Jag vill till en början påpeka att vi på Svenska Akademien tar det här med sekretessen på största allvar. Redan under min företrädare var nivån hög, och jag har fortsatt att förbättra den, genom att till exempel korta ned ledtiderna, minska på antalet inblandade, titta på de olika kommunikationsmetoderna etc.
Vi utgår också hela tiden från att läckor verkligen kan uppstå, medvetet eller omedvetet. Ingen är höjd över all misstanke här. Men jag tror inte att detta har skett. Varför?
För det första: Inget nådde faktiskt media. In i det sista spekulerades det hejvilt kring vem som skulle få det. Tranströmer var förvisso en av favoriterna, men det är ingalunda första gången. Jag vill påminna om att han även förra året figurerade i spekulationerna, och att han då ett tag faktiskt låg högst upp på Ladbrokes lista.
För det andra måste man också begrunda det aktuella spelet självt. Man kan maximalt vinna 15 000 kronor. Hur mycket du satsar begränsas på vis av oddset. Så vad innebär det i reda pengar när någon på Ladbrokes PR-avdelning i Storbritannien runt 10:30 skriver på Twitter att ”mystery Swedish account makes huge bet to force Transtromer from 13/1 straight to 6/1”. Vad är då i det här sammanhanget en ”enorm” eller ”ofantlig” insats? Enkel matematik ger vid handen att det borde handla om en dryg tusenlapp. (1154 sek x 13 = 15 002.)
Sedan har Ladbrokes i Sverige (på TV4) själva dementerat om detta med något ”mystery account”. Vad som skedde efter detta språng från 13/1 till 6/1 verkar dock vara klart, även från Ladbrokes sida: ”många svenskar” gick då in och spelade, varvid oddsen dök och namnet gjorde sin slutliga vandring till toppen på listan. Ett kanske inte helt obegripligt beteende i det här läget då namnet dels gjort ett skutt på listan, dels nämnts igen i flera media som en tänkbar kandidat.
Det som satt igång rörelsen är alltså den här första satsningen, som förde Tomas Tranströmers namn från 13/1 till 6/1, en rörelse utan tvekan förstärkt av… Ladbrokes själva! Och detta genom det nämnda påståendet från Ladbrokes PR-avdelning som jag faktiskt menar var grovt missvisande: det handlade varken om något ”mystery account” eller något ”huge bet” – som sagt bara drygt tusen kronor.
Vad det egentligen handlar om för pengar kan vi inte veta, bara att den TOTALA omsättningen på hela det här med vem som skulle vinna Nobelpriset i litteratur var femsiffrig. Det kan vara 10 000 kronor eller 99 000 kronor. Totalt. Alla spel. Mer vet vi inte. För lika snabba som Ladbrokes är med att kasta ur sig ostyrkta misstankar lika ovilliga är de att dela med sig av kalla fakta när det väl gäller.
Jag anser som sagt att det är uppenbart att Ladbrokes SJÄLVA varit med om att SKAPA den här rörelsen, genom uppenbart oriktiga påståenden om mysteriösa konton och ofantliga spel.
För det tredje behöver man också tänka vad som står på spel här – om uttrycket tillåts. För vad kan en person som läcker vinna på sin gärning? Maximalt 15 000 kronor. Vad har han eller hon att förlora? För en anställd handlar det om omedelbart avsked och vanära. För en ledamot uteslutning och än större vanära.
Skulle någon vara så urbota dum att ta en sådan risk? Jag kan omöjligen föreställa mig det.
Dessa tre resonemang sammantaget gör att jag inte tror att det handlade om någon läcka.
Dock kommer vi inte luta oss tillbaka iochmed detta, nöjda med sakernas tillstånd. Vi kommer att fortsätta vårt arbete med att skärpa sekretessen. Lita på det. Dock finns rimliga gränser för hur långt vi kan gå. Detta är trots allt Svenska Akademien, inte GRU.
13 oktober 2011 at 5:44 e m
Hur länge har Transtömer varit på tapeten?
13 oktober 2011 at 6:17 e m
Annso, om jag inte minns helt fel så tror jag att han varit på tapeten sen 1993. Herr Englund får rätta mig om det är fel.
13 oktober 2011 at 9:53 e m
Klart det inte var en läcka. Såhär gick det till: http://www.karinenglund.com/2011/10/det-var-inte-jag-eller-om-det-var-det-var-det-inte-meningen-och-jag-hade-ingen-aning/
13 oktober 2011 at 10:00 e m
Peter! Du argumenterar mycket väl för att inga läckor skulle ha förekommit. Om det finns någon svaghet så är det väl din oförbehållsamma förtroende för dina kollegor i Akademien. Som ”chef” för det hela måste du självfallet uttrycka detta förtroende. Det är vackert och riktigt. Men om vi tittar oss omkring så ser vi dagligen exempel på hur folk inom olika organisationer gör diverse snedsteg och profiterar på vanliga människor. De finns inom politiken, näringslivet och förvaltningen. Jag vill gärna tror att Akademiens ledamöter och anställda inte säljer sig och absolut inte för struntsumman 15 papp. Men å andra sidan varför skulle Akademiens ledamöter och personal generellt inneha bättre moral än till exempel våra politiker eller företagsledare. Jag tror nog att man kan agera urbota dumt även om man är en hyllad författare eller berömd språkforskare.
Så en nyfiken fråga. Jag hajade till när jag läste att ledamöter kan bli uteslutna. Säger inte Akademiens regelverk att uteslutning liksom utträde är omöjligt? Om det inte är på det sättet varför utesluter ni då inte de invalda herrar och damer som numera inte vill befatta sig med Akademien. Man hör ju ofta att er arbetsbelastning är hög. Så några nya unga friska krafter skulle väl inte skada.
/CH
13 oktober 2011 at 10:23 e m
CH! Jag kan inte göra annat än att upprepa detta: vem skulle riskera så mycket för så lite? Vem skulle råna en bank för 15 000? Så resonerar jag. Det är ett indicium för mig, men självfallet inget avgörande bevis.
Om en ledamot skulle bli ertappad med något sådant skulle det leda till uteslutning, lita på det! Och då både för brott mot sekretessen och för att man gjort något som går emot ”heder och ära”, som det står i stadgarna. Vill tillochmed påstå att det skulle bedömas som långt värre att bryta mot denna sekretess av ett så banalt skäl som tjäna lite pengar som att göra det till media av, säg, illvilja. (Stadgarna avspeglar på sitt sätt en förkapitalistisk etik, och vi håller fast vid dem.)
14 oktober 2011 at 11:08 f m
[…] innan han fick Nobelpriset. Det fastslår en ”tämligen övertygad” ständig sekreterare i en ny lång bloggpost, utan att nämna det besvärande faktum att Ladbrokes har prickat in rätt pristagare fem gånger […]
14 oktober 2011 at 11:37 f m
Nåja, förr eller senare är det ju ingen hemlis längre och om spelbolagen får bita i suräpplet av oklar orsak…. det finns ju viktigare saker!
14 oktober 2011 at 2:05 e m
Curt Hult Akademien har liksom katolska kyrkan målat in sig i ett hörn.Skulle Akademien välja in medlemmar fast föregående lever skulle det vara som katolska kyrkan skulle upphäva celibatet och tillåta preventivmedel.
När det gäller Nobelpriset så finns det ju alltid möjlighet att någon omedvetet slarvar med sekretessen typ låter någon obehörig titta på papper där pristagaren nämns..
14 oktober 2011 at 3:30 e m
Men är inte misstanken redan avförd? Blir lite undrande över att Englund skriver så långt om det?
14 oktober 2011 at 4:40 e m
Englund ville redogöra varför han inte tror att det handlade om någon läcka. Det är inte svårare än så. En journalist frågade mig tidigare varför jag avfärdade den tanken så kortfattat… Om man så vill kan man undra över ett kort avfärdande, eller över ett långt.
14 oktober 2011 at 6:44 e m
Damned if you’re brief, damned if you’re not so brief! OK.