Som om dagsnyheternas flöde av nya, oväntade och obehagliga nyheter om läget i världens finanser inte vore nog, har jag dessutom nyligen läst två böcker som båda på snarlika vis belyser saken: den ena är Carolina Neuraths fascinerande ”Den stora bankhärvan” – som handlar om HQ Banks uppgång och fall –, den andra Andrew Ross Sorkins ”Too Big To Fail” – som i märklig detalj beskriver vad som hände hösten 2008 när Lehman Brothers gick omkull och världsekonomin försvann in i fritt fall.
Det är ingenting för den som har lättstörd nattsömn.
Jag själv kastas tillbaka genom åren, till en diskussion i en mörk källarlokal i Boden under det sena 70-talet, där en rad olika vänstermänniskor trängt sig samman för att i vanlig ordning vara oense om något, och någon säger att man egentligen inte behöver arbeta för att avskaffa kapitalismen för den kommer att avskaffa sig självt. (Ett påstående som självfallet väckte en storm av protester.)
Inte minst hos Sorkin framträder ett system som faktiskt verkar sakna överlevnadsinstinkt, så till vida att en rad aktörer vet att det hela kommer att gå käpprätt åt helvete, men man driver ändå på dödsritten, då man på vägen ned i undergången trots allt kan göra sig en slant. Irrationaliteten och förblindelsen är häpnadsväckande, och skrämmande.
En av de få saker som skänker hopp i ett sådant här mörkt läge är att läsa en skribent som Svenska Dagbladets allt annat än ljuse Andreas Cervenka, som till exempel här.
07 november 2011 at 4:19 e m
Jag vill även rekommendera Michael Lewis The Big Short, inte bara för att han har viss professionell insikt i hur finansmarknaden fungerar utan även för att han skriver väldigt bra. Den boken ökade min förståelse för krisen 2008 mer än något annat jag läst eller hört.
07 november 2011 at 5:42 e m
Amerikanska fackböcker kan dock vara så… tröttsamma. Inte sällan präglas de av en viss sorts ironi som gränsar till det klämkäcka, och en pratsamhet som gör att även om man greppat vad författaren vill ha sagt efter femtio sidor så tuggas det gärna om tills boken passerat de femhundra.
Men, ska nog ge denna en chans. En känsla som följer av rapporteringen av finans/skuldkrisen är just att alldeles för många människor berörs av någonting som alldeles för få förstår. Det verkar dessutom gälla också de personer med rimliga möjligheter att kunna påverka händelseutvecklingen.
08 november 2011 at 12:51 e m
Läser Cervenka! Mycket bra. Han lägger sig så nära sanningen han kan. Men han kan inte riktigt ta bladet från munnen. Då blir det nog sparken.
08 november 2011 at 1:01 e m
[…] Peter Englund skriver om pengarna: Läsning i finanskrisens tid […]