vad han hade i fickan 6 oktober kl. 13.00, nämligen detta. […]