Fick nyligen ett mejl från en lärare vid namn Lotta som undrade om ”Vem i Sverige har makten att bestämma över att ordklassen imperfekt skulle byta namn till preteritum? Är det möjligtvis du? Vilken var anledningen till bytet?”

Mitt svar:

Hej Lotta!

Nej, det är inte jag. Skulle gissa att det här är en förändring som helt enkelt vuxit fram bland språkvetare, pedagoger och läroboksförfattare. Den är så vitt jag vet inte en följd av något centralt beslut.

Efter att ha hört mig för kan jag nu säga att skälet till ändringen framför allt handlar om precision. I internationell språkbeskrivning skiljer man på tempus och aspekt , och ”imperfekt” är egentligen en aspektterm som betecknar en handling i förfluten tid som ej är avslutad, medan ”preteritum” gäller en avslutad handling i dåtid. Den distinktionen görs i åtskilliga språk men inte inte i vårt språk, vilket gjort att termen ”imperfekt” länge fungerat bra för oss som beteckning för förfluten tid. Utifrån ett bredare perspektiv, där alla språk helst bör beskrivas med samma uppsättning termer, har en förändring dock setts som önskvärd. Och det är det som övergången från imperfekt till preteritum handlar om.

Vänlig hälsning
/Peter Englund

PS. Om man ska vara noga – och det ska man faktiskt – är imperfekt för övrigt ingen ordklass utan ett tempus.