Alla praktiska förberedelser går enligt plan.

Den gamla pendylen i tjänsterummet står redo att slå sitt enda slag. Och stora salen står redo att ta emot alla journalister. I år har vi utökat den tillgängliga ytan med en trettio kvadratmeter. Så stort är intresset. Men iochmed detta tror jag vi börjar närma oss taket på hur många vi förmår ta emot.

En hel del har har för övrigt hänt genom åren vad gäller praktikaliteterna.

På Lars Gyllenstens tid väntade journalisterna lite informellt i motsatta änden av stora salen, och han kom direkt ut från sessionsrummet och meddelade vad Akademien fattat för beslut. På Sture Alléns tid fick journalisterna faktiskt vänta inne i sekreterarrummet (fler var de ej) och han gick genom stora salen och öppnade Den Berömda Dörren, fast alltså från den motsatta sidan. Horace Engdahl vände på det hela: journalisterna fick vänta i stora salen och han kom ut från sekreterarrummet, med tiden skyddad av en liten hage.

Det som ändrats under min korta tid i det här ämbetet är att på begäran från TV – som klagat över allt sämre bildvinklar i trängseln -, så meddelar jag beskedet stående på en liten avsats. Så ser hoppeligen fler mer.

En nyhet i år är att jag ej kommer att besvara några frågor stående på denna avsats. Istället går jag direkt ner på golvet, och tar alla frågor där. Det blir hoppeligen mindre kaotiskt så.

Ett hett tips vad gäller min klädsel: grått.