Igår avled en av Europas största poeter, Wisława Szymborska, stilla, i sitt hem i Krakow. (Hon led av lungcancer; inte alltför förvånande – hon var en hängiven rökare.) Szymborska fick Nobelpriset 1996.
Detta är avslutningen på hennes dikt ”Om döden utan överdrift” från 1986 – fint tolkad av Anders Bodegård:
Hjärtana bultar i äggen.
Skeletten i spädbarnen växer.
Frönas trägna slit ger de två första bladen
och ofta även höga träd vid horisonten.Den som hävdar att han är allsmäktig
är själv ett levande bevis
på att allsmäktig är han inte.Det liv finns inte
som inte om så för en stund
åtnjuter odödlighet.Döden kommer alltid med denna stunds försening.
Förgäves rycker han i handtaget
på den osynliga dörren.
Vad man har hunnit med,
det kan han inte ta tillbaka.
Wisława Szymborska blev 88 år.
02 februari 2012 at 12:16 e m
ja fy, jag är glad att jag slutade röka för 6 år sedan, en ovana jag är glad att slippa!
Annso
02 februari 2012 at 12:47 e m
”Hjärtana bultar i äggen.”
”Fröet sparkar i jorden”
Känns som att hon hade en del gemensamt med TT (Och Aspenström, såklart).
Det var hur som helst ett sorgligt besked. Men bra (eller hur man ska uttrycka det) att hon dog av något hon älskade att göra, och inte av något meningslöst, som t.ex. att bli överkörd av en fiskbil.
02 februari 2012 at 12:48 e m
Just den dikten var den som jag också tänkte på när kvällsnyheterna igår berättade om vad döden trots allt inte kan ta tillbaka
02 februari 2012 at 2:53 e m
Anslående ”bodegårdsk” böjningsform det där: ”Hjärtana bultar…”
Kuriosum: bestämda pluralformen hjärtana genererar färre google-träffar än hjärtanen, vilket följaktligen verkar vara det frekventaste uttrycket i den inkorrekta verkligheten…
Väldigt vackert val av dikt, i vilket fall som helst.
02 februari 2012 at 10:13 e m
Vad man har hunnit med,
det kan han inte ta tillbaka.
Dessa rader tog mig rakt i magtrakten. Varken döden eller jag själv kan ta detta tillbaka. En ledstjärna godare än många andra.
05 februari 2012 at 12:52 f m
Hur lyder hela dikten? Eller var hittar man den?
07 februari 2012 at 12:36 e m
Du hittar dikten i ”Dikter 1945-2002”, utgiven av FiB:S Lyrikklubb 2003, allt i tolkning av den mycket skicklige Anders Bodegård.
08 februari 2012 at 2:10 f m
En hyllning till Szymborska, Tranströmer, Heaney…
DE STORA POETERNA
”I begynnelse fanns Ordet,
och Ordet fanns hos Gud,
och Ordet var Gud.”
Gud,
om du, som man säger, är människans skapare,
då måste du misstro varenda poet —
De liknar dig mest, och jag hoppas du vet,
att vissa, med tiden, förvandlas till kapare.
De stora som både har viljan och modet,
att retas med Ordet, att fajtas med Ordet.
med ljuset och mörkret som ryms i dess kärna,
förbländande het eller kall och förkolnad;
poeter som tvingar betydelsens vålnad,
att ge sig till känna från gömslet i hjärnan;
poeter som kapar ditt innersta, Herre,
och lämnar dig ordlös — för ont gör det värre,
när den som Du trodde var docka och härmare
förvandlar sig plötsligt till levande svärmare,
till självständig makt, till sin skapares kapare,
och visar sig vara sin skapares skapare.
(c)opyright Aurelius