Ibland landar det på mitt skrivbord ett brev från någon advokatbyrå. Tonläget är i regel barskt och ibland till och med hotfullt. Vad det handlar om är att man representerar någon som anser sig äga ett visst ord, ett ord som – fasa! – återfinns i SAOL utan ett sådant där R inom en ring, och man kräver att detta bruk upphör annars…

Den laddade pistolen läggs fram.

Här kan det vara i sin ordning att påpeka vissa saker, om inte annat så för att ge en del företag möjlighet att spara en smula på sina advokatkostnader: tanken med SAOL är att beskriva det svenska språket som det ser ut, i bruket, vid den tidpunkt som ordlistan blir till. Och den bygger på ett mycket stort språkligt material, inte minst från tidningar.

I SAOL finns i princip inga egennamn, men där finns en del ord som en gång började som varubeteckningar, men som nu används som helt vanliga substantiv. (Exemplen är många: linoleum, cellofan, dynamit, bakelit, vespa, termos, masonit, jeep med flera.) Och brukas det som ett vanligt substantiv i det levande, vardagliga språket så kommer ordet in som ett sådant i SAOL. Med sina olika böjningsformer. Och vi kan omöjligen hålla inne med den informationen bara för att någon varumärkesstrateg råkat få sin nattsömn störd. Vad vi kan göra i vissa lägen är att inflika ett litet ”Jfr varumärket XYZ”. Men vi skriver inte om definitionstexten, vi sätter inte dit något ®, vi drar inte in någon upplaga etc, mm, osv.

Att varubeteckningar blir substantiv eller s.k. generiska termer är som vi ser det inget problem. Det är en helt naturlig del av ett modernt språks utveckling och liv.

Vi lär få anledning att återkomma till detta, som det heter. Även vi har advokater. Se där min laddade pistol.