Det förslag som kläckts av Svensk Näringsliv om att sänka studiebidragen för dem som vill studera humanistiska eller konstnärliga ämnen är så besynnerligt att man förstår att det bara kan vara en lobbyorganisation som presterat det. Sådana är ju trots allt till för att skåda världen genom ett sugrör; och sedan söka forma den efter samma snäva och snöda perspektiv.
I alla utvecklade samhällen har humaniora och konst betraktats som något omistligt, ja som själva poängen med civilisation som sådan. Men istället har man gett oss glimt – måhända ofrivilligt blottad – av den banala hyperkapitalistiska utopi av polerat tuggummi som väntar om Svenskt Näringsliv får som de vill, en skön, ny värld av idel nytto- och profitmaximerande mänskor, där bara det omedelbart lönsamma har någon plats.
Samtidigt utgår förslaget intressant nog från en närmast planekonomisk tankefigur, där folket är till för staten – förlåt, Svensk Näringsliv – och därför har att anpassa sig efter vad som krävs för att uppnå Det Stora. De egna livsvalen är alltför viktiga för att överlåtas till individen själv. Och räcker det inte med belöningar, så tar man till straff.
Frågan är bara vad man ska ta sig till om mänskorna trots nedskurna studiebidrag ändå envisas med att studera humaniora och konst? Vad blir då nästa steg för att hålla folk borta? Levande alligatorer i universitetskorridorerna?
Nej, det går inte att ta det här förslaget på allvar. Idén måste vara att väcka uppmärksamhet, genomslag, utifrån den där krökta tanken att det inte finns någon dålig publicitet. Dumheter av det här slaget uppstår nämligen aldrig av sig själva, utan kräver lång och målmedveten ansträngning.
01 juli 2011 at 10:21 f m
Tack Peter! Vi är många som undrar om det var ett dåligt skämt från Näringslivet. Om inte, behöver de verkligen lite humaniora och kultur i sin utbildning.
Ett motförslag i samma anda är att låta alla tekniker och ekonomer betala högre skatt för att de inte tillför någon kultur till samhället.
01 juli 2011 at 10:23 f m
Spot on, jag vill minnas en försynt krönika från Staffan Heimersson där han tog upp den besvärade stämning som uppstod när franska eller tyska företagsledare ville kallprata om sina poeter, eller ännu värre – svenska sådana. Det Svenskt Näringsliv inte förstår är att bildning i alla dess former är ett pluspoäng, infallsvinklarna som följer av att ha studerat eller lärt sig mer än det nödvändigaste är omistliga.
01 juli 2011 at 10:45 f m
Nåja, vi tekniker skapar trots allt verktygen som skapar kultur. Men förslaget var dumt. Fast han har ju att brås på i genren social ingenjörskonst …
01 juli 2011 at 10:46 f m
Näringslivet är mest ett dåligt skämt själva.
Storföretagen de lobbar för är tydligen inte så lönsamma själva tycks det, då de trots skattelättnader och allsköns förmåner tar till lipen och hotar med utlandsflytt så fort saker går dem emot. Svenska företag i allmänhet verkar ha svårt att stå på egna ben, utan avdrag på avdrag, gratis anställda genom AF och dylikt.
Hur länge ska vi hederliga skattebetalare hålla dem under armarna och göda deras bidragsberoende?
01 juli 2011 at 10:50 f m
Jag blir provocerad av att Svenskt Näringsliv framställer humaniora och konststudier som om det vore mest Harry Potter-kurser och dryckeskunskap.
Dessutom ser jag en tydlig klassaspekt på förslaget, eftersom det viktade studiemedlet enbart skulle stänga ute de som har begränsade resurser och redan idag finner det svårt att klara sig på det lilla man får.
Varför inte istället lägga förslag om att höjt studiemedlet för de som läser till bristyrken såsom t.ex. psykiatrisjuksköterska? Fast det är klart; profiten är ju lika dålig där, och det är visst allt som räknas om man ska tro Svenskt Näringsliv.
01 juli 2011 at 11:04 f m
Jag tror att alldeles för få har läst god litteratur typ Vargas Llosa eller Naipaul. Människan är ingen maskin, utan fylld av motsägelser och vilda tankar. En naturvetare som jag är tacksam över att ha läst så mycket i mina dagar att jag har förmåga att diskutera saker utanför mitt sakområde.
01 juli 2011 at 12:23 e m
Utomordentligt skrivet! Tack!
01 juli 2011 at 12:40 e m
Monica, ditt motförslag är så bra !!
01 juli 2011 at 12:53 e m
Om vi tar förslaget från Svenskt Näringsliv på allvar, hur skulle det påverka nobelprisen? Det vore intressant att fundera över vilka parametrar som då skulle styra prissumman för varje pristagare. Man kan tanka sig parametrar som priskategori, tillväxt och påverkan på börskurser. Har fredspristagaren med sin gärning skapat förutsättningar för ökad ekonomisk tillväxt, eller är krig en förutsättning för utveckling så att vi tvärtom borde avskaffa prissumman i denna kategori? Stefan Fölster vet säkert besked.
01 juli 2011 at 1:02 e m
Lika välformulerat som alltid.
Håller helt med om att humaniora och kultur i sig är ett (det stora) mål som civilisationer utvecklats för. Vad är annars vitsen att driva utveckling framåt överhuvudtaget. Bra liknelse med den planekonomiska tankefiguren!
Din ”Brev från Nollpunkten” gör sommarjobbsdagarna som personlig assistent otroligt mycket rikare för mig.
Tack!
01 juli 2011 at 1:35 e m
”Ett motförslag i samma anda är att låta alla tekniker och ekonomer betala högre skatt för att de inte tillför någon kultur till samhället.”
*applåderar*
01 juli 2011 at 3:25 e m
Så j-a klokt Larsa, som alltid! Hoppas du får en underbar sommar där tankarna kan flöda i höngmattan och resultera i fler blogginlägg, insändare m.m.! I väntan på det undrar jag om jag får stoppa in detta som hedersgästinlägg på min blogg?
08 juli 2011 at 12:02 e m
vem är Larsa?
01 juli 2011 at 3:25 e m
Ja, det verkar som att SN inte tror att ”marknadsmekanismerna” förmår att balansera efterfrågan och utbudet när gäller utbildning. Istället lobbas det hos statsapparaten för att få kunskapsvinning, som inte genast kan placeras in i den befintliga produktionsapparaten, bortreglerat.
Antagligen har SN aldrig lagt ner så mycket resurser på något så kontraproduktivt. Hittills. Kanske kommer en mer ambitiös uppföljare i formen av en detaljerad förteckning över vad som bör ligga på nattduksbordet hos en exportrådgivare eller designer?
01 juli 2011 at 9:32 e m
Sedan anser jag att ordet ”näringsliv” borde syfta på dem som när andra med sitt arbete, inte på dem som när sig på andras arbete, som Svenskt Näringsliv.
01 juli 2011 at 10:27 e m
Fast när det gäller akademiens inställning till allas tillgång till kulturen finns också vissa frågetecken – http://www.gp.se/kulturnoje/1.661819-hemligt-avtal-med-akademien?ref=fb
01 juli 2011 at 11:22 e m
Värmen stiger folk åt huvudet. Förslaget är urbota dumt. Får man ens selektera på det där viset. AB säger ju att vi ska gilla olika. Gillar rubriken. Det är verkligen rötmånadsväder tre veckor för tidigt som med allt annat i naturen i år. Vad månde bliva? Jul till allhegonna?
01 juli 2011 at 11:58 e m
”att skåda världen genom ett sugrör…”
Elegant.
//
Kent
02 juli 2011 at 12:59 f m
[…] Englund (ständig sekreterare i Svenska Akademin) har skrivit om detta och gör det på ett fängslande och intressant […]
02 juli 2011 at 9:51 f m
[…] Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund som gärna kritiserar med väl valda formuleringar skriver: ”Sådana organisationer (Svenskt Näringsliv) är ju trots allt till för att skåda världen genom e….” […]
02 juli 2011 at 10:15 f m
[…] några korta grejer: Peter Englund skrev så väldigt fint om Svenskt Näringslivs bisarra förslag att sänka bidragsdelen i studiestödet för den som valt […]
02 juli 2011 at 10:41 f m
Tips till Svenskt Näringsliv! Tryck upp detta som vykort och sälj så kanske ni kan tjäna en hacka på kuppen:
”Om vi inte i en snar framtid vill sluta som dinosaurierna, då behöver vi en banklagstiftning som sätter stopp för kasinoekonomin och en verklig renässans för naturveten-skaperna och den klassiska kulturen. Om vi genomför det, kan vi se framtiden an med optimism.”
Helga Zepp-LaRouche
03 juli 2011 at 1:07 f m
Ja, rötmånaden verkar ha inträtt ovanligt tidigt i år på Svenskt Näringsliv. Sunda förnuftet säger ju att det borde vara precis tvärtom: de som går utbildningar som garanterar välbetalda arbeten ska självklart ha mindre i studiestöd än de som studerar ämnen som inte ger några som helst eller åtminstone väldigt dåligt betalda jobb.
03 juli 2011 at 8:43 f m
Tack, ett bättre försvarstal kan jag inte tänka mig.
03 juli 2011 at 9:07 f m
haha nyper dig i kinden 🙂
Annso
03 juli 2011 at 10:19 f m
Oehört bra inlägg i dabatten, speciellt twisten på slutet!
03 juli 2011 at 11:15 f m
Vi behöver ännu fler försvarstal! Jag är övertygad att Föhler, Kreicberg och Sahlén på Svenskt Näringsliv inte skojar. De tycks sakna humor, en viktig mänsklig egenskap. De tycks också sakna skam eller också är de omedvetna om att deras bruna åsikter luktar illa. Tack och lov är humaniora, konst och kultur svåra att utrota, Människor har i alla tider riskerat livet och svultit för att upprätthålla viktiga mänskliga värden. Bodil
03 juli 2011 at 12:36 e m
Bra rutet av den ständige. Javisst verkar det konstigt att man i en rapport från Svensk Näringsliv manar staten att via sin finansieringspolitik styra studenternas val av utbildning. Enligt den marknadsliberala ideologin är studenterna kunder på en marknad. Alltså borde, ifall det anses önskvärt att fler avstår från humanistiska och konstnärliga utbildningar, detta åstadkommas genom att ingenjörsutbildningar och liknande görs mindre andefattiga.
Men egentligen är förslaget inte är så besynnerligt, tror jag. Det är knappast avsett att realiseras. Syftet kan vara att flytta mittpunkten i debatten om den högre utbildningen. Lanseringen av en ny ytterlighetsposition får till effekt att motståndarna — i detta fall universitetsfolk som envisas med att tala om bildning eller kritiskt tänkande och knorrar över att humaniora förfördelas på alla vis, från den magra studentpengen till de forskningspolitiska prioriteringarna — puttas ut mot den andra extremen.
/Donald Broady
03 juli 2011 at 3:55 e m
Väl skrivet. Detta är förvisso helt i linje med den marknadskapitalistiska idén om att ”kultur som inte försörjer sig själv saknar existensberättigande”; genom att helt enkelt slå undan benen på framtida kultur behöver problemet med icke-vinstgivande kultur (eller kultur över huvud taget) aldrig uppstå. Tack, Svenskt Näringsliv, för att ni besparar oss alla dessa bryderier.
03 juli 2011 at 6:45 e m
På ett sätt kan man bli lycklig. Visst är det dumt och vittnar om de ledarproblem de har, men samtidigt visar det alla, med smärtsam tydlighet, att utan humaniora blir saker och ting sådär platta, tomma, dumma och i längden, just det, olönsamma…
Tack för att ni finns och hjälper mig som historielärare att bli lite peppad.
Trevlig sommar och så skall jag följa er på FB eller twitter…
04 juli 2011 at 8:14 f m
Så sant som det var sagt … av dig Peter. Och ett så skrämmande scenario. Men det KAN ju bara inte bli verklighet. Då … om någon gång … går vi ut på gator och torg och revolutionerar …
05 juli 2011 at 6:32 f m
[…] blev många roliga inlägg i den debatten. De bästa stod i mina ögon Svenska Akademiens sekreterare Peter Englund och Sydsvenskans Per Svensson […]
05 juli 2011 at 11:40 f m
[…] absurt”, ”Tack för ett kul skämt”, ”Risk för brattifiering”, ”Korkat utspel”, ”Rötmånadstankar”, ”Pinsamt”, ”Snävt och bildningsfientligt”, ”Kortsiktig nytta hot mot all […]
05 juli 2011 at 12:46 e m
En så korkad tanke kan bara ha kläckts av en ekonom… Tyvärr menade säkert både han och hans lobbyorganisation allvar. Humanister tag er i akt!
06 juli 2011 at 3:18 f m
Det handlar om fascistoid anti-intellektualism och kulturfientlighet.
06 juli 2011 at 3:27 e m
Lite vid sidan om, men Rolf Janelm på TT har påpekat att jag använt ”de” där det ska stå ”dem, och det stämmer givetvis. Detta är nu rättat. Även små fel är fel.
12 juli 2011 at 6:04 e m
Vilka Pajasar – Svenskt Näringsliv alltså. Bra skrivet Peter!
20 juli 2011 at 6:36 e m
[…] ville släppa mig förrän nu; Sveriges skarpaste sekreterare Peter Englund hjälper mig genom sin lysande formulerade text till en lugn hamn. Jag känner mig trygg när jag vet att Svenskt Näringsliv får sådant svar på […]
10 augusti 2011 at 7:00 e m
[…] Läste precis på SvD:s hemsida, där Anders Haraldsson listat de utbildningar på Stockholms Universitet med flest respektive minst antal sökande. Till stor förvåning upptäckte jag att ersättningen för mitt eget program, Kandidatprogram i historiska studier, finns med bland utbildningar med noll sökande. Fascinerande särskilt med tanke på att politiker i tid och otid basunerar ut hur undermåliga de anser att de historiska kunskaperna är bland den yngre generationen är. Just jag tvivlar nog på att den här nedgången (för det antar jag att det är) har någon särskild förankring i Svenskt Näringslivs utspel tidigare i år, där den briljanta idén om att sänka studiebidragen för studenter som läser humanistiska eller konstnärliga ämnen lades fram (kommenterades för övrigt ganska skojigt av Peter Englund). […]