Torsdagen den 11 november lämnade Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, inte sitt kontor i börshuset i Gamla stan, tog sig inte de två kilometrarna genom Stockholms innerstad, passerade inte svampen på Stureplan, och gick inte uppför Sturegatan till nummer 14. Han var inte i närheten av de tunga kopparportarna med två lejonskallar till dörrhandtag. Inte heller tittade han upp mot marmorportiken ovanför och tavlan med profilbilden på en man i skägg.

Däremot stod han ett tag vid sitt fönster i Börshuset, tittade ut över Stortorgets ännu osmyckade julgran och kontemplerade ett ögonblick över hur vanskligt det kan vara att exakt förutspå vad folk kommer att göra på ett givet datum i framtiden.

(Jag vet, det här var billigt, men jag kunde inte låta bli…)