Jag kommer snart att redogöra några intryck av det internationella mottagandet av beskedet att årets Nobelpris i litteratur tilldelats Tomas Tranströmer. De positiva reaktionerna överväger i en mycket hög grad, men självfallet förekommer också kritik. Underligt vore det annars.
De suraste kommentarerna kommer, som vanligt, från USA. Tim Parks i New York Review of Books har tagit årets pris till utgångspunkt för en allmän uppgörelse med Nobelpriset: ”Whats Wrong With the Nobel Prize in Literature?”
Per Wästberg, som också är Nobelkommitténs ordförande, har skrivit följande svar, som kan vara intresse även för svenska läsare:
May I, as a reader for decades of your journal, give a more factual background to Mr. Tim Parks´ article in your recent issue. This year’s laureate Tomas Tranströmer has been proposed, for years, by, among others, former laureates Joseph Brodsky, Seamus Heaney and Derek Walcott. In New York 2000, Susan Sontag told me Tranströmer was the Swede most well known in the US. He is translated into sixty languages, there are cafés named after him in China and Slovenia. And in Sweden we have all read and loved him since we were young.
The Nobel Committee consists of five members out of the rest of the Swedish Academy. By February we get about 220 suggestions from all round the world. By April we have concocted an ”expectancy” list of twenty. By May we get the Academy to approve a short list of five to be read during next four months. No one could get the prize without having been on the list for at least two years. Be sure we read a select group of American, Canadian, Australian writers continuously!
We have of course, Mr. Parks, read even Jelinek’s Greed though it was hard going. And so much else! For my part I try to read one book a day to keep ill health away. We master thirteen languages in the Academy but when we suspect a genius hidden in an unknown language we call on translators and oath-sworn experts to give us generous samples of that writer.
We go for an individuals life’s work regardless of nation, gender, religion. We could, if need be, give it to Portugal or the US five times in a row, or to essayists, historians, children books writers. We do not have a human rights criterion. We award e.g. Orhan Pamuk for his outstanding novels and essays; then the award becomes politically interpreted.
In the committee we are obsessed readers since childhood and so have a rich background to judge from. None of us has a university job, we are all free writers with our own manuscripts to take care of in between.
Per Wästberg, President of the Nobel Committee for Literature, Stockholm.
18 oktober 2011 at 12:53 e m
Svaret borde knappt behövas – många av de saker Wästberg påpekar borde Parks känna till (och en redaktör borde reagera), eller i alla fall googla innan han börjar klaga…
18 oktober 2011 at 4:12 e m
Joel, du har rätt, det handlar om enkla grundfakta, men du anar inte vilka fördomar som odlas om priset, inte minst på amerikansk mark! Somt förmedlas med den typ av eftertryck som bara kommer då man uttalar sig mot bättre vetande.
18 oktober 2011 at 1:50 e m
Bra! Jelinek stavas dock precis så.
18 oktober 2011 at 2:21 e m
”We go for an individuals life’s work” – i klar strid, som sagt, mot Nobels uttryckliga vilja att det skall utdelas för något som åstadkommits ”under det förlupne året”. Och varför har Wästberg inte påpekat att ”idealisk rigtning” _inte_ betyder ”idealistic tendency”?
18 oktober 2011 at 3:40 e m
Du har, som sagt, även påpekat det tidigare. Men arbetet styrs inte bara av testamentet utan i en juridisk mening ytterst av Nobelstiftelsens stadgar, fastställda av Kungl. Maj:t 1900. Och där sägs det att detta med att man ska belöna verk ”under det förlupne året” inte ska tolkas rakt bokstavligt, utan att det är de senaste resultaten inom kulturområdet som ska belönas. Detta har alltså varit praxis för samtliga Nobelsprisutdelande församlingar sedan dess och är alltså väl förankrat i stiftelsens stadgar.
18 oktober 2011 at 5:48 e m
Kungl. Maj:t kränker uppenbart testators önskan, och har gjort priset till något annat än Nobel avsett. Om detta är helt klart, så är det å andra sidan osäkert om litteraturpriset delas ut av den instans Nobel tänkt sig. I testamentet står inte ”Svenska Akademien” utan ”Akademien i Stockholm”, och sådana fanns mer än en. Somliga anser att han avsåg Vitterhetsakademien, då denna – till skillnad från Svenska Akademien före Nobelpriset – hade internationella kontakter.
18 oktober 2011 at 10:16 e m
Kränkte isåfall. Detta skedde, om jag minns det rätt, i juni 1900… Det är i alla fall vad vi har att hålla oss efter, sedan 111 år.
Det stämmer att det också undrades exakt vilken akademi i Stockholm han avsåg. Det finns en möjlighet att han avsåg att Nobelpriset i litteratur skulle delas ut av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, men den får nog betecknas som tämligen liten.
18 oktober 2011 at 8:48 e m
Tim Parks är engelsman. För övrigt en rätt habil romanförfattare, om än med visst Martin Amis-komplex. Wästbergs svar var på pricken!
Jo, jag skrev också en kommentar till Parks artikel (23 people liked, jag har gjort en stor insats för TT – nej, jag bara skojar …), där jag påpekade ungefär det Wästberg också gör, fast han gör det med avsevärt större tyngd.
18 oktober 2011 at 10:58 e m
Tack för det!
19 oktober 2011 at 2:57 e m
Tim Parks föddes i Manchester, England, 1954, har studerat i Cambridge och Harvard samt bor sedan 1981 i Verona, Italien; han har undervisat i litterär och teknisk översättning i Milano. Från italienska till engelska har han översatt bland annat Alberto Moravia och Italo Calvino – http://en.wikipedia.org/wiki/Tim_Parks http://it.wikipedia.org/wiki/Tim_Parks
18 oktober 2011 at 9:33 e m
Jag läste artikeln och tyckte också att den var osaklig och spekulativ, men jag tog fasta på vinjetten; ”Roving thoughts and provocations from our writers”. Det är alltså avsiktligt en smula tillspetsat. Om Wästberg skulle ta ett glas med Parks skulle den senare säkert inte vara främmande inför att modifiera sin ståndpunkt något. Så varför gå i polemik?
18 oktober 2011 at 10:56 e m
..Vi som deltog i en lyriklæseklub på litteratursien.dk i juli måned med Sorgegondolen som læsning http://www.litteratursiden.dk/debat/soergegondolen – hoppede lige en ekstra gang da Tranströmer fik NObelprisen..og i Danmark var netop udkommet en oversættelse af hans samlede – var initiativtagerne så også vidende om den forestående uddeling af prisen? 🙂
19 oktober 2011 at 8:48 f m
Per Wästberg ger en angelägen kommentar till Parks oförmåga att respektera ja beundra att det mest internationella av litterära priser delas ut av Sverige.
En annan femma att detta pris synliggör utlandssvensken
som av olika skäl valt att inte leva i fäderneslandet men minns det i sitt testamente.
I akademin idag är herr Svenbro den ende med erfarenhet av mångårig vistelse utomlands med tänkvärda effekter på förhållandet till svenska språket. Vid ett framträdande i Paris för flera år sen lyfte han fram osäkerhet inför prepositionerna som första signalen på en utlandets begynnande urgröpning.
Sverige var långt bort före internet.
Tänkvärt nog finns det skrivbord där Nobel undertecknade sitt berömda testamente överhuvud inte i Sverige utan i den stad han älskade mest av allt, Paris, där det kan ses på Svenska klubben på rue de Rivoli.
Anledningen till mitt långa inlägg är emellertid ett helt annat ärende: att den engelska som används i herr Wästbergs inlägg har ett antal onödiga skönhetsfläckar.
Inget bra.
19 oktober 2011 at 9:55 f m
Inte bara herr Svenbro. Horace Engdahl har sedan 2009 bott i Berlin. För att inte tala om Göran Malmqvist: han studerade i Kina 1948–50, var lektor i kinesiska vid London University 1953–55, var kulturattaché i Peking 1956–58, varefter han flyttade han till Australien, där han var verksam i sju år.
Fast jag måste erkänna att jag har svårt att fatta hur detta på något avgörande vis skulle påverka sakfrågan.
19 oktober 2011 at 11:51 f m
Sakfrågan är att fästa uppmärksamheten på den inte vidare eleganta engelskan som använts i Wästbergs inlägg.
Det är inte så obetydligt som det kan verka.
19 oktober 2011 at 9:42 f m
Utlandssvenskens inlägg ovan har också skönhetsfläckar, men vad gäller svenskan, så jag undrar om det verkligen är en utlandssvensk utan bara ännu en amerikansk desinformatör? 😉
19 oktober 2011 at 11:56 f m
Apropå mina skönhetsfläckar så spelar dom ingen roll då jag inte skriver i namn av någon akademi för internationell publik.
Inget vidare bra engelska är å andra sidan
en genant vanlighet i Sverige från regeringsnivå och som sagt till ledamöter i Svenska akademien.
Onödigt och fult.
19 oktober 2011 at 9:47 f m
Det står en kul kommentar av Patrik Svensson i dagens Sydsvenskan, om det fortsatta bråket mellan USA och Svenska Akademien. Slutkläm: ”Worst case scenario: Nästa Nobelprisvinnare utropas från en stålbur på Guantánamo.”
Och ibland får man känslan att dom i USA inte kan nöja sig med att man får ALLA Nobelpris utom just detta – räkna pristagarna och se! Vi ska ha ALLT! Därför går det också att se alltmer aggressiva kommentarer i just USA som går ut på att ett så här stort och viktigt pris omöjligt kan delas ut i en så här liten nation och att uppdraget borde ges till nån annan. I förlängningen vinkar att man gör som USA gör i alla andra sammanhang: passar inte galoscherna så går man in och tar det man vill ha.
Send in the Marines!
19 oktober 2011 at 12:09 e m
Kan ni inte ge priset till Philip Roth då, så blir det slut på TJATET!!
19 oktober 2011 at 1:41 e m
Peter, jag undrar vad du menade när du sa på TV att man kan läsa hela Tranströmers produktion på en kväll? Behöver man inte stanna, njuta, reflektera… eller tycker du verkligen att läsa poesi är ett sprinterlopp?
19 oktober 2011 at 2:38 e m
Vad jag menade är att det är möjligt *rent tekniskt*; bara för att ge en bild av hur pass sparsmakad produktion han har; mer än så har Tomas Tranströmer inte skrivit. Men visst har du rätt i sak: det är ju inte så man SKA läsa honom.
19 oktober 2011 at 1:57 e m
Det är för dålig engelska i Per Wästbergs svar, och resonemangen är genanta och låter amatörmässiga. Jo jo vi läser jättemycket böcker! Men jag förstår inte riktigt, är det Elfriede Jelinek han syftar på när han skriver att läsningen var jobbig? Och i så fall, är det förenligt med Akademiens stadgar att mer eller mindre två sina händer för ett tidigare pris?
19 oktober 2011 at 2:28 e m
Det märkliga är att man hänger upp sig på Parks tämligen korkade inlägg, fyllt med gammal skåpmat, i en förövrigt väldigt bra tidskrift. Jag orkade inte läsa särskilt långt.
Istället kan man läsa tyskarnas lovord över att Herr Tranströmer vunnit. Jag läste stolt kulturskribenternas kommentarer och lovord i FAZ och Frankfurter Rundschau.
Kanske man borde titta över bäcken istället för att ständigt snegla över havet.
19 oktober 2011 at 4:02 e m
Den dagen priset inte rör upp några känslor, den dagen hoppas jag inte kommer, den dagen kommer Akademin valt fel pristagare.
19 oktober 2011 at 9:07 e m
Jag tycker Nobelupplägget är väldigt befriande och tilltalande.
I dessa tider då det mesta ska kvalitetsbedömas och rangordnas via omröstningar och tyckande av en oidentifierad massa, av vilka många knappast har verkets kvalitet som främsta bevekelsegrund, känner jag mig helt trygg i att fem personer med för uppgiften rätt kompetens gör ett val. Subjektivt? Absolut. Rättvist mot alla författare i hela världen? Absolut inte.
Och även om Greed är så dålig som påstås, vilka växlar ska dras på ett enskilt verk? Låt säga att Barcelona förlorar hemma med 1-4 mot Getafe, innebär det att de inte längre kan aspirera på titeln som världens bästa klubblag?
Härligt att ni står upp mot dunkelt uttryckta tankar.
//
19 oktober 2011 at 9:53 e m
Fem personer? Är inte alla Akademiledamoter involverade? Det visste inte jag.
19 oktober 2011 at 10:04 e m
Det är Nobelkommittén som arbetar fram de olika förslagslistorna, sållar förslagen etc. Men det är Akademien i sin helhet som tar de slutliga besluten, dels om vilka som ska stå på korta listan (vilket sker i maj), dels om vem som verkligen får det (i oktober). Och medlemmarna i Nobelkommittén har inga extraröster eller liknande.
Kan också tilläggas att jag som Ständig sekreterare är adjungerad medlem av Nobelkommittén.