Igår valde Svenska Akademien in Klas Östergren på stol nummer 11. Han efterträder Ulf Linde, som avled i oktober förra året. (På denna stol har även Eyvind Johnson och Erik Axel Karlfeldt suttit.)

Han är författare, och jag tror att de flesta av oss inte bara hört talas om honom utan även läst honom. Hans bredd är ovanlig och imponerande.

Östergren har skrivit på flera vis bred epik (som den märkliga trilogin ”Gentlemen”, ”Gangsters” och ”Den sista cigaretten”, en i mina ögon unik skildring av vårt lands förvandlingar under de senaste decennierna), kortprosa (han är en av våra främsta novellförfattare: läs t.ex. ”Med stövlarna på”!) samt även filmmanus (en ovanligt framgångsrik sådan, vill jag påstå, som har vissa små inblickar i branschen). Till yttermera visso ligger han även bakom flera högt prisade översättningar, exempelvis av Baudelaire och Ibsen.

När jag ringde honom vid pass halv sju igår kväll stod han i köket och gjorde hovmästarsås. Klas Östergrens reaktion på mitt besked att han blivit invald i Akademien var enligt mitt förmenande det bästa: 1.) Han blev glad men fullkomligt överrumplad, 2.) Han ställde ett antal prövande frågor om vad det skulle innebära etc 3.) Han bad om lite tid för att få konferera med sin hustru. Det sistnämnda fick han givetvis. Därefter ringde han upp och sade att han gärna ställer upp. Under vårt samtal skar sig hovmästarsåsen.

Klas Östergren kommer att ta sitt inträde vid Akademiens traditionella högtidssammankomst i Börshuset den 20 december i år.