Det mesta som står att säga med anledning av Googles minst sagt märkliga beteende rörande ordet ”ogooglebart” har nog redan sagts.
Dock vill jag gärna påpeka att Språkrådets nyordslista och vår ordlista (SAOL) är framtagna på helt olika vis, och givetvis har olika syften. När ett ord så småningom hamnar i SAOL så är det på grund av att det vunnit fäste i det levande språket – vilket vi kan se i det mycket stora material som används som underlag för arbetet med ordlistan. Och den statistiken kan man inte argumentera bort. Eller trolla bort med hjälp av advokater.
Det återstår att se om ”ogooglebart” verkligen får allmän spridning. Helt klart är att vi står inför en företeelse som söker sitt namn – alltså att något eller någon ej går att finna med hjälp av en sökmotor – och min egen gissning är att vi tack vare Google Inc. har fått ett.
Jag ser med förväntan fram emot den dag då ett brev från någon av Googles tusentals uppenbart undersysselsatta advokater landar på mitt skrivbord. Det var Sigmund av Luxemburg som i sin egenskap av kejsare över det heliga romerska riket ansåg sig stå över grammatiken. (”Ego sum rex Romanorum et super grammaticam”; detta efter att någon oförskräckt kardinal påpekat att kejsaren i ett tal använt ett ord med fel genus.) Jag tror dock att även ett imperium som Google så småningom kommer att förstå att inte ens de står över språkets naturliga rörelselagar.
27 mars 2013 at 1:46 e m
Jag tippar att det aldrig får fäste för att ”ogooglingsbar” kommer att vinna. Men jag tror kanske inte att det gör Google så mycket gladare…
Vore dock nyfiken på om det finns någon betydelseskillnad mellan ”ogooglebar” och ”ogooglingsbar” (baserat på ett teoretisk resonemang kring ordbildningen, förstås inte på ett praktiskt resonemang kring verkligt användande.)
27 mars 2013 at 6:23 e m
Att vara googlebar betyder att ett visst ord kommer upp i just Google:s sökmotor. Det betyder förstås INTE att ordet nödvändigtvis inte kommer upp i någon annan sökmotor. Att något är ogooglebart betyder förstås motsatsen, dvs. att ordet inte kommer upp i just Google:s sökmotor, men ordet kan naturligtvis komma upp i någon annan sökmotor.
Tänk om Språkrådet definierade ”Socialdemokratisera” som att gälla även något Sverigedemokraterna sysslade med? Då skulle nog Socialdemokraterna ha synpunkter och påpeka att ”Socialdemokraterna” faktiskt är ett varumärke – ja eftersom Språkrådet tydligen inte tycks förstå att det oavsett varumärke eller inte varumärke syftar på en specifik typ av en generell kategori.
Jag tycker detta är pinsamt. Detta handlar om grundläggande språkförståelse och dels har de visat att de inte riktigt förstår vad en sökmotor är för något och att det finns en rad andra sökmotor. Sökmotorer användes flitigt långt innan Google fanns. Den största innan Google gick om hette – och heter fortfarande – Altavista. Om ett ord kommer upp i Altavista, men inte kommer upp i Google, så är ordet förstås ogooglebart, men fortfarande alltså webbsökbart. Vad sjutton menar Språkrådet egentligen? Det här får dom nog förklara, för det handlar egentligen inte om Google utan om att Språkrådet inte tycks förstå enkla och självklara ordsammansättningar. Om Språkrådet i strid med självklar språklig logik menar att ett ord som kommer upp i Altavista men som inte kommer upp i Google skulle vara något annat än ogooglebart så får dom nog förklara vad man i så fall skulle kalla ett sådant ord.
Det Språkrådet säger är som att säga att om man ”kliar sig på handen” så syftar det på alla kroppsdelar och inte bara på den specifika kroppsdelen handen och att det därför också kan betyda att klia sig bakom örat eller klia sig på foten.
Om jag vore Språkrådet skulle jag gå ut i media och säga att ett misstag har begåtts. Ju förr desto bättre. De vet att de har gjort fel. De har förvirrat blandat ihop ett specifikt exempel med en generell kategori. I annat fall har de ingen språklig trovärdighet. Svenska språket är logiskt uppbyggt av en anledning. En ”Volvokunnig” är inte nödvändigtvis bra på bilar generellt och därmed inte nödvändigtvis t.ex. Saab-kunnig.
28 mars 2013 at 1:02 e m
http://sv.wikipedia.org/wiki/Varum%C3%A4rkesord
Du kan hävda att ”googla” ännu inte är där, men du kan inte skriva ett långt inlägg och inte låtsas som om fenomenet finns.
Blir du också upprörd när folk säger termos eller masonit även om produkterna kommer från andra företag?
30 mars 2013 at 8:52 e m
Snälla du, få hade överhuvudtaget hört talas om ”ogooglebar” innan det dök upp i media för några dagar sedan. Jag bor mitt i landets huvudstad och googlar varenda dag och läser flera onlinetidningar om dagen och jag hade aldrig någonsin hört talas om ”ogooglebar”. Dock förstår jag förstås vad det betyder eftersom jag är kunnig i svenska språket och begriper både ”o” och ”bar”.
Att hävda att ogooglebar betyder ”owebbsökbar” är ungefär som att hävda att ”Volvo-kunnig betyder att man är kunnig på bilar i största allmänhet. (Det finns kanske en del som använder ordet på det sättet också.) Bara för att några kanske slarvat med språket betyder inte att det är särskilt smart att vidareförmedla en tokig grej. Det finns ju t.ex. vissa mycket vanliga stavfel. Bör kanske SLAO ta upp dem som accepterade stavningar? Jag tror du vet svaret på den frågan.
Uppenbarligen har en myndighet med den ärevördiga titeln ”Språkrådet” ställt till det för sig. Bara för att få av oss gillar att stora mäktiga Google kommer med synpunkter om svenska språket så betyder inte det att deras självklara synpunkt faktiskt är det som är korrekt. Fånigt att jämföra med ”termos” eller ”masonit”. Man vill sätta ner foten mot Google helt enkelt. Det handlar om Språkrådets oberoende. Det förstår jag, men nu råkar det vara så att Google självklart hade rätt när man på ett eller annat sätt påpekade att ”ogooglebar” knappast betyder ”kan inte heller dyka upp i sökmotorn Bing”.
31 mars 2013 at 12:35 f m
Det är säkert sant att få hade hört talas om ”ogooglebar”. Det beror på att det presenterades som ett nyord. Se här på listan över nyord för 2012:
http://www.sprakradet.se/15910
Jag tycker nya ord är roliga och skulle säga att jag hänger med väl, men mer än hälften av orden var nya för mig. Det är liksom själva vitsen.
Vi förstod redan i ditt första inlägg att en person som är kunnig på Volvobilar inte generiskt kan kallas bilkunnig. Tyvärr har tiden runnit ifrån dig. Att ”googla” betyder sedan flera år ”att söka på webben”, inte ”att söka på webben med hjälp av en sökmotor från ett visst, namngivet, företag”. Inte av alla, dock. Det finns fortfarande stofiler som tycker att Thermos(TM) är ett varumärke och inte får användas generiskt. Tiden har runnit ifrån dem med.
27 mars 2013 at 6:49 e m
Jag vill gärna tillägga att Språkrådet naturligtvis också är normerande, vare sig man vill vara det eller inte. Det håller inte att bara hänvisa till att ”folk säger så”. I så fall skulle samtliga av våra vanligaste stavfel plockas upp av t.ex. SAOL och mängder av de mest märkliga definitioner och påståenden tas upp i språkvetares ordlistor. Då skulle språklig kunskap bli meningslös. Därför är det nödvändigt för all sådan dokumentation att förhålla sig konservativ i fråga om ord där många använder ett ord slarvigt eller felaktigt. Detta vet förstås Peter Englund, men för dom som inte tänkt på detta ville jag tillägga detta till min tidigare kommentar.
27 mars 2013 at 7:13 e m
Titta, ett nyfött ord i NE (kl. 17:45):
http://www.ne.se/ogooglebar
29 mars 2013 at 2:31 e m
Vore jag i den branschen, skulle jag, bara för att reta Google, öppna ett lunchställe med namne Ogooglebar.
30 mars 2013 at 8:55 e m
Ja där ser ni själva! Det är viktigare att reta eller sätta ner foten mot Google än att faktiskt tänka efter vad ”ogooglebar” betyder. Bara för att man inte gillar brevbäraren betyder inte att brevet man får är dåligt.
05 april 2013 at 8:05 f m
Jag är i en annan bransch och öppnade istället http://www.google.se 🙂 Vill inte påstå att det retar Google, för det är ett stort företag med många människor och de jag pratat med som jobba där verkar faktiskt rätt roade.
05 april 2013 at 8:07 f m
Mitt föregående inlägg blev hur fel som helst, menade naturligtvis http://www.ogooglebar.se . Får skylla på att jag nätt och jämt druckit morgonkaffet.
30 mars 2013 at 1:06 f m
Ordet är om inte mode- så åtminstone epokbundet – och i vår tid skapar tekniken nya epoker i snabb takt; det kommer snart att ha en åldrad klang. Dessutom är det otacksamt i talspråket, alldeles för långt och rent ogoogrerligt i munnen..
30 mars 2013 at 9:17 f m
Verkligen en storm i ett vattenglas som den nya statsmakten? Google ställt till med. Själv kommer jag knappast att använda det där fåniga ordet ”ogog…” Det ligger fel i munnen, är för klumpigt och fyller för mig dessutom ingen naturlig funktion.
31 mars 2013 at 8:53 e m
Google har blivit så allmänt att det ligger farligt nära att degenereras som varumärke. ”Att googla” är redan ett allmän uttryck som betyder att man söker på webben. Jämförelserna med masonit och termos är inte alls långsökta. Populära produkter löper alltid risken att bli för populära.
01 april 2013 at 9:06 e m
[…] vs. Språkrådet kan man läsa i Susannes inlägg, Östens inlägg, Peter Englunds inlägg på Ständige sekreterarens blogg och Språkrådets officiella […]