När man kommit upp i åren intresserar bokfloden på höstarna mindre. Det beror på att man märker – eller kanske att man helt enkelt fatt mera tid att märka – hur mycket man inte läst, inte hunnit med att läsa. Därför vänder jag mig åter och åter till klassikerna, och inte bara de guldkantade utan också de silver eller bronskantade, ja, gärna de halvt eller helt anonyma av vilka det bara finns papperslappar kvar som inte skulle räcka till att rulla en cigarett med. Jag lär mig då också något om den mänskliga etologin, det mänskliga beteendemönstret sådant det varit sedan tusentals år. Jag kan med mera ro anse den s.k. dagsdiskussionen, vare sig den gäller könsroller eller månfärder, för allt det där är egentligen gammalt nytt, vare sig det just nu betraktas som ”aktuellt” eller inte. Evigt aktuellt är däremot betraktandet av sådant som hör till livets grundschema: födelsen, kärleken, sinneslusten, hatet, ledan, döden. Det står på våra tidningars förstasidor i dag. Det stod på kilskriftstavlorna.
Gunnar Ekelöf var ledamot av Svenska Akademien mellan åren 1958 och 1968. Han satt på stol nummer 18.
08 mars 2012 at 10:10 f m
Vill gärna tillägga språket, Ekelöf. Inte minst ditt eget. Det svenska språk som jag numera sällan upptäcker annat än i en Kerstin Ekman, en Torgny Lindgren eller en Jesper Svenbro. Bland få andra. Även där synes bokfloden rätt ointressant.
08 mars 2012 at 10:36 f m
Peter Englund – den vetgirige – har hela svenska folket fått som sekreterare för våra välgärningars skull. Och Gunnar Ekelöfs poesi, även de allra allra sista fragmenten, ger ord som befriar.
lena kjersén edman
08 mars 2012 at 11:26 f m
Har gjort exakt samma reflektion som Ekelöf …
”Evigt aktuellt är däremot betraktandet av sådant som hör till livets grundschema: födelsen, kärleken, sinneslusten, hatet, ledan, döden. Det står på våra tidningars förstasidor i dag. Det stod på kilskriftstavlorna.”
Det kan förstås inte sägas bättre.
09 mars 2012 at 3:55 e m
Och ibland skrivs alldeles nya böcker som är som en enda omfamning av den här typen av läsning: ‘Au bon roman’ av Laurence Cossé (finns på engelska som A Novel Bookstore) är ett frossande i läsandes lycka och en diskussion av säsongsberoende bokfloder.
15 mars 2012 at 1:35 e m
Utmärkt. Likaså för yngre kan den ackumulerande bokfloden verka om inte ointressant, så avskräckande. Är citatet hämtat från något av hans verk?