Äppelträdens skördar har varit ovanligt rika i år. Jag har tagit med mig en påse av de mörkröda, runda frukterna till mitt tjänsterum. På väg ut griper jag ett av dem och äter det, girigt, medan jag hastar fram längs gatan.

Men sedan när jag står där, i blåsten invid Åhléns, med skruttet i min hand kan jag inte förmå mig att slänga det i en av papperskorgarna. Det känns som om jag då skulle bryta en outtalad överenskommelse, med äppelträdet.

Så jag vecklar in skruttet i ett papper och stoppar ned det i min rockficka. När jag senare sitter i bilen på väg hem stannar jag upp, tar fram skruttet och kastar det så långt jag kan, ut i ett buskage. Överenskommelsen respekterad.