En reklambyrå som heter ANR har kommit på den bisarra idén att använda delar av Karin Boyes kanske mest kända dikt, ”I rörelse”, i en glassig reklamfilm som syftar till att locka människor att köpa bilar av märket Mercedes-Benz. Att utnyttja Boyes dikt på det här okänsliga och genomkommersialiserade viset är gravplundring.

Det går inte att ta skydd bakom det faktum att Boye varit död i över 70 år, och skylla på att hennes verk därför är ”fria”. Att göra sådant här bruk av hennes text är en grov förvanskning både av dikten och av vad författaren en gång stod för.

Vad väntar härnäst? Att Edith Södergran sätts att göra reklam för hamburgare, Gunnar Ekelöf används för att sälja blöjor, och Erik Johan Stagnelius får kränga bonvax?

De döda har onekligen svårt att protestera mot missbruk av det här slaget. Låt oss pröva tankeleken att Karin Boye skulle ha levat idag. Skulle hon då godkänt vad ANR gjort med hennes dikt? Inte en chans. Hon var socialist och satt i redaktionen för marxistiska Clarté.

Lyckligtvis finns det något i upphovsrättslagen som kallas ”Klassikerskyddet”. Det innebär att Svenska Akademien – som en av tre institutioner i Sverige – har rätt att i domstol föra talan mot bruk av ”litterärt och konstnärligt verk … som kränker den andliga odlingens intressen”. Det tänker vi göra nu.

Våra advokater har skickat ett brev till Mercedes-Benz där vi uppmanar dem att sluta att använda Boyes dikt i sin reklam – ”vid äventyr av rättsliga åtgärder”, som det heter på juridiska.

Skulle jag vara Jörg Himmelmann, VD för Mercedes-Benz i Sverige, skulle jag inte bara stoppa den här filmen på en gång. Jag skulle även uppmana folket på ANR att pröva på att skriva sin egen copy istället för att sno av döda författare. Det är nämligen andra gången de gör på det här viset. De använde exakt samma dikt av Boye för dryga 10 år sedan, då för att sälja Renault Laguna.