Det är fel att säga att jag är svag för anteckningsböcker. Det är mer än så. Jag finner det svårt att leva utan dem. Det hör till rutinen när jag går ut genom dörren, det där att känna i byxfickan att nycklarna är där, och sedan klappa på jack- eller kavajfickan för att säkerställa att också anteckningsboken finns på sin rätta plats.
Där finns det jag måste eller borde komma ihåg. Där finns det jag behöver för att fånga en en tanke eller en bild eller ett citat. Där finns allt från utkast till Nobelprismotiveringar till i hast nedkastade matrecept.
Det är nog inte den viktigaste saken i världen, men nu använder jag anteckningsböcker av ett visst känt märke, som till yttermera visso bär Akademiens sigill och valspråk präglade på pärmen.
Jag är nästan barnsligt nöjd över den.
Vilket härmed bevisats.
Att vara ständig 
01 april 2011 at 12:01 f m
Vart köper jag en sån?
01 april 2011 at 10:17 f m
man blir avis! pennan ser ut ha bra längd, vadförslag?
01 april 2011 at 11:07 f m
Eh, det kan man nog inte, inte i dagsläget. Men man kommer att kunna köpa den i Akademiens monter på bokmässan, tror jag. (Den är i första hand gjord för internt bruk, och för att använda som gåva.)
Pennan däremot det är en tysk Lamy, min absoluta favorit bland reservoarpennor! Inte vidare dyr, snygg design, pålitlig. Rekommenderas.
01 april 2011 at 2:54 e m
Håller med om nyttan och behovet av en anteckningsbok i fickan. Jag har en son i den grafiska branschen som jag nu skall låta göra ett antal anteckningsböcker efter min egen design så ”snille och smak” kanske får en konkurrent i en annan smart devis….vi får se.
01 april 2011 at 4:36 e m
Är ”ett visst känt märke” det som låter som ett felstavat mullvadsskinn?
Verkar f.ö. synd att man inte kan köpa den. Jag skulle gärna stödja Akademien med några kronor för någonting så anyggt och användbart. Och fåfängt – det är en del av charmen!
01 april 2011 at 5:00 e m
Ni kan nog finansiera nobelpriset om ni säljer dessa!
Jag gillar stort!
06 april 2011 at 3:16 e m
Word.
01 april 2011 at 6:06 e m
Själv använder jag Moleskine som jag faktiskt har i flera olika storlekar … men alltid en passande med mig. Nästan lika snygg också … fast utan sigill förstås. Och valspråk. 🙂
02 april 2011 at 1:22 f m
Så snyggt! Jag har försökt använda andra anteckningsböcker, efter att jag första gången skaffade bok av just MÄRKET, men återvänder nu ständigt till MÄRKET. Det får vara värt sina kronor.
03 april 2011 at 8:13 f m
Min nuvarande är vit 🙂 ringat bakstycke, lätt att bläddra, finfint format. Jag är nog som du när det gäller denna nöd.
04 april 2011 at 8:53 f m
Anteckningsboken är ett betydelsefullt rekvisita i Paul Austers romantrilogi The New York Trilogy (liksom i andra av hans romaner). Med ömsint omsorg beskrivs hur en av romanfigurerna letar upp en pappershandel för att köpa en anteckningsbok av ett visst format och med ett visst utseende. Andra alternativ finns inte. Den rätta känslan för föremålet måste infinna sig. Anteckningsboken blir en slags livlina, en trygg punkt i den för övrigt obalanserade tillvaron hos romanfiguren. Förlorar han sin ägodel rasar livet samman.
05 april 2011 at 12:41 f m
VAR kan jag köpa den? heter det, särskilt när man talar med en språkvårdare. 🙂
06 april 2011 at 10:57 f m
Jag ska se om det går att göra anteckningboken tillgänglig för köp. På något vis.
24 april 2011 at 7:15 e m
Bäste Per,
2009 köpte jag ”svarta boken”/mörkblåa då/,på Söderslätts B & P AB, i Trelleborg. De beställer ett antal exemplar, direkt til SA; en möjlighet som inte alla bokhandlare känner till, uppenbarligen.
Det enklaste sättet, ”att göra a-boken tillgängligt för köp”, tycker jag, det vore att informera bokhandlarna, ”på något vis”.
Med vänliga hälsningar,
Aurel Sorobetea
PS
Priset var 79 kr, billigt!
26 april 2011 at 9:24 f m
Vi har bestämt oss för att inte sälja vår speciella anteckningsbok. Förutom på bokmässan i Göteborg. För övrigt kommer den förbli för internt bruk allena.
07 april 2011 at 12:20 f m
Jag trodde jag var ensam om denna njutning! För mig är det en lyx att i lugn och ro få anteckna, rita, kladda och låta tankarna vandra iväg på papper av hög kvalitet. Framförallt i denna digitala era där allt är snyggt men opersonligt.
07 april 2011 at 8:36 f m
I all denna yra över en fin anteckningsbok vill jag bara flagga för detta utsökta inlägg i Moleskine-debatten:
http://stuffwhitepeoplelike.com/2009/02/24/122-moleskine-notebooks/
🙂
07 april 2011 at 10:03 f m
Jag kommer att få mina anteckningsböcker med mitt namn på i riktig konstnärlig utsmyckning, kanske jag kan visa vid tillfälle. Det fina med dem är att de inte är så tjocka för det finns inget värre med svammlet sida upp och sida ner med osammanhängande meningar och ”stolpar” man ändå aldrig kommer ihåg….
14 april 2011 at 1:35 e m
Bildens namn röjer möjligen din, i sponsorsammanhang, asketiska formulering ”ett visst känt märke”. Det är en enastående anteckningsbok!
15 april 2011 at 8:38 f m
[…] Apropå anteckningsböcker, så är har jag ju en sådan där som man ”ska ha”. Fast utan stämpel. […]
27 april 2011 at 2:28 e m
Förlåt, Peter!
Jag vet inte varför, men – trots ordet ”anteckningsböcker, redan i första raden – bilden på ”svarta boken” ledde min tanke rakt till en almanacka; ja, de liknar varandra… eller kanske därför att man brukar anteckna i almanackor också?
Hur som helst, mea culpa, du menade hela tiden en anteckningsbok, i egentlig bemärkelse, med ”pappret…vitt och olinjerat”.(”Min anteckningsbok”,2007)
Det är bara synd, ändå, att inte kunna få tag i en! Man får trösta sig med sin Akademinialmanacka, sic!
Med vänliga hälsningar,
Aurel Sorobetea