Av synnerlig vikt


Just idag kommer det ut ett tämligen unikt magasin, det heter ”Johan & Martin” och är gjort av personerna bakom ”FILTER”. Vad det handlar om tror jag alla förstår:

Fängslandet av Johan Persson och Martin Shibbye är en rättskandal av stora mått, och påminner oss om vilket pris vissa personer får betala för den yttrandefrihet vi alla njuter med en närmast lättsinnig självklarhet. Alla intäkter från det här magasinet, inklusive annonserna, går oavkortat till Stödföreningen för Johan och Martin. (För mer information om denna: se här.)

Artiklarna i magasinet är alla gjorda av just Johan Persson och Martin Shibbye, och de har själva valt ut dem, inifrån fängelset. Min egen favorit är ”Skeppskyrkogårdens dödgrävare”, som handlar om skeppsskrotningsindustrin i Chittagong. Starkt, gripande, upprörande.

Att köpa det här magasinet är kanske lite mer krävande än att trycka på en ”Gilla”-knapp på Facebook, men det är betydligt mer verksamt.

Jag vill till en början påpeka att vi på Svenska Akademien tar det här med sekretessen på största allvar. Redan under min företrädare var nivån hög, och jag har fortsatt att förbättra den, genom att till exempel korta ned ledtiderna, minska på antalet inblandade, titta på de olika kommunikationsmetoderna etc.

Vi utgår också hela tiden från att läckor verkligen kan uppstå, medvetet eller omedvetet. Ingen är höjd över all misstanke här. Men jag tror inte att detta har skett. Varför?

För det första: Inget nådde faktiskt media. In i det sista spekulerades det hejvilt kring vem som skulle få det. Tranströmer var förvisso en av favoriterna, men det är ingalunda första gången. Jag vill påminna om att han även förra året figurerade i spekulationerna, och att han då ett tag faktiskt låg högst upp på Ladbrokes lista.

För det andra måste man också begrunda det aktuella spelet självt. Man kan maximalt vinna 15 000 kronor. Hur mycket du satsar begränsas på vis av oddset. Så vad innebär det i reda pengar när någon på Ladbrokes PR-avdelning i Storbritannien runt 10:30 skriver på Twitter att ”mystery Swedish account makes huge bet to force Transtromer from 13/1 straight to 6/1”. Vad är då i det här sammanhanget en ”enorm” eller ”ofantlig” insats? Enkel matematik ger vid handen att det borde handla om en dryg tusenlapp. (1154 sek x 13 = 15 002.)

Sedan har Ladbrokes i Sverige (på TV4) själva dementerat om detta med något ”mystery account”. Vad som skedde efter detta språng från 13/1 till 6/1 verkar dock vara klart, även från Ladbrokes sida: ”många svenskar” gick då in och spelade, varvid oddsen dök och namnet gjorde sin slutliga vandring till toppen på listan. Ett kanske inte helt obegripligt beteende i det här läget då namnet dels gjort ett skutt på listan, dels nämnts igen i flera media som en tänkbar kandidat.

Det som satt igång rörelsen är alltså den här första satsningen, som förde Tomas Tranströmers namn från 13/1 till 6/1, en rörelse utan tvekan förstärkt av… Ladbrokes själva! Och detta genom det nämnda påståendet från Ladbrokes PR-avdelning som jag faktiskt menar var grovt missvisande: det handlade varken om något ”mystery account” eller något ”huge bet” – som sagt bara drygt tusen kronor.

Vad det egentligen handlar om för pengar kan vi inte veta, bara att den TOTALA omsättningen på hela det här med vem som skulle vinna Nobelpriset i litteratur var femsiffrig. Det kan vara 10 000 kronor eller 99 000 kronor. Totalt. Alla spel. Mer vet vi inte. För lika snabba som Ladbrokes är med att kasta ur sig ostyrkta misstankar lika ovilliga är de att dela med sig av kalla fakta när det väl gäller.

Jag anser som sagt att det är uppenbart att Ladbrokes SJÄLVA varit med om att SKAPA den här rörelsen, genom uppenbart oriktiga påståenden om mysteriösa konton och ofantliga spel.

För det tredje behöver man också tänka vad som står på spel här – om uttrycket tillåts. För vad kan en person som läcker vinna på sin gärning? Maximalt 15 000 kronor. Vad har han eller hon att förlora? För en anställd handlar det om omedelbart avsked och vanära. För en ledamot uteslutning och än större vanära.

Skulle någon vara så urbota dum att ta en sådan risk? Jag kan omöjligen föreställa mig det.

Dessa tre resonemang sammantaget gör att jag inte tror att det handlade om någon läcka.

Dock kommer vi inte luta oss tillbaka iochmed detta, nöjda med sakernas tillstånd. Vi kommer att fortsätta vårt arbete med att skärpa sekretessen. Lita på det. Dock finns rimliga gränser för hur långt vi kan gå. Detta är trots allt Svenska Akademien, inte GRU.

Få har nog missat att de upptrissade spelen på Ladbrokes i samband med utnämningen av årets Nobelpristagare i litteratur lockat till sig uppmärksamheten från en speciell åklagare, Anna Remse, som fått i uppdrag att titta närmare på detta. Beslutet har nu kommit (AM-165068-11). Någon förundersökning kommer INTE att inledas.

Jag citerar: ”Uppgifter i media har gjort gällande att information rörande vem som skulle erhålla årets Nobelpris i litteratur, i förväg kan ha läckt ut från Svenska Akademien. Mot bakgrund härav har uppgifter inhämtats från Svenska Akademien och från spelbolaget Ladbrokes. Inhämtad information ger inte anledning att anta att brott har förövats.”

Senare idag kommer jag berätta mer om varför inte heller vi på Akademien tror att det förekommit någon läcka.

Som har meddelats på vår hemsida beslöt Akademien igår att invälja språkvetaren Tomas Riad som ny ledamot på stol nummer sex. Så vem är han? Jag tänkte här bidra med några strödda fakta som kanske inte är omedelbart gripbara på Internet:

  • Riad tog studenten 1978 vid Katedralsskolan i Uppsala – helklassisk linje.
  • Han disputerade 1992 på en avhandling med titeln ”Structures in Germanic prosody”. För denna fick han Högskoleföreningens pris som det årets bästa.
  • Hans huvudinriktning är fonologi, och särskilt då det fält som benämns prosodi, alltså språkets ljudegenskaper. För en demonstration av vad detta går ut på kan man gärna läsa hans artikel ”Börk börk börk. Ehula hule de chokolad muus”, som alltså tar sin utgångspunkt i mupparnas svenske kock.
  • Tomas Riad är också violinist. Han har studerat vid Royal College of Music i London, och arbetade under en tid på 80-talet som musiker på heltid.
  • Hans far kommer från Egypten, ingenjör och arkitekt, och hans mor Eva är professor emerita i arabiska vid Uppsala universitet.
  • Riads forskning är bred och rik, och spänner från frågor om relationen mellan språk och vers (se till exempel denna föreläsning) till en undersökning av smeknamnsbildningar i Rinkeby.
  • Han har även gjort insatser för att förbättra grammatikundervisningen i svenska skolan.

När Akademien öppnar sin hösttermin torsdagen den 22 september är det två ärenden som dominerar både dagordningen och våra sinnen. Det första är – som alltid vid denna tid på året – diskussionen om vem som ska tilldelas årets Nobelpris i litteratur. Det andra är frågan om vem som ska efterträda Birgitta Trotzig som ny ledamot på stol nummer sex.

Det finns få saker som debatteras med större koncentration och allvar än just inval.

Ett misstag i, säg, ett prisärende är alltid beklagligt, men det kan man alltid reparera något annat år. Ett inval däremot är något som kommer att prägla den här sammanslutningen för överskådlig tid. Vi är så få, att var gång någon faller ifrån och var gång någon kommer till så märks och känns detta mycket tydligt. I Akademiens inre liv är därför invalet av en ny ledamot alltid en stor och märkvärdig sak.

Just i dessa ärenden är för övrigt sekretessen viktigare än någonsin – tillochmed viktigare än vad gäller Nobelpriset. Diskussionen ska nämligen kunna vara så rak och öppenhjärtig som möjligt. Det hör också till etiketten bland ledamöterna att man aldrig förhör sig om den diskussion som föregick ens eget inval. När man för första gången sätter sig på sin stol omges man av bilderna av dem som lika gärna kunnat inta denna plats – skuggakademien.

Därför kan jag självfallet inte berätta om hur tankarna löper och diskussionen går. Men jag kan i alla fall lägga ett missförstånd till rätta: det är inte så att vissa stolar är vikta åt vissa typer av personer. Det finns inga poetstolar lika lite som det finns några historikerstolar eller juriststolar. Invalet styrs av sammanslutningens behov.

Akademien är nämligen en arbetande akademi, och utnämningen är ingen guldkraschan att spänna på bröstet efter lång och trogen tjänst. Nej, ett ledamotskap är inte att se som en fullbordan av ett personligt projekt, utan tvärtom något som upplöser detsamma i något större och vidare.

Och just det sistnämnda är nog bland det bästa med ett ledamotskap som jag ser det: man får möjlighet att glömma sig själv lite. Detta kan annars vara svårt, särskilt för författare som genom sin själva syssla är fallna för självupptagenhet.

Att öppet visa sin åstundan att ta plats i denna församling är inte meriterande.

Jag kommer att skriva mer om det stundande invalet längre fram.

Foto av Ulla MontánBirgitta Trotzig, ledamot på stol nummer sex, är död. Hon avled sent igår kväll, efter en längre tids sjukdom.

Jag kommer att skriva mer så småningom.

Nu, när dammet lagt sig, gör jag följande utfästelser, som kommer att göra existensen lite enklare för mig själv, och en smula tråkigare för delar av media:

Ett: jag avser bli mindre lätt att reta upp.

Två: jag tänker avstå från att skriva saker i vredesmod.

« Föregående sidaNästa sida »