Nyss skrev jag att det kanske mest provocerande i sådana här sammanhang är att dela ut pris enbart på litterära meriter. Mycket riktigt. Påståendet har retat upp DN:s Sverker Lenas. Kanske koketterar han med sin oförmåga att läsa innantill, eller så är han bara grälsjuk. Vad jag sökte påpeka är att den gamla konspirationsteorin som säger att Akademien i sina val agerar utifrån något slags vänsteragenda bevisligen inte håller streck. (Och samma sak gäller för yrvakna påståenden om att priset nu syftar till att belöna den motsatta sidan.) Och det håller jag fast vid.
När jag skriver att vi väljer pristagare utan att ta hänsyn till deras politiska ställningstaganden läser Lenas att vi menar att litteraturen till sin natur är opolitisk. Var han fått denna absurda idé ifrån vet jag ej. (För övrigt finns där en logisk kullerbytta av det djärvare slaget, nämligen att politiken just nu har hunnit ikapp Nobel, vilket är omöjligt att förfäkta om man samtidigt tror på litteraturen som ”en världsspegel”, för isåfall har den alltid funnits där.)
Jag vill inte göra mig dryg här, men i denna fråga har jag onekligen ett klart överläge gentemot Lenas, då jag i motsats till honom sitter med och hör hur resonemangen förs.
Att vara ständig 
15 oktober 2010 at 11:57 f m
Alltid kul när kulturknuttar biffar… Dock blev jag lite besviken på Lenas text, som inte kändes vidare välskriven eller genomtänkt, utan snarare verkar ha skrivits i någon form av affekt mot nobelprisen i allmänhet och ekonomipriset i synnerhet… I sammanhanget fick litteraturpriset bara en liten del av kritiken.
Detta sagt tror jag det är helt omöjligt för akademien att helt höja sig över politiken; politiken genomsyrar allting, och även om den inte gör det, kan man analysera in politik i precis allting (jag har t.o.m. hört att Alvar Aaltos möbler skulle vara nazistiska – detta skulle bero på att han använde mycket björk – som ju är ett ”ljust”, dvs blont, träslag…). Så ni får nog finna er i att litteraturpriset kommer fortsätta att kritiseras från såväl höger- som vänsterkanterna, beroende på vilken politisk agenda man kan läsa ut ur pristagarens litterära alster. Och så skall det nog vara.
Lite trist vor det dock om en överväldigande del av prisen skulle börja gå till författare representerande endast den ena delen av den politiska skalan – och om man inte noga tillser att akademien består av ledamöter av olika politiska schatteringar är det en överhängande risk, för det är alltid enklare att uppskatta ett litterärt verk vars politiska inriktning (veklig eller ditanalyserad) överensstämmer med ens egna politiska värderingar. Till exempel fick Leni Riefenstahl (som ju otvivelaktigt införde många helt banbrytande nya filmtekniker) väldigt få filmpris eller utmärkelser efter 1945…
Så att akademien helt höjer sig över politiken tror jag är en utopi.
16 oktober 2010 at 8:15 f m
Lugn och fin 🙂
16 oktober 2010 at 7:06 e m
Hej! För frapperande snyggt formulerade resoneringar, samt diskreta direktvykort från De Adertons inre. Nougatpriset i bloggande år 2010 tilldelas Peter Englund!
Nu till min fråga. Jag har undrat över följande så länge och grundligt att jag inte kan hålla frågan inne. Alfred Nobels formulering om att litteraturpriset ska tillfalla ”den, som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning” – har Akademin fortfarande, än i dag, orden om ”i idealisk riktning” i åtanke när Akademin arbetar med att utse en värdig Nobelpristagare?
Du skriver visserligen att ”priset utdelas på litterära meriter, och enbart på litterära meriter”, men bör de litterära meriterna vara producerade i idealisk riktning? Många av pristagarna kan ju sägas ha verkat i idealisk riktning med sitt författarskap, Doris Lessing och Herta Müller exempelvis, om ”i idealisk riktning” betyder att man ska ha verkat för det man tycker är mänsklighetens bästa.
Under första delen av 1900-talet refererade De Dåvarande Aderton ibland till orden om idealisk riktning, och hade tolkat det som ”idealism”, den ”ideella tendensen” och ”den ädla idealitet, som bör vara utmärkande…”
Med vänlig förhoppning om att mitt undrande ska förvandlas till ett klargörande,
F9
18 oktober 2010 at 2:34 e m
Bra frågor. Jag tar upp detta lite längre fram i ett särskilt blogginlägg.
16 oktober 2010 at 8:06 e m
Vad tycker Sverker Lenas om historievetenskap?
17 oktober 2010 at 11:45 f m
Hej! Du skriver att ”den gamla konspirationsteorin som säger att Akademien i sina val agerar utifrån något slags vänsteragenda bevisligen inte håller streck”, och att ni ”väljer pristagare utan att ta hänsyn till deras politiska ställningstaganden”.
Jag tror dig! Däremot funderar jag på om det som på sina håll tolkats som en vänsteragenda (eller nu högeragenda), kan ha ett samband med att litteraturpriset enligt Alfred Nobel ska tillfalla ”den, som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning”. Många av pristagarna (även bland senare års) kan ju sägas ha verkat i idealisk riktning med sitt författarskap, Doris Lessing och Herta Müller exempelvis, om ”i idealisk riktning” betyder någonting i stil med att man ska ha verkat för det man tycker är mänsklighetens bästa.
Och om man verkat i idealisk anda, har man väl antagligen gjort politiska ställningstaganden, åt det ena eller det andra hållet; om jag resonerar rätt.
Min fråga är därför: Har Akademin fortfarande, än i dag, orden om ”i idealisk riktning” i åtanke när Akademin arbetar med att utse en värdig Nobelpristagare? Du skriver visserligen att ”priset utdelas på litterära meriter, och enbart på litterära meriter”, men bör de litterära meriterna vara producerade i idealisk riktning?
Under första delen av 1900-talet refererade De Dåvarande Aderton ibland till idealisk riktning, och hade tolkat det som ”idealism”, den ”ideella tendensen” och ”den ädla idealitet, som bör vara utmärkande…”
Med vänlig förhoppning om att mitt undrande ska förvandlas till ett klargörande,
F9
17 oktober 2010 at 5:48 e m
Bortanför Lenas så tycker jag att du gör det lite lätt för dig när du viftar undan kritik och diskussion kring Nobelprisets eventuella politiska dimensioner. Visst finns det gott om trötta och okunniga röster men många skribenter förstår ju längre än till färgerna blått eller rött. Makt, auktoritet och mänsklighet kan ju ifrågasättas och problematiseras oavsett favoritlag.
Om prismotiveringen är ämnad att fylla någon funktion så har ju ofrånkomligen politiska delar av Llosas författarskap belönats. Svår genre eller ej, så torde de duktiga ledamöterna ha valt orden varsamt. Det är heller inte svårt att finna betydande politiska inslag i tidigare val. Akademien tycks värdesätta litteratur med friktion, vilket jag alltid antagit varit kopplat till önskan i A. Nobels testamente. Är jag fel ute?
18 oktober 2010 at 8:55 e m
Varför är det så svårt att acceptera Akademiens beslut? Akademien är ingen statlig myndighet, som fattar beslut enligt lagparagrafer. Beslutet kan inte prövas eller överprövas. Nobelpriset är alltid logisk, just därför att det är Akademiens beslut. Man fattar aldrig ett annat, än det man faktiskt gör. Här finns inget utrymme för värderande av rätt eller fel. Det handlar om tycke och smak. En sådan diskussion är i det här fallet på fel ställe. Kanske är det dags att koncentrera sig på litteratur istället?
19 oktober 2010 at 9:00 f m
Dig Peter, hade också dessa Jüngers ord kunnat gälla:
”När en så betydande ande inlåter sig i polemik är det alltid pinsamt, hur rätt han än må ha. Varje polemiskt yttrande vi håller inne med kan vi räkna oss till förtjänst, desto mer ju större substans det innehåller.”
19 oktober 2010 at 2:35 e m
Igår skrev jag följande kommentar i min egen blogg, då jag inte visste att du öppnat kommentarfunktionen (välkommet!):
http://nydahlsoccident.blogspot.com/2010/10/ett-litteraturpris-som-varje-ar-satter.html