I söndagens DN publicerades Svenska Akademiens protest mot vad som i praktiken är en nedläggning av Terminologicentrum. Och där vi bland annat sagt att denna gamla institution är ”en viktig del av vår språkliga infrastruktur, utan vilken vi alla blir långt fattigare än de sparade 4 miljonerna gör staten rikare”. Hela texten här: http://www.dn.se/debatt/forlusten-for-svenskan-ar-storre-an-statens-besparing/

Det finns en del att tillägga. Bo Löfvendahl i SvD påpekar att

För regeringen är det en principfråga, säger hon [näringsministern statssekreterare], eftersom TNC är ett aktiebolag: ”De intressenter som de har, som branscher och företag, ska stå för finansieringen.”

Det är en mycket märklig förklaring. Visst har de flesta aktiebolag som ägs av staten till uppgift att ge vinst till ägaren, precis som andra bolag, men det finns också statliga aktiebolag som varje år får flera hundra miljoner i bidrag från staten – dit hör till exempel Kungliga Dramatiska teatern och Kungliga Operan. Gäller andra principer på näringsdepartementet?

Sedan 2009 har Sverige en språklag, framröstad i enighet av alla riksdagspartier, även de som ingår i den rödgröna regeringen. Så här står det i Språklagens tolfte paragraf: ”Myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.” Det är alltså inte ”branscher och företag” som har ansvaret för det svenska fackspråket utan myndigheterna. Det är den verkliga principfrågan.

Hela hans text återfinnes här: http://www.svd.se/kultur/strypta-anslag-hotar-facksprakvarden_4084425.svd

Och en jurist som arbetar med patenträtt har hört av sig till mig med följande viktiga påpekande:

För några dagar sedan nåddes vi av nyheten att terminologicentrum skall läggas ner, eller åtminstone ej längre uppbära statligt stöd för sin verksamhet. Såsom verksamma inom patentbranschen kan vi knappast låta bli att reagera på detta vansinne – trots att patent numera kan meddelas på engelska språket krävs så fort det blir minsta bråk om ett patent en översättning av patentet till svenska språket. Särskilt gäller detta vid domstolsförfaranden, där språkkravet är mycket fastare rotat än vid patentverkets administrativa förfarande. Skall man i framtiden kunna föra meningsfulla patentprocesser vid svensk domstol kommer det krävas en universellt fastslagen svensk teknisk nomenklatur, vilket vi hittills haft genom terminologicentrums försorg. Att lägga ner terminologicentrum kan på sikt vara djupt skadligt för det svenska patentsystemet.

Det är uppenbart att man inte övervägt genom vad detta förslag får för konsekvenser i praktiken, bortom Finansdepartementets Excel-ark, och att regeringen faktiskt måste tänka om.

Som ung man skrev årets Nobelpristagare också schlagertexter, åt den franska stjärnan Françoise Hardy. Denna är kanske den mest kända:

Jag har nu själv fått kontakt med Patrick Modiano, som är mycket lycklig och hedrad över att ha tilldelats Nobelpriset. Och jag kan bara helt kort bekräfta vad som redan rapporterats i andra media: ja, han kommer till Stockholm i december för att föreläsa och för att personligen ta emot priset. Vilket självfallet är en stor glädje för oss i Akademien.

Den där vita dörren som jag klev ut genom igår är åter låst. Den öppnas nämligen bara två gånger om året: först när priset tillkännages, och sedan vid Nobelföreläsningen den 7 december.

Så nästa gång den öppnas kommer Patrick Modiano att stå där. Cirkeln sluts.

prenobel_14

Jag har tyvärr tvingats fattat beslutet att tillkännagivandet av Nobelpristagaren i år inte kommer att vara öppet för envar som önskar titta på. Bakgrunden är inte vidare dramatisk.

Fler och fler journalister vill bevaka händelsen, och det är givetvis roligt. Samtidigt har vi under flera år haft problem med växande trängsel i Börssalen, och det finns en fysisk gräns för hur många som går att klämma in.

Förra året var vi tvungna att stänga dörrarna nere mot gatan en tid före klockan 13:00 helt enkelt för att Börssalen redan var fylld. Förvisso har den här stämningen av litterär folkfest alltid varit trevlig, men när det plötsligt dyker upp, säg, en busslast med glada mänskor från Västkusten nyfikna på spektaklet, då spricker alla kalkyler. De som arrangemanget i första hand är avsett för – media och branschfolk – riskerar att inte få plats, på grund av att där finns alltför många förväntansfulla turister och föräldralediga pappor som råkat släntra förbi Källargränd med sin barnvagn när dörren mot gatan slogs upp.

PS. Märk väl att även de som ej tillhör de ovan nämnda kategorierna media och branschfolk alltjämt kan beredas möjlighet att delta, men det bygger på att man då hör av sig till oss i förväg. Hela skolklasser, föreningar etc kommer ej kunna beredas plats, men kommer då kunna skicka representanter. Och alltid i mån av plats.

I år kommer jag inte bara finnas på bokmässan i min kapacitet som ständig sekreterare, utan vid några tillfällen har jag även min författarhatt på mig. Vilket jag ser fram emot, då det inte sker varje dag. (Detta är det min 24:e bokmässa; jag har varit med alla år sedan 1989. Enda gången jag uteblivit var 2005 – då befann jag mig inbäddad i ett amerikanskt pansarförband söder om Bagdad.)

Jag kommer att besöka tre dagstidningsmontrar: Dagens Nyheter (fredag 15:30), Svenska Dagbladet (lördag 10:30) och Aftonbladet (lördag 14:30). De aviserade samtalen kommer helt visst att beröra Akademien, Nobelpriset etc, men även handla om min nya – eller kanske rättare sagt nygamla – bok ”Stridens skönhet och sorg 1914”. På fredag skall jag vara med på ett seminarium tillsammans med Nils Fabiansson och Maja Hagerman som handlar om Första världskriget och hur man skildrar det (17:00 sal K2). Och på lördag ska jag prata om detta att skriva för film och TV tillsammans med den tillträdande akademiledamoten Klas Östergren och Louise Boije af Gennäs (16:00 sal K2).

Frågan har ställts till mig om jag kommer att delta i någon organiserad boksignering, och svaret är nej. Därtill finns tyvärr ej tid. Men om någon kommer fram till mig i vimlet med en bok i näven duckar jag aldrig.

Även i år är Svenska Akademien med på bokmässan. (Vilket hon för övrigt varit ända från början 1985.) Vi har vår monter på vanlig plats, just när man kommer in i den stora A-hallen. Och som vanligt kommer även ett antal av våra ledamöter att besöka mässan. I år Horace Engdahl, Sture Allén, Per Wästberg, Sara Danius och Göran Malmqvist.

Årets montertema är Akademiens priser. (De är som bekant många.) Dels finns där en utställning – om någon exempelvis tror De Aderton på sin tid missaktade Astrid Lindgren finns här handfast bevis på motsatsen. Dels håller vi som alltid ett antal mindre och mer intima monterseminarier. Exempelvis kommer Per Wästberg att prata om Nobelprisarbetet (fredag 14:00 och lördag 13:00). Det blir också ett seminarium om de priser som utdelades förr i världen i samband med Akademiens litterära tävlingar (fredag 16:00 och lördag 13:25). Där skänks alltid tillfällen till frågor.

Två av våra allra viktigaste priser delas också av tradition ut på bokmässan, och av mig högst personligen. Det är för det första Bibliotekariepriset (fredag 15:00), och för det andra Svensklärarpriset (lördag 14:00). Bibliotekarier och svensklärare glöms ofta bort, men de är de bredryggade karyatider varpå så mycket av det svenska språket och den svenska litteraturen vilar, och med dessa priser vill Akademien uttrycka sin stora och ärligt kända uppskattning.

Vårt stora seminarium om f.d. akademiledamoten Selma Lagerlöf har tyvärr fått ställas in, av hälsoskäl, men fru Danius kommer istället att hålla ett miniatyrseminarium om henne i vår monter (lördag 15:00). Men seminariet för alla språkintresserade ligger lyckligen fast. På söndag klockan 12:00 i K1 kan vem som vill gå och ställa frågor om svenska språket till ett lag som består av bland annat Sture Allén och Sven-Göran Malmgren, chefredaktören för SAOL.

En innovation är att just i år står Akademien som en av arrangörerna av den stora mässmottagningen på fredag kväll.