Jag var en av dem som i höstas något förvånat noterade att Henrik Berggrens biografi över Olof Palme ej nominerats till Augustpriset. Därför känns det extra tillfredsställande att få meddela att Svenska Akademien beslutat tilldela honom Axel Hirsch pris. Denna belöning kan ej tävla med Augustpriset vad gäller uppmärksamhet men överträffar det vad gäller rena penningar: Berggren är iochmed detta 120 000 kronor rikare.

En som också belönas med samma pris är Per Rydén, för hans bok om Carl David af Wirsén.

Det är svårt att tänka sig två mer olikartade personer än Palme och Wirsén, men de två böckerna företer dock vissa beröringspunkter. I båda fallen handlar det om brett upplagda verk där man på den klassiska biografins vis får skåda en epok via en människa. Och båda dessa objekt var högst kontroversiella gestalter, om än på högst olikartade vis: medan Wirsén var en reaktionär, en förlorare som förgäves sökte hejda tiden och dess skiften, var Palme en av dem som drev på förändringen och som få andra var med om att omforma det samhälle han levde i.

Priset skall enligt statuterna tilldelas ”en levnadsteckning av högt konstnärligt och kulturhistoriskt värde eller ett betydelsefullt historiskt arbete”, och dessa två verk fyller väl den ändamålsbeskrivningen.

Bland tidigare pristagare kan nämnas Johan Svedjedal, Gunnar Eriksson, Bengt Jangfeldt, Kerstin Vinterhed, Torsten Ekbom, Charlotta Wolf och Peter Handberg. (Jag har själv fått det, men det var långt före jag blev invald. Akademien ger inte längre pris till sina egna.)