Läser i samma bok av Mark Twain en redogörelse för ett samtal han har med John Hay (som arbetat som sekreterare under Lincoln). Hay säger följande:
At forty a man reaches the top of the hill of life and starts down on the sunset side. The ordinary man, the average man, not to particularize too closely and say the commanplace man, has at that age suceeded or failed; in either case he has lived all of his life that is likely to be worth recording; also in either case the life lived is worth setting down, and cannot fail to be interesting if he comes as near to telling the truth about himself as he can. And he WILL tell the truth in spite of himself, for his facts and his fictions will work loyally together for the protection of the reader; each fact and each fiction will be a dab of paint, each will fall in its right place, and together they will paint his portrait; not the portrait HE thinks they are painting, but his real portrait, the inside of him, the soul of him, his character.
Att vara ständig 
04 maj 2011 at 11:16 f m
Värna svenska språket!
04 maj 2011 at 1:53 e m
Värna det språk författaren uttrycker sig på! Som i det här fallet. Fint citat för övrigt.
05 maj 2011 at 11:43 f m
Jag tror Hay har fel. Både i åldersfrågan (det någon gjort efter fyrtio inte värt att berätta! Var livslängden så mycket kortare då?) och i fråga om sanningsenlighet. Bilden vi målar eller skriver är säkert inte bilden vi tror att vi målar och skulle vilja få fram men inte visar den hela människan heller. I programmet Kobra citerades nyss en författare som sagt att den verklighet vi kan beskriva med ord aldrig är verkligheten själv. Men försöka duger. Och jag håller med honom om att bilden är intressant om man försökt och kommit nära sanningar.
05 maj 2011 at 1:24 e m
Ni leker med oss Djävul och Ängel leken, Twain och du, Peter.
Å ena örat, hör vi om biografins omöjlighet, ”the biography of the man himself cannot be written”; å andra örat, om biografins möjlighet, ”his facts and his fictions…will paint…his real portrait, the inside of him, the soul of him, his character”. Aisopos brukade göra likadant, argumentera för och emot något, en bra träning för intellektet, annars.
Jag skulle hellre vilja få svar på en annan fråga, nämligen det sekellånga förbudet att publicera sjävbiografin. Vad tycker du om detta?
06 maj 2011 at 8:05 e m
”At forty a man reaches the top of the hill of life and starts down on the sunset side.”
jag tror att han refererar till hormon förändringar och prestige.
Att man kan dras med kluven tunga ett tag med till sist släpper taget och hamnar dit han innerst inne tillhör.
Fullträff!
16 maj 2011 at 3:55 e m
Ett brutalt patentintrång vill jag kalla angreppet som ordet biograf/levnadstecknare utsattes för i början av förra seklet, när homonymen biograf/lokal för film nästan utplånade sin språkliga namne. I dag kan det vara så, att många inte ens känner till ordets första mening; det lär i alla fall antyda en ordbok, som ger följande – med tillägg – översättning för ”autobiographer”-själbiograf/isk författare/!
Men ordet biograf är bra språklig valuta, gängse i många länder och kulturer, till skillnnad från synonymen levnadstecknare; alltså ett ord värt att räddas, kanske genom att ändra lite på det, t. ex. med hjälp av suffixet -are: biografare!
Autobiografaren Twain har valt av någon mystisk anledning en annan epok än sin egen…
Nå, vad tycker modersmålsvenskarna, får man säga så?
01 juli 2011 at 1:10 e m
Om vi ska bedömas efter vad vi uträttat fram till 40 års ålder blir det plötsligt mer begripligt att inte Astrid Lindgren fick nobelpriset i litteratur. 🙂