En återkommande dröm, tämligen lättolkad.
Jag ska iväg på något slags officiell tillställning, men är sent ute. Dags för påklädning. Till min fasa upptäcker jag att fracken är smutsig, kragen alldeles solkig och manschetterna likaså. Och samtidigt som jag rusar runt, plockar och putsar, försöker jag med en alltmer stigande grad av desperation ta reda på exakt var och när jag förväntas vara på plats. Det ska finnas något slags inbjudningskort, men var är det?
Drömmens detaljer skiftar, men den slutar alltid på samma sätt: jag kommer aldrig fram.
Att vara ständig 
03 januari 2011 at 9:57 f m
Ja, på ett ytligt plan verkar det ju vara hur klart som helst. Det handlar om att vara Akademins ständige sekreterare med allt vad det innebär? Klä upp sig, klä ut sig, vara accepterad, acceptera, representera. Att duga, räcka till, unna sig. En inte helt behaglig uppgift?! Drömmar är sannerligen viktiga vänner; brutalt sanningssägande när vi låter dem.
03 januari 2011 at 11:26 f m
Kanske din sekreterarplats snart blir ledig?
03 januari 2011 at 11:31 f m
Känner igen mig utan att ha slita med fracken och dess delar. Igenkännandet ligger på tidsplanet. Att vara på plats för ordets delande med en prelats diverse klädnader. Att sen få vakna & få konstatera att ens pension gjorde den vakne drömmaren ‘fri till tjänst’ redan 2003 är inspirerande för det nya livet helt vid sidan av rollbärandet.
03 januari 2011 at 12:28 e m
Min variant är att jag tackar ja till att spela i en pjäs. Plötsligt blir jag varse premiärpublikens förväntansfulla mummel ute i salongen, utan att jag ens kommit mig för att läsa manus. När jag väl hittar det visar det sig vara en hopplöst diger lunta, med en lång monolog redan i första akten.
03 januari 2011 at 7:04 e m
Många, många delar nog din dröm … om inte i detalj så i andemeningen.
Mardröm …
Mitt hjärta dunkar nästan snabbare bara av att läsa om den.
05 januari 2011 at 2:06 e m
Ingår det i drömmen att uppdatera bloggen medan du hattar runt eller är det bara ett post factum i riktiga livet?
06 januari 2011 at 7:24 e m
Det tyder på att Akademins ständige sekreterare behöver en gammaldags sekreterare som har koll på små detaljer och samtidigt tar hand om ditt tidsschema.
08 januari 2011 at 2:05 f m
Skönt att läsa att rationella typer som du, har likartade drömmar.
För mig är det: Missa bussen, gå naken på Roslagsgatan, förblöda.
Lika gammalt som Jungt.
09 januari 2011 at 9:47 e m
Ja, ja… så bekant, inte minst Dag Selanders och Peter II:s maror. Har inte haft teaterpremiär på snart ett decennium, men vaknar ibland fortfarande i skräck. Någon väser: ”Du ska in!” I nästa ögonblick är jag i flodljuset, i en scenografi i en situation som är fullkomligt obekant. Försöker göra smygande entré, en lite hemlig rolltolkning, men inser att allt stannar av och flämtar i väntan på min aktion. Ett antal frågande ansikten vända mot bara mig. Och allra närmast: Sven Wollters vidöppna mun och vilt uppspärrade ögon.
10 januari 2011 at 1:57 e m
Så här lyder motsvarande mardröm hos en violinist: Stråken mot strängen. Inget ljud. Tydligen fattas harts. Taglet kan oförklarligen plötsligt släppa.
Fast det vanligaste skräckscenariet är ändå att man strax före konserten får reda på att man skall spela något helt annat än det man hade tänkt sig och att det absolut inte finns någon tid att lära in det.
En dröm har ju den fördelen att man kan vakna upp ur den – när dylikt händer i verkligheten är det inget att be för. The show must, som bekant, go on.
10 januari 2011 at 8:37 e m
-Och nu känner vi till resten av mardrömmen…
Tid: Varje fredag kl 20.00
Plats: Tv4-huset
Inbjudan undertecknad av B Ranelid!
-Lycka till med självdistansen.
//Johan
10 januari 2011 at 8:57 e m
Verkar suspekt att vara påklädd i en dröm – men det kanske bara var en dagdröm. Däremot, att aldrig komma fram verkar sunt med tanke på den ständiges ständige position.
10 januari 2011 at 11:13 e m
Jag känner så väl igen din mara. I min dröm har jag klarat av det jag ska men kan inte komma iväg hem igen. Biljetterna eller bagaget är borta, telefonen saknas så jag kan inte ringa efter hjälp, tidtabellen blir oläslig när jag försöker lista ut när nästa tåg/flyg ska gå m fl liknande varianter på tillkortakommanden.
11 januari 2011 at 3:17 e m
Pluralformen är stipendier.
11 januari 2011 at 3:21 e m
Enligt Luis Buñuel är du bara lite charmigt småborgerlig!