Ibland landar det på mitt skrivbord ett brev från någon advokatbyrå. Tonläget är i regel barskt och ibland till och med hotfullt. Vad det handlar om är att man representerar någon som anser sig äga ett visst ord, ett ord som – fasa! – återfinns i SAOL utan ett sådant där R inom en ring, och man kräver att detta bruk upphör annars…
Den laddade pistolen läggs fram.
Här kan det vara i sin ordning att påpeka vissa saker, om inte annat så för att ge en del företag möjlighet att spara en smula på sina advokatkostnader: tanken med SAOL är att beskriva det svenska språket som det ser ut, i bruket, vid den tidpunkt som ordlistan blir till. Och den bygger på ett mycket stort språkligt material, inte minst från tidningar.
I SAOL finns i princip inga egennamn, men där finns en del ord som en gång började som varubeteckningar, men som nu används som helt vanliga substantiv. (Exemplen är många: linoleum, cellofan, dynamit, bakelit, vespa, termos, masonit, jeep med flera.) Och brukas det som ett vanligt substantiv i det levande, vardagliga språket så kommer ordet in som ett sådant i SAOL. Med sina olika böjningsformer. Och vi kan omöjligen hålla inne med den informationen bara för att någon varumärkesstrateg råkat få sin nattsömn störd. Vad vi kan göra i vissa lägen är att inflika ett litet ”Jfr varumärket XYZ”. Men vi skriver inte om definitionstexten, vi sätter inte dit något ®, vi drar inte in någon upplaga etc, mm, osv.
Att varubeteckningar blir substantiv eller s.k. generiska termer är som vi ser det inget problem. Det är en helt naturlig del av ett modernt språks utveckling och liv.
Vi lär få anledning att återkomma till detta, som det heter. Även vi har advokater. Se där min laddade pistol.
03 maj 2012 at 10:56 f m
Varumärken kan degenerera, det vill säga att det ursprungliga varumärkesordet blir en beteckning för en hel produktkategori och förlorar därmed sitt varumärkesskydd. Ett typiskt exempel är ”hoover”, som i England används allmänt i betydelsen dammsugare. Ingen talar i dagligt tal om ”vacuum cleaner”.
Denna utveckling kan inte hindras genom juristerier. Varumärkesinnehavaren får bara finna sig i att han har lyckat trumfa in sitt varumärke för bra. Detta känner alla förstaårets juridikstuderanden till, men man kan ju alltid försöka skrämma i hopp om att Akademiens humanister faller till föga.
04 maj 2012 at 1:56 e m
Försöka kan de, men förr eller senare går det nog upp ett Liljeholmens för dem med.
10 maj 2012 at 9:50 f m
Du menar förstås ett ”liljeholmens”? 😉
B
03 maj 2012 at 11:19 f m
Bloggposten cirkulerar flitigt bland varumärkesjurister nu:) alla verkar hävda att det kan vara bra för akademin att känna till 1 kap 17 § varumärkeslagen…
03 maj 2012 at 11:34 f m
+1
03 maj 2012 at 11:35 f m
Givetvis känner vi till den. Och samma gör VÅRA jurister 🙂
03 maj 2012 at 11:35 f m
1 kap 6§ kan kanske vara en fördel att känna till då det vränger lite och blir till fördel mot akademiens håll………….vi får väl se?
03 maj 2012 at 6:05 e m
Använd pitolerna bara i nödfall, kom i håg det pojkar!
03 maj 2012 at 11:06 e m
Sedan kan jag tycka att jag äger språket – jag väljer de ord jag vill och om jag vill göra några tokroliga ändringar – typ som att skriva smarrish istället för smarrigt så gör jag det. Språket är det som brukas nu och hur användarna väljer att använda det, strikt eller lite tokroligt emellanåt!
04 maj 2012 at 1:05 f m
Försvara språket som ett oändligt spel. Absolut!
04 maj 2012 at 3:06 e m
[…] sin blogg den 3 maj går Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund till storms mot en icke […]
04 maj 2012 at 8:55 e m
Hmmm….jag känner att jag bör googla vilket företag som föranlett det här blogginlägget….
05 maj 2012 at 6:50 f m
Det är inte samma ord, det bara stavas och låter lika!
06 maj 2012 at 7:55 f m
Annars kanske vi alla borde betala en viss summa till företagen för varje gång vi använder orden som de anser vara deras. Det skulle kunna finnas något slags abbonemang, typ mobiltelefonabbonemang, Det vore något för tillväxten. (Ironi)
07 maj 2012 at 9:09 f m
Men det är ju intressant hur varumärken degenererar. Jag har hört talas om det motsatta. Min mor berättade för mig att en gång i tiden var Stomatol synonymt med tandkräm. Nu är det ju inte så längre. Och hur blir det med Google. Redan använder vi ju ordet googla i betydelsen ”leta på nätet via sökmotor”. Kommer begreppet ”twittra”, att överleva Twitter?
11 maj 2012 at 12:04 f m
Jag som läser immaterialrätt som fördjupningskurs vid ett anrikt universitet kan tillägga att degeneration är betydligt vanligare i vissa andra länder, som exempel USA. Skälet verkar vara det fenomen som du beskriver Björn, att det inkorporeras och används naturligt i vardagsspråket. Sättet att motverka degeneration är bl.a. att företa intensiv marknadsföring, dock inte helt säker att det alltid ger avsedd effekt.
07 maj 2012 at 12:35 e m
Thente gör reklam för inlägget: http://www.dn.se/blogg/bokbloggen/. Själv tycker jag att Arla gjorde sig löjliga med cottage cheese, se min kommentar: http://www.sprakradet.se/3895. Peter, dags för en språkkonferens om skyddade ord, varumärken, lexikografi och ordägande?
08 maj 2012 at 12:37 e m
Ingen dum idé.
07 maj 2012 at 4:27 e m
[…] detta blogginlägg. Nåt kopiöst. Like this:GillaBli först att gilla denna […]
09 maj 2012 at 10:47 f m
Herregud, att det finns folk som jobbar med att vara jobbiga.
09 maj 2012 at 2:45 e m
Vi är många kvinnor som säger att vi äger en hushållsassistent fast Assistent är ett registrerat varumärke. Vi som anväder språket äger det oavsett vad företagen anser.
09 maj 2012 at 2:55 e m
Jag tror att språket skulle bli ganska fattigt om företag, organisationer och andra skulle göra orden till sina och vi skulle vara tvungna att stryka dem ur SAOL. Eller så skulle företagen bli väldigt fattiga för att ingen skulle känna till ”deras” ord längre…
09 maj 2012 at 4:18 e m
Det hela blir därtill så töntigt, med tanke på vilket marknadsföringsvärde det ligger i att få sitt varumärke till en del av den gemensamma vokabulären. Där advokaterna tar fram pistolerna bjuder PR-avdelningen på tårta!
09 maj 2012 at 10:36 e m
Tänkvärt och roligt Peter – och snygg käftsmäll juristerna fick på slutet 🙂
10 maj 2012 at 8:59 f m
Det finns å andra sidan en del ord av denna kategori som fattas i SAOL. Exempelvis melitta (en slag trattformig anordning för bryggkaffe), jag tror också att melittafilter numera finns av olika fabrikat.