Yngsta dottern har fått vattkoppor, och jag vabbar. Leker med henne, och tankarna vandrar. Tänker på…

  • Om vi har potatismjöl hemma. För det minns jag att man satte på vattkoppor när de blev riktigt elaka.
  • Om någon använder potatismjöl nu för tiden? Förutom när man kokar rabarberkräm. När jag var barn var det ett slags universalmedel, som brukades till snart sagt allt, från att göra papier maché, ta bort fläckar och smörja fläktremmen på en bil till att få stopp på en orolig mage eller glid på hockeyspelets puck.
  • Att bygga banor för BRIO-tåg handlar ytterst handlar om geometri. Och att de symmetriska mönster som framträder ibland är snudd på vackra.
  • Att det ser ut att vara sorkår i år. De intrikata gångsystemen i dikesrenen har varit långt fler än vad som brukar vara vanligt. Och det går inte en morgon utan att jag får sopa bort inälvor från en eller annan gnagare från farstutrappan – lämningar av katternas mordiska nattpatruller.
  • Attackerna på Akademien i olika ungerska media. Med anledning av att vi givit stöd åt svenska PEN och deras diskussionskväll om Ungern. Inget nytt i detta. Angrepp från nationalistiska och högerextrema kretsar har förekommit ända sedan Kertesz fick Nobelpriset. Tonerna hörs från den gamla raspiga grammofonskiva: ”Priset är politiskt”, etc. Kan inte säga att jag är vidare skakad.
  • Att en kompromiss mellan två falska föreställningar aldrig kan resultera i en sanning.
  • De fina recensionerna av ”Stridens skönhet och sorg” på spanska. (”La belleza y el dolor de la batalla”  – fint och följsamt översatt av Caterina Pascual Söderbaum.)
  • Att Richard Scarry är överskattad, både som tecknare och, framför allt, som berättare.
  • ”Att berätta är inte att återge utan att uppenbara”.
  • Att ”Pingvinerna från Madagascar” faktiskt är riktigt, riktigt roliga.
  • Att Erik Axel Karlfeldt nog aldrig befann sig i en sådan här situation.
  • Att vi måste skaffa oss en riktig sida på Facebook.
  • Att jag nu kan avslöja hur det nya kodsystem vad gäller Nobelpriskandidaterna ser ut. Vi tar en slumpvis vald bok, slår upp den på ett slumpvis valt ställe, och det första namn som dyker blir det nya täcknamnet.
  • Att om man nu lyckas få till stånd en telefonlänk till det där sammanträdet jag annars skulle missa klockan ett, så borde jag räknas som arbetande under den tiden, väl?
  • Att det vore väldig tur om jag kunde få dottern att ta sin tupplur vid den tidpunkten. (Tillägg: det lyckades faktiskt.)
  • Att Maciej Zarembas artikelserie om skolan i DN är skakande, och synnerligen viktig. Hur kunde man någonsin tro att man kunde göra skolan bättre genom att försämra lärarnas förutsättningar, ställning, kompetens, möjligheter, status och lön? En del av svaret återfinns i artikelserien.
  • Att de två exemplar av hemtrevnad (Helxine soleirolii) som vi har i badrummet måste bytas ut. Men mot något helt nytt. Tror aldrig jag lyckats att få en sådan att överleva under en längre tid. Som vanligt kommer de slokande exemplaren bäras ned till skrivarstugan.
  • Att flickan inte verkar plågas vidare mycket av sina koppor, vilket är en lättnad.
  • Att det nog skulle vara möjligt att skriva en hel avhandling om tandvärkens betydelse för Paul Valery. Apropå att jag läste ännu en notis om detta i en av hans anteckningsböcker.