Diskussionen mellan mig och Sverker Lenas om Nobelpriset har fortsatt ännu en vända. Han insisterar och så gör även jag. Jag osäker över hur mycket som egentligen tillförs, men någon som ej läser DN kan vara intresserad av mitt svar på hans svar på mitt svar:

Fria fantasier kan nog vara ett spännande sätt att skänka den egna polemiken energi, inte minst för en själv, men det tillför inte så mycket av substans.

Lenas argumentation bygger på hans föreställningar om processer han ej har någon insyn i. Som hur resonemangen går när Svenska Akademien når sitt beslut att tilldela någon Nobelpriset i litteratur. Eller, för den delen, hur mina inre känslor ser ut i en given situation, frustrerad, skakad etc. På fotot som illustrerar notisen ser jag dock närmast brydd ut. Det är jag för övrigt. När jag säger att Nobelpriset delas ut på litterära meriter, och ej på politiska är det alltså inte en lös åsikt utan något som bygger på mina erfarenheter av ett antal års prisdiskussioner. Och jag hoppas helt enkelt bli trodd på den punkten. Ävenså när jag påstår att till och med den här församlingen förmår att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

Kan litteratur ha politisk sprängkraft? Självfallet. Betyder det att det ligger politiska motiv bakom priset? Självfallet inte. Frågan är om Lenas är kapabel att uppfatta den distinktionen. Som jag skrev i det blogginlägg som inledde den här debatten: för en person som i sin verktygslåda bara har en hammare kommer vart problem se ut som en spik.