En reporter från Expressen kontaktar mig idag, frågar mig om jag känner mig träffad av Horace Engdahls kritik av bloggandet som fenomen. Jag svarar helt kort: ”Inte alls”.
Resultat: ”Engdahl och Englund i ordkrig”.
Så går det till.
Förutom att det är fullständigt trams – rubriken har inget som helst stöd i vare sig texten eller verkligheten – finns där en avsiktlig förvrängning: frågan var om jag ”känner mig träffad av kritiken”. Detta blir i artikeln till att ”Peter Englund tar inte åt sig av kritiken från sin föregångare”.
Försöker mig nu på en rak dementi: nej, vi är inte i ordkrig, nej vi sågar inte varandra, nej vi är inte oense, nej vi är inte ovänner, nej vi samarbetar på det bästa vis, nej det finns ingen spricka i Akademien, nej jag ska inte lägga ned min blogg, nej jag har ingen lösning på teodicéproblemet etc, mm, osv.
Och ja, jag tycker att det här är genomusel journalistik.
* * * * *
Uppdatering: reportern har ursäktat det skedda. Både text och rubrik har också ändrats. Jag tackar för detta, och betraktar iochmed detta saken som avslutad.
07 november 2011 at 6:21 e m
Jag tycker att det här är en fin illustration av vad en av fördelarna med bloggandet som fenomen är.
//JJ
07 november 2011 at 6:30 e m
På morgondagens löpsedel:
”
SVENSKA AKADEMIEN
RASAR MOT
EXPRESSEN
Thomas Mattson: Akademien försöker censurera debatten!
”
07 november 2011 at 6:46 e m
[…] Ja, så går det till. Etiketter: mediakritik Skriv en kommentar Namn […]
07 november 2011 at 7:29 e m
Det är en fröjd att läsa din blogg. Man kan tycka mycket om bloggandet som sådant men det går då verkligen inte att klaga på vad du skriver. Egentligen skulle du inte ens behöva stycket om dementi, det räcker så gott med resten.
07 november 2011 at 7:46 e m
Är du inte i en konflikt så finns du inte:)
07 november 2011 at 8:28 e m
Attans. Jag hade hoppats att du skulle komma med ett svar på teodicéproblemet.
Jag förmodar att det är den där striden som kulturjournalister på kvällstidningar drömmer om, en strid i akademien, ett gap där förnyare och traditionalister ställs på varsin front, vän blir fiende, vänliga fraser byts mot beska glosor, tre tuppar galer, Sture Allén blåser i Gjallarhornet!
07 november 2011 at 11:02 e m
Kära nån!¨
🙂
07 november 2011 at 11:05 e m
Det är nog någon sorts urballad relativism som spökar – det finns inga objektiva nyheter, bara det någon tycker är (vill ska vara) en nyhet, och när det väl tryckts och lästs är det ju i någon mening bekräftat… Hu, jag får lust att säga något reaktionärt.
07 november 2011 at 11:17 e m
Sensationsjournalistik är alltid smaklös och av den anledningen, bland annat, undviker jag att läsa just expressen och aftonbladet.
07 november 2011 at 11:31 e m
Bra skrivet Peter! Onyanserad journalistik är beklaglig, lögnaktig journalistik är oacceptabel.
07 november 2011 at 11:53 e m
Expressen och Aftonbladet är tidningarna som tar en in i vuxenvärlden, alltså tidningarna man läser efter kamratposten och Bamse. Målgruppen är de som gillade tidningen OKEJ och som inte riktigt växt ifrån pekböckerna.
08 november 2011 at 2:38 f m
Jag träffade min far i Korea för ett år sen. Han bodde här förut, för länge sen. Den enda romanen på svenska han har är ”Ofredsår”. Kul, va?
08 november 2011 at 11:05 f m
”nej jag har ingen lösning på teodicéproblemet etc”
Expressen: ”Englund hånrasar mot Gud och allt heligt!”
08 november 2011 at 11:38 f m
Vi lever i dom yppersta tider! Ponera nu att du inte kunde gå emot på din blogg. Vilket arbete att få in en dementi i Expressen. Först försöka få tag i journalisten. Sen traggla i telefon vad du menar att han gjort för fel o s v. Bara det är ju ett ämne för invecklande förveckling.
Nej, en blogg är ens egen – ingen jävla grindvakt som sållar med sin pekpinne. Här är man sin egen lyckas smed. Tyvärr har inte Engdahl fattat det. Men å andra sidan behöver han ju ingen blogg. Han får komma till tals och synas ändå när det passar hans eleganta pampuscher! Eller ska vi kanske skriva galoscher!
08 november 2011 at 3:33 e m
Gillar ditt inlägg och att du klargör fakta, tråkigt att det ska behövas! Kul att du är ”ständig bloggare” – du behövs!
08 november 2011 at 5:41 e m
Så det kan bli … och ofta till och med blir …
Om alla bloggar var som din, hade samma kvalitet, så uppstod möjligtvis ingen kritik över bloggande som sådant.
Men det har ju inte med saken att göra här och nu … Horace Engdahls kritik. Utan hur ditt svar: ”Inte alls” vinklades av journalisten …
Ja, jösses …
09 november 2011 at 12:54 f m
[…] Englund skrev i går i sin blogg Att vara ständig om hur han konfronterades av en kvällstidningsjournalist på vars fråga han svarade så […]
10 november 2011 at 7:44 e m
Kvällstidningar lever på konflikter och bråk, och finns inte sådana skapar de sådana. Det är enkel sanning. Jag tyckte, som bloggare, att det var uppfriskande skrivet av Engdahl om bloggarna – kanske har han en poäng, fast det beror väl på vilka bloggar han har läst för att fälla omdömet. Man kan ju så att säga ha åsikter om popmusik och bygga dessa på att man enbart har lyssnat på schlagerfestivalen …
24 januari 2012 at 1:37 e m
[…] Englund har på Akademibloggen förnekat att detta tankespån från den akademiska verkstaden skulle vara riktat mot […]