En person vars betydelse för Akademien är svår att överskatta, men som är okänd för alla utom specialisterna är Magna Sunnerdahl. Nu på söndag har det gått 150 år sedan hon föddes, och igår på Akademiens middag på Gyldene Freden utbringades en högtidlig skål till hennes minne.

magna1

Orsaken till vår tacksamhet är att det är Magna Sunnerdahl som vi har tacka för att Akademien nu återfinns i Börshuset i Gamla Stan. Det var visserligen där som De Aderton en gång startades 1786 – och högtidssammankomsterna i december har sedan dess alltid hållits där -, men i övrigt förde Akademien länge en ambulerande existens. Torsdagsmötena hölls i olika lokaler, och ägodelarna där det fanns plats. Lokalbristen ledde bland annat till att Akademien tvingades göra sig av med sitt stora bibliotek. Det var en allt annat än ideal situation.

Det är här Magna Sunnerdahl kommer in i historien. Hon var det enda överlevande barnet till en stormrik pappersgrossist, och ärvde vid hans död 1908 hela hans förmögenhet på knappt nio miljoner – i dagens penningvärde nära en halv miljard. Bara två månader efter faderns död skänkte hon borta runt halva summan för att starta en stor yrkesskola för ungdomar. På detta vis fortsatte hon sedan. Bland annat är det hennes pengar som användes för att bygga av fem av Söders barnrikehus.

En av hennes vänner var Alma Hedin – för övrigt syster till den berömde upptäcktsresanden. Som medlem av Stockholms stadsfullmäktige hade hon sammanträtt i den vackra Börssalen, och när Ragnar Östbergs nya Stadshus blev klart skulle de flytta över dit. Alma var dock rädd för att salen iochmed detta skulle tas över av någon eller några som inte skulle bevara salen i sitt gamla skick, och hon fick idén att Svenska Akademien borde köpa huset. Problemet var bara att Akademien vid denna tid var tämligen utfattig. Det var här Magna kom in i bilden.

Alma Hedin visste att Magna hade ett gott öga till den omsvärmade Verner von Heidenstam, och han sattes 1913 att approchera Magna vid en middag och fråga om hon kunde hjälpa till. Hon tvekade inte.

Året därpå var affären klar. Mot en summa på 500 000 kronor (i dagens penningvärde en 22-23 miljoner) upplät Stockholms stad ”för all framtid” nyttjanderätten till de två översta våningarna i Börshuset till Akademien. Det gav institutionen en länge behövd stadga. (Något som ökades på då det också var vid denna tid som orosanden Carl David af Wirsén avlöstes på posten som ständig sekreterare av den lugne och stabile Erik Axel Karlfeldt.)

Magna Sunnerdahl var förtjust i att resa men levde annars ett rätt enkelt liv. Hon tyckte om att sticka, och när hon åkte runt i Stockholm tog hon alltid spårvagn. Hon beskrivs som blond och strax under medellängd. Gifte sig gjorde hon aldrig. I det biografiska uppslagsverket  ”Svenska män och kvinnor” betecknas hon som en ”barnsligt livsglad” person med ”små anspråk för egen del”. För mig verkar det vara definitionen på en lycklig människa.

Hon dog 1935.