Årets Nobelpris i litteratur verkar ha ställt till med en intressant förvirring hos vissa.
Så länge jag varit ledamot i Akademien har vissa reaktioner känts en smula förutsägbara, om man säger så. En av de raspiga grammonfonskivor som brukar läggas på – förutom den där att pristagaren är en person som ”ingen hört talas om” – är att priset avfärdas som ”politiskt”.
Anklagelsen brukar komma från högerskribenter, i regel sådana verksamma i USA. Så till exempel har prisen till Jelinek, Pinter och Lessing brukats som belägg för Akademiens vänstervridning.
Det vore synd att säga att kritiken bekymrat Akademien. Det kommer också i regel från lättprovocerade personer vars litterära intresse är försumbart, åtminstone jämfört med deras politiska dito. Så inte undra på att deras grundtes är så uppåt väggarna fel. För en person som i sin verktygslåda bara har en hammare kommer vart problem se ut som en spik.
I år har detta mönster ställts på huvudet.
Igen avfärdas det som ett politiskt pris. Nu av vissa vänsterskribenter. Och detta med den typiska tvärsäkerhet som kräver stor okunskap att utöva. Hursomhelst innebär det att det ihåliga i de här anklagelserna framträder tydligare än någonsin. Akademien kan omöjligen vara både vänster- och högervriden. Till de skribenter av olika politiska schatteringar som ogillar våra val för att de ogillar vissa åsikter hos pristagaren kan jag bara säga att det kan vi tyvärr inte ta hänsyn till.
Istället får det skedda ses som ett belägg för det vi brukar hävda med viss envishet: priset utdelas på litterära meriter, och enbart på litterära meriter. Ibland undrar jag om det inte är det som provocerar allra mest.
11 oktober 2010 at 10:18 f m
Väl skrivet!
11 oktober 2010 at 11:05 f m
Kommentatorer är som dom är. Jag såg för övrigt en kommentator som anklagade dig för att vara helt blind för sakprosans förtjänster.
11 oktober 2010 at 12:04 e m
Verkligen? Kan herr akademiledamoten då vänligen redogöra för varför författare från den väldiga kulturnationen Kina till dags dato inte erhållit ett enda pris i litteratur, med undantag just för en i Frankrike verksam dissident med ett högst mediokert författarskap?
Så länge kinesiska författare i Kina är undantagna från att erhålla priset går det inte att dra någon annan slutsats än att litteraturpriset är vansinnigt politiserat.
11 oktober 2010 at 5:25 e m
Gao Xingjian hör faktiskt till de mest förtjänta författarna under det senaste decenniet, även om det är sant att hans samlade verk (d.v.s. den del som han inte brände under sin tid i hemlandet) kvantitetsmässigt är ganska blygsamt. Men i den mån man kan se att ”något” belönas, utöver själve författarens verk, så är det ju språket ifråga. Och som ett pris till den kinesiskspråkiga litteraturen var det vackert. Men det finns ju flera andra intressanta namn, som Li Rui och Mo Yan (båda bosatta i Kina), och den utsökte lyriker som skriver under pseudonymen Bei Dao (dock i exil). Mer bekymmersamt är väl att åtminstone ett stort (nationellt) litteraturspråk fortfarande saknar pris, nämligen den persiska litteraturen (förutom ett antal mindre: holländska/flamländska, koreanska, m.fl.).
11 oktober 2010 at 9:37 e m
William: Vem föreslår du på farsi? Och varför?
13 oktober 2010 at 1:00 f m
Personligen är jag inte insatt i samtidig persisk litteratur, men jag vet om många litteraturgiganter som dött under föregående sekel, bl.a. Shamlu för tio år sen, Sepehri för trettio, Hedayat för sextio, för att nämna några få. De två första är framstående poeter, Hedayat är prosaförfattare och hans bok Den blinda ugglan (öv. Bo Utas) kan ses som en intressant symbios av östländska och västerländska influenser.
11 oktober 2010 at 12:17 e m
Lysande.
11 oktober 2010 at 12:22 e m
[…] This post was mentioned on Twitter by Olle Lidbom, David Nyström, Marius Ramnehill, Therese Bohman, Therese Bohman and others. Therese Bohman said: RT @vassaeggen: Peter Englund om Nobelkritikernas vars "litterära intresse är försumbart" https://akademiblogg.wordpress.com/2010/10/11/polerna-vands/ […]
11 oktober 2010 at 1:10 e m
För att få fredspriset bör man vara president i väst eller dissident i öst.
För litteraturpriset får man tydligen vara vriden åt endera hållet
11 oktober 2010 at 3:37 e m
[…] Ständig sekreterare Peter Englund kommenterar det faktum att Nobelpriset i litteratur återigen vä…. Det vore synd att säga att kritiken bekymrat Akademien. Det kommer också i regel från lättprovocerade personer vars litterära intresse är försumbart, åtminstone jämfört med deras politiska dito. Så inte undra på att deras grundtes är så uppåt väggarna fel. För en person som i sin verktygslåda bara har en hammare kommer vart problem se ut som en spik. […]
12 oktober 2010 at 7:35 e m
Det har jag förfäktat hela helgen när var och varannan person pratade om hans nyliberala politiska syn … fast inte så elegant som du förstås.
Det är för sjutton ett litteraturpris … det finaste pris man kan få för sin l i t t e r ä r a gärning.
Jag har inte läst mycket av Llosa och har alltså mycket kvar att njuta av.
13 oktober 2010 at 12:17 f m
”Det vore synd att säga att kritiken bekymrat Akademien.”
Det borde kritiken dock göra (även om den i slutändan är okvalificerad eller felaktig). Detta av två grunder:
1. Vi har alla våra blinda fläckar, tendenser att göra subjektiva inskattningar om vad som är bra och dåligt, osv. Den som har ett så ansvarsfullt arbete bör utvärdera all kritik som riktas mot honom (i arbetsrollen) med sorgfalt.
2. En sådan kritik kan ha en negativ inverkan på prisets status och trovärdighet. Detta framförallt då det andra ”mjuka” priset (fredspriset) definitivt har tilldelats av politiska grunder vid ett flertal tillfällen. (Eventuellt även ekonomipriset.)
13 oktober 2010 at 9:58 f m
Självklart att politisk press och media från ytterligheterna vrider och vinklar till sina egna fördelar. Kommer det som en överraskning för någon?
Positiv liksom negativ ”politisk” kritik kommer alltid finnas i samband med att en litteraturpristagare offentliggörs.
Så det enda ni i akademin bör tänka på är att inte köra vartannat år höger, vartannat år vänster – utan kör rätt över allt. I dubbel bemärkelse. Som ni alltid gjort.
Och i motsats till vad någon skrivit ovan – ta lätt på kritik som berör vad litteraturpristagaren gjort utanför sina egna böckers pärmar. Sån kritik kan, eller rättare sagt bör, aldrig påverka prisets status.
13 oktober 2010 at 11:35 f m
Winston Churhill avskräcker.
14 oktober 2010 at 8:52 f m
Mycket väl skrivet. Motsatsen till svenska akademiens politiska oavhängighet torde vara norska fredspriskomitten, som verkar helt genompolitiserad.
15 oktober 2010 at 10:45 f m
[…] Nyss skrev jag att det kanske mest provocerande i sådana här sammanhang är att dela ut pris enbar… Mycket riktigt. Påståendet har retat upp DN:s Sverker Lenas. Kanske koketterar han bara med sin oförmåga att läsa innantill, eller kanske är han bara grälsjuk. Vad jag sökte påpeka är att den gamla konspirationsteorin som säger att Akademien i sina val agerar utifrån något slags vänsteragenda bevisligen inte håller streck. (Och samma sak gäller för yrvakna påståenden om att priset nu syftar till att belöna den motsatta sidan.) Och det håller jag fast vid. […]