Språkligt


”Mitt språks gränser är min världs gränser” sade som bekant Wittgenstein. Och i morse kom jag att tänka på tre motsatsord som jag önskar att jag känt till när jag var tjugo:

  • Heterodox
  • Multiversum
  • Anastrof

Jag tror inte jag skulle kunna älska någon som använder ordet ”snackis”.

I förstone är det alltid finlandssvenskans sjungande satsmelodi man gläds åt – samtidigt kan man få höra av dem själva att de tycker att det istället är vi rikssvenskar som talar ”sjungande”. Men snart lyfts ens uppmärksamhet istället över till ordskatten.

För en norrbottning är somt välbekant, som gräfta (för att gräva), äppel (istället för äpple), hoppeligen (förhoppningsvis) eller träsk (i meningen sjö). Annat handlar om äldre svenska former som överlevt i Finland, medan de fallit i glömska här. Eller bara ord som man inser att man saknat i den stund man ser dem.

Här följer nu tio av mina finlandssvenska favorituttryck:

  1. Allena – ensam (jfr: mol allena)
  2. Blandis – groggvirke
  3. Bo på hyra – vara hyresgäst
  4. Dabbig – töntig, korkad, dum (jfr: att dabba sig)
  5. Dö under en bil – bli ihjälkörd av en bil
  6. Framom – framför
  7. Grodpingla – grodyngel
  8. Gå på tuppen – göra ett toalettbesök
  9. Köpa på skuld – Handla på kredit
  10. Ren – kortform av redan (jfr: ”Alla fåglar kommit ren…”)

För den som vill fortsätta utforska finlandssvenskan – eller bara förundras över vårt gemensamma språks rikedomen – kan jag varmt rekommendera Reuters och Hellström-Reijonens ”Finlandssvensk ordbok”.

« Föregående sida