Om mångfald, med mera

Apropå ett inlägg av Björn Wiman i dagens DN, där han spekulerar kring frågan om nya ledamöter i Akademien:

1.) Detta är för närvarande en icke-fråga för oss. När en ledamot dött inleder Akademien en sorgeperiod som varar en månad. Och under den tiden diskuteras inte detta med efterträdare. (Och då vårterminens sista sammankomst äger rum torsdagen den 26 maj, innebär det att saken vackert får vänta till hösten.)

2.) Hans plädering för mångfald finner jag sympatisk. Från det att jag trädde till som ständig sekreterare har jag vid många tillfällen påpekat att den stora faran för sammanslutningar som denna inte är konflikten utan istället att man utvecklar en alltför stor samsyn.

Hans sätt att argumentera på syns mig dock aningen förbryllande. Det är sant att Akademien domineras av författare, litteraturvetare och språkfolk; men så har det varit mycket, mycket länge. För att det ska vara möjligt för Wiman att mana fram bilden av en hotande monokultur så glömmer han dessutom bort att det i kretsen även finns en sinolog (Göran Malmqvist) och en antikvetare (Jesper Svenbro). För att inte tala om Kristina Lugn, som om hon alls var möjlig att sammanfatta i en enda titel nog skulle benämnas dramatiker.

Lite stolligt blir det sedan när Wiman kallar fram ingen annan än Gustav III som stöd för mångfaldstanken. Så här såg den Akademi ut som kungen själv satte samman vid grundandet (och både stavning och avstavning är originaldokumentets):

Herr Ricks Rådet Grefve Höpken.
Herr Ricks Rådet Grefve Carl Fredric Scheffer.
Herr Ricks Rådet Grefve Hermansson.
Herr Ricks Rådet och FältMarskalken Grefve Axel Fersen.
Öfverste Cammar Iunkaren Grefve Gabriel Oxenstierna.
Stats Secreteraren Schröderheim.
Biskopen i Lund Doctor Celsius.
Biskopen i Götheborg Doctor Wingård.
Cancellie Rådet Grefve Gyllenborg.
Cancellie Rådet och CronPrinsens Informator Nils Rosenstein, som och blir Academiens Secreterare.
Vår Secreterare Adlerbeth.
Vår HandSecreterare Kiellgren.

Säga vad man vill om Gustav III, men det var inte direkt någon regnbågsallians han skapade 1786.

Klocktornet Says:

17 maj 2011 at 1:30 e m

Björn Wiman gör ofta intressanta och ibland till och med direkt pigga nedslag i diversehandeln som må omnämnas kultur och sätter fingret på frågor som behöver sättas fingret på, men han har hittills aldrig varit särskilt skarpsynt i argument eller lösningar.

Akademien/ständige sekreteraren bör dock icke förvänta sig genomtänkta tankar eller hållbar argumentation. BW (eller journalistkåren i största synnerhet för att inte peka ut BW, som bara är ett gott exempel) äger varken kunskap eller kompetens att göra det heller, men det är bra att han reser relevanta frågor.

William C. Woxlin Says:

17 maj 2011 at 4:04 e m

Bra Peter! Jag kan inte förstå att spekulationerna ska börja redan, är det inte i tidigaste laget? Låt det ta den tid som det tar.

hanno Says:

17 maj 2011 at 5:17 e m

jag skulle nog gå så långt att jag finner det osmakligt att tala om nya ledamöter redan. taktlöst i min värld iaf, även om man är murvel. han satt ju också i soffan bredvid pw i direktsändning när mvl fått nobelpriset och till synes hånlog när pw använde stödord. väldigt osoft som ungdomarna säger. F i uppförande dessa två gånger!

beklagar förlusten! RIP birgitta trotzig

Martin Says:

23 maj 2011 at 11:22 f m

En ”välskrivande samhällsdebattör” i Akademien hade varit intressant. Får man lov att framkasta ett förslag?

Det finns få som kan skriva lika bra som Bo Rothstein.

Martin L Says:

23 maj 2011 at 5:50 e m

För att likt min namne ovan framkasta ett eget förslag så anser jag att det vore på sin plats att ytterligare understryka översättarens betydelse som kulturbärare och därmed utse Jan Stolpe som efterträdare.

Petrus Says:

23 maj 2011 at 11:02 e m

Läses i höst:
Professor Mårten Schultz skulle vara ett bra val. Inte bara framstående jurist utan även filosof och litteraturvetare. Dessutom en aktiv röst i kultur- och samhällsdebatten.

Aurelius Says:

24 maj 2011 at 3:48 e m

Det ligger i sakens natur, att SA domineras av litteratur- och språkfolk, eftersom institutionens uppgift är ”att främja svenska språket och litteraturen”, samt, sedan 1901, att utse ”Nobelpriset i litteratur”, (endast i litteratur, inte i fysik, kemi etc). Uppgiften betingar valet av akademiledamöter; och de bäst kvalificerade för ”jobbet” tillhör kategorierna författare, litteraturvetare och språklärda.
Detta är ett obestridligt faktum, men inte ett hinder för utövare av andra yrken i deras försök att bli akademiledamöter. Nej, inte alls, alla har rätt att sitta i Svenska Akademien eller/och, om så önskas, i Svenska Akademin, (band från Landskrona). Allt som krävs är att göra anspråk på en stol, precis som jag gjorde:

En dag skall jag in
i Svenska Akademin.
Stol 19 e min.

Ja, men stolarna nr 20, 21, 22 osv är lediga. Först till kvarn…

Bengt Says:

31 maj 2011 at 11:22 e m
Som om författarna, de språklärda och litteraturvetarna ägde det svenska språket utser du dessa till dessa till de mest kvalificerade för jobbet inom Svenska Akademien. Visst, vi ska väl inte förringa att så ofta är fallet – något måste väl hårt arbete och många högskolepoäng vara värt kan man tycka – men det är nog samtidigt lätt att blanda ihop många högskolepoäng och/eller timmar framför skrivmaskinen med att inneha fler aktier i svenska språket AB. Så är det inte, språket äger vi tillsammans lika mycket.