Läser i Mark Twains stora självbiografi – som enligt författarens önskan inte publicerats förrän 100 år efter hans död:
”What wee little part of a person’s life are his acts and his words! His real life is led in his brain, and is known to none than himself. All day long, and every day, the mill of his brain is grinding, and his thoughts, (which are but mute articuilations of his feelings,) not those other things, are his history. […] Every day would make a whole book of eighty thousand words – three hundred and sixty-five books a year. Biographies are but the clothes and buttons of the man – the biography of the man himself cannot be written.”
Att vara ständig 
29 april 2011 at 12:34 e m
Så väldigt sant. Kanske är då Mollys monolog den sanna biografin i fiktionens skepnad?
Hur som helst tar jag till mig orden som en förklaring till varför jag oftast tycker biografier är urtrista historier.
29 april 2011 at 1:30 e m
Wow.
29 april 2011 at 11:58 e m
Om det här vore Facebook skulle jag trycka på ”gilla” knappen, nu får jag formulera det i en kommentar istället. Han var inte så dum den där Mark…
Och vad som fascinerar mig så är att varenda en av oss, nästan 7 miljarder människor, är sin egen biografi, värd att berättas!
01 maj 2011 at 12:02 f m
Tankeväckande …
01 maj 2011 at 9:53 e m
Jag vill minnas att du Peter, skrev tänkvärt om glömskan som fenomen. Om att förmågan att minnas allt skulle vara lika användbar som en karta i skala 1:1. Biografiförfattaren har privilegiet att välja vad som bör glömmas, vad som borde kommits ihåg återtår för oss läsare att vagöra.
02 maj 2011 at 1:43 e m
Du minns väl att du skrivit om detta på din förra blogg? Då citerade du Lytton Strachey som ansåg ett visst mått av okunskap vara nödvändigt för en biografiskrivare: ”En okunskap som förenklar och klarlägger, som väljer och utesluter”. Tankarnas kaos kan inte återges förstås. Minns själv min förvåning när jag efter ett mycket intressant möte fick frågan om varför jag inte sagt så mycket: jag uppfattade mig som ytterst engagerad och var säker på att inget Botox i världen skulle kunna utplåna fokuseringens rynka mellan ögonbrynen! Och så påstår någon att jag inte sagt något!
02 maj 2011 at 2:11 e m
Detta är en sak som intresserar mig mycket. Fortsättning följer.
05 maj 2011 at 12:22 e m
Grundtanken i detta fantastiska citat skulle väl knappast någon bestrida, alltså att en biografi bara kan fånga en försvinnande liten del av allt det en person ”är” och att det då lätt blir de ytliga, enkelt beskrivbara aspekterna som återges. Samtidigt känns det nästan lika självklart att det faktiskt finns goda biografier som lyckas förmedla något om personen bakom ”gärningarna och orden” genom att frilägga relationen mellan dessa yttre tecken och de mer svårfångade tanke- och känsloflöden Twain med några få ord beskriver så väl. Alldeles oavsett om vi tror att biografier är omöjliga projekt eller inte lär de emellertid fortsätta frodas länge till. Det finns väl inget som fascinerar oss så mycket som andra människors livshistorier, inte minst för att de hjälper oss förstå våra egna lite bättre.
22 juli 2013 at 4:54 e m
[…] omöjlighet”, Att vara ständig. Viktigt och oviktigt ur en akademisekreterares liv, https://akademiblogg.wordpress.com/2011/04/29/biografins-omojlighet/ (hämtad 2011-09-20), med där anfört citat av Mark […]
03 oktober 2013 at 3:19 e m
[…] Jfr Peter Englund, ”Biografins omöjlighet”, Att vara ständig. Viktigt och oviktigt ur en akademisekreterares liv (blogginlägg, hämtat […]