Som jag utlovat tidigare ska jag här ge länkar till några av de utländska artiklar som skrivits med anledning av att Tomas Tranströmer givits årets Nobelpris i litteratur. Det kan självfallet inte bli någon uttömmande genomgång – därtill fungerar nog Google bäst – men några av de mest intressanta vill jag dock nämna. Jag börjar med reaktionerna i engelsk- och tyskspråkiga media.

I Los Angeles Times skriver David Ulin att Tranströmer ”is a terrific choice: a poet of conscience who chronicles both the interior and exterior life”. Den kända dikten Allegro citeras i sin helhet och analyseras även. David Orr i New York Times skriver bland annat att ”it would be wrong to scold the Swedes for elevating their countryman Tomas Transtromer. Mr. Transtromer is not only a first-rate artist, but his selection, announced Thursday, corrects an almost 15-year drought for poetry.” I The Telegraph går det, liksom i de flesta andra större tidningar, förutom en större artikel läsa även en del kortare texter kring Nobelpriset, inklusive en med ”Tio saker du inte visste om Tomas Tranströmer”, där man bland annat skriver att hans barndom tillbringades ”in an Enid Blyton style blurr of jolly seaside holidays on Runmarö Island”. I The Independent finns det en utförlig text om Tranströmer, där det bland annat konstateras att han är ”a master of metaphor, weaving powerful images into his poems without much embellishment”.

Jan Ehlerts kunniga artikel i Tagesschau lyckas att sätta in Tranströmer i både ett tyskt och ett svenskt perspektiv, och kommer även in på frågan varför hans läsare verkar ha en så nära relation till hans verk. Westdeutsche Zeitung skriver bland annat att Akademien hade gjort det lätt för sig om man gett Dylan priset. Man bestämde sig dock ej att för ett sådant populärt val och även mot politiskt präglade förväntningar att ge priset till en arabisk författare. I radikala TAZ skriver Daniela Seel att Tranströmers dikter efter utopiernas slut och sexton år med Helmut Kohl var något de unga kunde behöva. Den gängse bilden av Tranströmer som någon fjärran samtidens stormar motsägs med kraft; istället säger hon att man kanske kan se honom som något av en hemlig skyddspatron för dagens unga, vilda diktning i Tyskland, inte minst i Berlin. I Frankfurter Allgemeine Zeitung går det – givetvis, höll jag på att säga – att hitta en kunnig och välskrivet artikel, signerad av Robert von Lucius, där han betecknar priset som ”underbart, välförtjänat, fantastiskt”, och där han bland annat säger att när det kommer till Tranströmer lämnar tillochmed svenskarna sin vanliga ”kyliga distans”. Stuttgarter Zeitung prisar beslutet och betecknar det som ett under att enbart estetiska kriterier ledde till prisutdelningen; motiveringen betecknas dock som ”etwas schlicht” (lite enkel). Tysklands statliga TV-kanal ZDF är mycket positiv till valet, men citerar även den tyska litteraturkritikens nestor, Reich-Ranicki som säger sig inte vet vem Tranströmer är – detta citat återfinns sedan i många tyska bidrag, ibland åtföljd av elaka läsarkommentarer mest mot, men även för Ranicki .Vad gäller Tyskland kan det avslutningsvis nämnas att i landets mest sedda kvällsnyhetsprogram, Heute journal, läste den kände skådespelaren Ulrich Tukur två dikter av Tranströmer – poesiläsning i tyska nyhetsprogram är så vitt jag vet ytterst ovanligt.

I dagens DN redogörs för resultaten av en rent kvantitativ undersökning av hur olika svenska pris uppmärksammats i världen. Resultaten är grova men intressanta. Dock krävs nog flera års jämförande undersökningar för att kunna dra några mer långtgående slutsatser. (T.ex. kan man fråga sig hur uppståndelsen kring den döde Nobelpristagaren i medicin påverkat bilden i år.)