Igår avled en av Europas största poeter, Wisława Szymborska, stilla, i sitt hem i Krakow. (Hon led av lungcancer; inte alltför förvånande – hon var en hängiven rökare.) Szymborska fick Nobelpriset 1996.

Detta är avslutningen på hennes dikt ”Om döden utan överdrift” från 1986  – fint tolkad av Anders Bodegård:

Hjärtana bultar i äggen.
Skeletten i spädbarnen växer.
Frönas trägna slit ger de två första bladen
och ofta även höga träd vid horisonten.

Den som hävdar att han är allsmäktig
är själv ett levande bevis
på att allsmäktig är han inte.

Det liv finns inte
som inte om så för en stund
åtnjuter odödlighet.

Döden kommer alltid med denna stunds försening.

Förgäves rycker han i handtaget
på den osynliga dörren.
Vad man har hunnit med,
det kan han inte ta tillbaka.

Wisława Szymborska blev 88 år.