Språkligt


Det mesta som står att säga med anledning av Googles minst sagt märkliga beteende rörande ordet ”ogooglebart” har nog redan sagts.

Dock vill jag gärna påpeka att Språkrådets nyordslista och vår ordlista (SAOL) är framtagna på helt olika vis, och givetvis har olika syften. När ett ord så småningom hamnar i SAOL så är det på grund av att det vunnit fäste i det levande språket – vilket vi kan se i det mycket stora material som används  som underlag för arbetet med ordlistan. Och den statistiken kan man inte argumentera bort. Eller trolla bort med hjälp av advokater.

Det återstår att se om ”ogooglebart” verkligen får allmän spridning. Helt klart är att vi står inför en företeelse som söker sitt namn – alltså att något eller någon ej går att finna med hjälp av en sökmotor – och min egen gissning är att vi tack vare Google Inc. har fått ett.

Jag ser med förväntan fram emot den dag då ett brev från någon av Googles tusentals uppenbart undersysselsatta advokater landar på mitt skrivbord. Det var Sigmund av Luxemburg som i sin egenskap av kejsare över det heliga romerska riket ansåg sig stå över grammatiken. (Ego sum rex Romanorum et super grammaticam”; detta efter att någon oförskräckt kardinal påpekat att kejsaren i ett tal använt ett ord med fel genus.) Jag tror dock att även ett imperium som Google så småningom kommer att förstå att inte ens de står över språkets naturliga rörelselagar.

Jag har fått en fråga i ett mejl:

Hej!
Jag tycker att det är konstigt att det inte finns något ord för djur som lägger ägg. Jag tycker att det borde heta äggdjur, eftersom det heter däggdjur för djur som inte lägger ägg. Varför är det så, har man inte kommit på det???
MVH Erik **** 11år
Knivsta

Och så här svarade jag:

Hej Erik!
Det är ett roligt ord du har kommit på. (Jag kan berätta för dig att en av mina flickor också pratar om däggdjur och äggdjur. Var hon har fått det ifrån vet jag inte.) Och visst kan du använda det. Varför det inte finns något ord för alla djur som lägger ägg vet jag faktiskt inte. Kan det bero på att det handlar om väldigt många olika sorters varelser, egentligen alla de som inte är däggdjur? Fiskar och fåglar och dinosaurier och spindlar och humlor skulle alla kunna kallas äggdjur.
                    Men jag antar att i din fråga också finns en undran varför ordet ”äggdjur” inte finns i Svenska Akademiens ordlista. Vi får ofta förslag om nya, fiffiga ord från människor, och många är, precis som ditt, rätt bra.
                    De som avgör om ett ord ska få plats i vår ordlista är dock i första hand inte vi som sitter i Akademien, utan en grupp med språkforskare som finns vid Göteborgs universitet, som vi samarbetar med. Och de gör det utifrån stora undersökningar om vilka ord som verkligen används här i landet. I ordlistan hamnar alltså bara ord som brukas av många människor. Vilket betyder att de som ytterst bestämmer vilka ord som ska hamna i ordlistan faktiskt är alla som använder det svenska språket. Om ett ord blir nog populärt så kommer det att hamna i ordlistan. (Och om vi alla slutar att använda ett ord så kommer det så småningom att försvinna ur ordlistan. Dock inte för gott. Om nog många börjar använda det igen, så kommer det tillbaka i ordlistan!)
                    Vilket betyder att när nog många pratar om ”äggdjur”, så kommer det ordet till slut att hamna i Svenska Akademiens ordlista. Svårare än så är det inte.
Vänlig hälsning
/Peter Englund

En ej obetydlig del av Akademiens energi och resurser går till våra olika språkprojekt, framför allt då ordlistan (SAOL) och den historiska ordboken (SAOB). Vi arbetar också på att göra resultatet av all denna möda mer lättillgängligt för brukare av olika slag. Ett led i detta var när vi förra året lät framställa en app-version av SAOL, och som nu återfinns i över 400 000 mobiler.

Nu har ännu ett steg tagits.

Tidigare kunde man köpa en digital version av den senaste upplagan av SAOL på CD-skiva, för bruk i sin dator. Från och med nu finns den gratis nedladdningsbar för Windowssystem. För mer information klicka här!

Mer kommer, lita på det.

Som jag berättat tidigare har vi även tagit fram en version av vår SAOL-app för systemet Windows Phone 7. Den går att ladda ned gratis från Marketplace.

Som de flesta vet finns denna app redan tillgänglig för iPhone samt för Android- och Symbianbaserade mobiltelefoner. Den här är den sista av fyra planerade SAOL-appar.

Detta innebär dock ingalunda att vi avslutat vårt arbete på att göra Svenska Akademiens Ordlista mer tillgänglig och lättare att bruka. Ännu ett projekt pågår. Vill inte säga mer än så just nu.

Mer information kommer i augusti.

Ibland landar det på mitt skrivbord ett brev från någon advokatbyrå. Tonläget är i regel barskt och ibland till och med hotfullt. Vad det handlar om är att man representerar någon som anser sig äga ett visst ord, ett ord som – fasa! – återfinns i SAOL utan ett sådant där R inom en ring, och man kräver att detta bruk upphör annars…

Den laddade pistolen läggs fram.

Här kan det vara i sin ordning att påpeka vissa saker, om inte annat så för att ge en del företag möjlighet att spara en smula på sina advokatkostnader: tanken med SAOL är att beskriva det svenska språket som det ser ut, i bruket, vid den tidpunkt som ordlistan blir till. Och den bygger på ett mycket stort språkligt material, inte minst från tidningar.

I SAOL finns i princip inga egennamn, men där finns en del ord som en gång började som varubeteckningar, men som nu används som helt vanliga substantiv. (Exemplen är många: linoleum, cellofan, dynamit, bakelit, vespa, termos, masonit, jeep med flera.) Och brukas det som ett vanligt substantiv i det levande, vardagliga språket så kommer ordet in som ett sådant i SAOL. Med sina olika böjningsformer. Och vi kan omöjligen hålla inne med den informationen bara för att någon varumärkesstrateg råkat få sin nattsömn störd. Vad vi kan göra i vissa lägen är att inflika ett litet ”Jfr varumärket XYZ”. Men vi skriver inte om definitionstexten, vi sätter inte dit något ®, vi drar inte in någon upplaga etc, mm, osv.

Att varubeteckningar blir substantiv eller s.k. generiska termer är som vi ser det inget problem. Det är en helt naturlig del av ett modernt språks utveckling och liv.

Vi lär få anledning att återkomma till detta, som det heter. Även vi har advokater. Se där min laddade pistol.

Fick nyligen ett mejl från en lärare vid namn Lotta som undrade om ”Vem i Sverige har makten att bestämma över att ordklassen imperfekt skulle byta namn till preteritum? Är det möjligtvis du? Vilken var anledningen till bytet?”

Mitt svar:

Hej Lotta!

Nej, det är inte jag. Skulle gissa att det här är en förändring som helt enkelt vuxit fram bland språkvetare, pedagoger och läroboksförfattare. Den är så vitt jag vet inte en följd av något centralt beslut.

Efter att ha hört mig för kan jag nu säga att skälet till ändringen framför allt handlar om precision. I internationell språkbeskrivning skiljer man på tempus och aspekt , och ”imperfekt” är egentligen en aspektterm som betecknar en handling i förfluten tid som ej är avslutad, medan ”preteritum” gäller en avslutad handling i dåtid. Den distinktionen görs i åtskilliga språk men inte inte i vårt språk, vilket gjort att termen ”imperfekt” länge fungerat bra för oss som beteckning för förfluten tid. Utifrån ett bredare perspektiv, där alla språk helst bör beskrivas med samma uppsättning termer, har en förändring dock setts som önskvärd. Och det är det som övergången från imperfekt till preteritum handlar om.

Vänlig hälsning
/Peter Englund

PS. Om man ska vara noga – och det ska man faktiskt – är imperfekt för övrigt ingen ordklass utan ett tempus.

Nu är den fullbordad och redo att ladda ned, vår SAOL-app!

Något om den:

  • Appen innehåller den allra senaste versionen av Svenska Akademiens ordlista
  • Det innebär att där finns 125 000 ord, med anvisningar hur de stavas, uttalas och böjs
  • Den har även en unik felstavningsfunktion som gör att man kan söka efter ord även om man inte vet exakt hur de stavas
  • Appen har också en s.k. korsordshjälp, som gör det möjligt att finna vilka ord som innehåller vissa kombinationer av bokstäver
  • Orden har markeringar för de ordled som ingår (ordled är de byggstenar som tillsammans formar ett ord), vilket bland annat är en stor hjälp vid avstavning.
  • Den är gratis och reklamfri, och fungerar utan uppkoppling

SAOL-appen för Iphone finner du genom att klicka här.

Och SAOL-appen för Android-mobiler finner du genom att klicka här.

Ursäkterna för att stava fel blir allt färre.

”Mitt språks gränser är min världs gränser” sade som bekant Wittgenstein. Och i morse kom jag att tänka på tre motsatsord som jag önskar att jag känt till när jag var tjugo:

  • Heterodox
  • Multiversum
  • Anastrof

Jag tror inte jag skulle kunna älska någon som använder ordet ”snackis”.

I förstone är det alltid finlandssvenskans sjungande satsmelodi man gläds åt – samtidigt kan man få höra av dem själva att de tycker att det istället är vi rikssvenskar som talar ”sjungande”. Men snart lyfts ens uppmärksamhet istället över till ordskatten.

För en norrbottning är somt välbekant, som gräfta (för att gräva), äppel (istället för äpple), hoppeligen (förhoppningsvis) eller träsk (i meningen sjö). Annat handlar om äldre svenska former som överlevt i Finland, medan de fallit i glömska här. Eller bara ord som man inser att man saknat i den stund man ser dem.

Här följer nu tio av mina finlandssvenska favorituttryck:

  1. Allena – ensam (jfr: mol allena)
  2. Blandis – groggvirke
  3. Bo på hyra – vara hyresgäst
  4. Dabbig – töntig, korkad, dum (jfr: att dabba sig)
  5. Dö under en bil – bli ihjälkörd av en bil
  6. Framom – framför
  7. Grodpingla – grodyngel
  8. Gå på tuppen – göra ett toalettbesök
  9. Köpa på skuld – Handla på kredit
  10. Ren – kortform av redan (jfr: ”Alla fåglar kommit ren…”)

För den som vill fortsätta utforska finlandssvenskan – eller bara förundras över vårt gemensamma språks rikedomen – kan jag varmt rekommendera Reuters och Hellström-Reijonens ”Finlandssvensk ordbok”.