”Mitt språks gränser är min världs gränser” sade som bekant Wittgenstein. Och i morse kom jag att tänka på tre motsatsord som jag önskar att jag känt till när jag var tjugo:
- Heterodox
- Multiversum
- Anastrof
08 september 2010
Archived Entry
- Post Date :
- 08 september 2010 at 10:28 f m
- Category :
- Språkligt
- Do More :
- You can leave a response, or trackback from your own site.
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Att vara ständig
%d bloggare gillar detta:
08 september 2010 at 3:31 e m
Underbara ord. Beror bristen på beskrivna anastrofer av att vi människor inte ser dem eller av att de inte finns. Evert Taube hävdade att ”det är en rasande tur att du lever mín vän och kan valsa omkring uti Havanna”. Han formulerade alltså själva livet som en anastrof.
08 september 2010 at 6:19 e m
Anastrofen (ordet) har hittills hållit sig borta från mitt vokabulär (är förvisso tjugoett, men ändå). Detektivarbete via internet är ju alltid skoj, eftersom att det inte stod att finna någon förklaring på ordet i just det här inlägget sökte jag i Wikipedia, ne.se, SAOB bara för att inte hitta någonting och så slutligen Google, där första träff blir:
http://peterenglund.wordpress.com/2007/04/12/katastrofer-och-anastrofer/
Kul!
08 september 2010 at 10:20 e m
Måste erkänna att jag är mycket förbryllad över det här inlägget. Att språkets gränser sätter världens gränser är djupt så det förslår, bara det, när jag sedan läste på lite om Wittgenstein tror jag mig ha förstått att han som äldre förkastade sin ungdoms tro på Tractatus Logico, från vilken jag anar att citatet stammar?
Ett annat av Wittgensteins citat lyder ”Allt som kan sägas kan sägas klart”. De tre motsatsord du nämner är nog inte att räkna som särdeles klara, i alla fall inte i betydelsen att medmänniskor skall förstå dem. (Wittgenstein var ju inne på ”bildteorin”, dvs att varje fras skall framkalla en bild i medvetandet, och att den bilden förhoppningsvis är identisk, eller i alla fall snarlik, hos alla människor).
Sedan undrade jag lite över det här med motsatser; att anastrofens motsats är katastrofen, det är jag på det klara med (var en flitig gäst på din förra blogg, annars hade jag inte haft en aning, det medges gärna), men ordet anastrof ger ingen bild i mitt medvetande på samma sätt som ordet katastrof (som frammanar bilder från Hiroshima, tsunamin och Mona Sahlin). Men vad är heterodox motsatsen till. Homodox? Inget av orden framkallar någon bild i hjärnan (men kan väl närmast sägas betyda ”olika åsikt” resp. ”samma åsikt”). Ortodox framkallar en bild, men dess motsats är väl snarast oortodox eller inortodox?
Multiversum synes vara en självmotsägelse. Inom astronomin används termen för flera parallella universa, således borde väl ordet versum stå i pluralform? Multiversa, således?
Men den riktigt stora frågan är: Varför i hela friden önskar du att du känt till de här orden när du var tjugo? Att du önskar att du känt deras betydelse, det förstår jag, men på vilket sätt hade vetskapen om orden per se gjort ditt liv bättre?
Som sagt, många frågetecken, räta ut dem om du har tid och lust. Annars kan du se det som rent filosoferande från min sida.
Ha en trevlig dag!
09 september 2010 at 2:18 f m
Känner spontant något vinnande i ifrågasättandet. Samtidigt känns det som påstås vara icke uträtat, trots allt, inte nämnvärt konstigt:
1)Om inses att ordet, oavsett vilket, är centralt, kan väl aldrig en okänd (definition?) innebörd likställas med något ”oklart”. Det handlar snarare om upplysthet. Eller brist på densamma.
2)Om ”ses” en tsunami när ordet katastrof hörs, vad gör vägen till att se fridfullhet och ro – per bild – så lång när hörs ordet anastrof?
3)Multiversum avser – om jag inte misstar mig – en hop universa. Vidare är det antagligen riktigt att skriva ordet i singularform.
I din avslutande fråga finns poäng. Grattis.
/Jens
09 september 2010 at 6:47 e m
Är detta något slags maskinöversättning eller vad?
11 september 2010 at 12:19 f m
Schibbye: Vad?
09 september 2010 at 10:24 f m
En enkel förklaring av dessa ord skulle vara att heterodox är motsatsen till ortodox, att anastrof på samma vis är katastrofens motsats (alltså till skillnad mot den en plötslig och ovändad vändning uppåt) och att multiversum i motsats till universum öppnar för tanken på parallella existenser.
09 september 2010 at 1:35 e m
Heterodox vill jag gärna vara. Dvs inte låst vid stelnade föreställningar om hur man skall vara och bete sig. Ett levande och flexibelt förhållningssätt till en stabil värdegrund, i stället för ett livlöst fasthållande vid yttre attribut som skall stabilisera min tillvaro.
09 september 2010 at 1:55 e m
Är inte en anastrof snarare en språklig figur?
http://runeberg.org/nfba/0518.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Anastrophe
Vill hemskt gärna bli hänvisad till din kunskapskälla.
09 september 2010 at 3:53 e m
Liksom Martin måste jag säga att jag är tveksam till premissen att språkets gränser är tankens gränser. Denna tanke är framförallt vanlig bland människor som inte har förmågan att stänga av det interna ”uppläsandet” av tankar i ord. Detta uppläsande är dock bara en tidsödande onödighet, då den tanke som uppläses redan existerar. Att man sedan inte kan sätta en viss tanke till ord för att språket sätter gränser kan sedan hända, men innebär inte att tanken i sig är begränsad på samma sätt.
09 september 2010 at 6:50 e m
Jag undrar om en tanke verkligen kan vara medveten om den inte kan kläs i ord på något vis, om inte annat så i orden ”jag förstår inte ***”.
10 september 2010 at 10:07 f m
Jag är övertygad om att tankar inte behöver kläs i ord för att vara medvetna. Däremot torde det vara oomtvistat att tankarna måste kläs i ord om de skall överföras till någon annan individ. F.ö. var Wittgenstein under senare delen av sitt liv övertygad om att de flesta kontroverser skulle kunna härledas till missförstånd avsende tankeöverföringengen, helt enkelt beroende på att samma ord inte framkallar samma bild i alla människors tankar. En ganska intressant tanke.
10 september 2010 at 9:14 f m
Och hur klär en person sina tankar om de alfabetiska orden inte existerar för henne? För någon som aldrig behövt ‘stänga av’ uppläsandet? Är inte de tankarna medvetna då?
Ibland tycks tanken begränsa oss. Språket finns ju alltid där, redo att användas när tanken förmår.
10 september 2010 at 5:32 e m
Vi börjar närma oss Wittgensteins ingemansland i diskussionen; alltså den plats där vårt språkspels gränser slutar och övergår i Intet. Då bör man tänka efter lite. Detta görs bäst genom att dra sylten ur det citat som avslutar hela hans Tractatus: ”Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga”.
13 december 2010 at 6:55 e m
Det säger ingenting om man plockar det ur sitt kontext.
Ludde W skriver att man inte ska snacka om det ”icke-faktiska” (värderingar osv) med motiveringen att de varken är analytiska eller empiriska, något som han anser nödvändigt för att en sats ska vara meningsfull
11 september 2010 at 7:11 e m
Tänkandet utan ord är något som lätt kan observera om man försöker. Detta framförallt om man sysslar med en aktivitet som tex matematik eller schackspel, men också mer praktiska saker som tex fotboll.
En bra övning för den som har svårt att tänka utan ord kan vara att avbryta sig själv när halva meningen är sagd. Även den osagda delen är då redan tänkt—bara osagd. Sedan kan man avbryta sig tidigare och tidigare, tills man inte ens påbörjar artikulationen.
Tom en ordlös kommunikation kan förekomma (och är faktiskt rätt vanlig). Ett tydligt exempel är tex en hund som kratsar på husdörren (vill in/ut), eller en vuxen som med ett ogillande ansikte griper handen på ett barn som sträcker sig efter sockerskålen (barnet ska låta bli sockret).
12 september 2010 at 11:07 f m
Ordlös kommunikation är naturligtvis ingenting konstigt, men jag undrar hur medveten en tanke är om man inte har ord på den. Kan man reflektera över sitt tänkande om man inte har ett språk? Vet man om att man tänker om man inte har ett språk på vilket man kan tänka: ”nu tänker jag”?
11 september 2010 at 8:31 e m
Tack för de orden! Jag älskar ord som letar sig in i sinnet och lossar mentala spärrar, befriar kringskurna tankar och smörjer upp igenrostade gamla funderingar. Hade aldrig hört något av dem tidigare.
Kanske får bidra med en av mina egna favoriter i retur:
Motpolsacceptans – förmågan att samtidigt i sinnet laborera med två till synes motstridiga tankegångar.
12 september 2010 at 5:43 e m
Det vore kul om ni vill använda er kreativitet och föreslå ord till vår ordlista på http://www.synonymer.se
12 september 2010 at 9:55 e m
Innebörden viktigare än själva ordet!
Vad som upplevs som en vanlig upplevelse i en del människors liv kan betecknas som anastrof i en annan individs tillvaro och det säger något om det multiversum vi lever i. De som har varit särbehandlade på ett positivt sätt hela livet, kan väl uppfatta den minsta motsägelse som en katastrof medan för De som kämpar jämnt och ständigt för sin överlevnad betyder ordet anastrof inget annat än att ha orken att fortsätta vidare.
24 september 2010 at 7:19 e m
I ungdomen hade jag en långvarig kontrovers med min flickvän som bestämt hävdade att den genomtänkta tanken måste vara verbaliserad – jag påstpd motsatsen. Intressant nog blev hon en ypperlig mimkonstnär.
Tanken har sitt ursprung i språket, men behöver inte förlösas där;
Jesu ord ”de första ska bli de sista” fick häromdagen sin för ögonblicket absoluta förklaring när jag för min inre syn såg en människomassa som köade till helt fel entré.
25 oktober 2010 at 7:11 e m
Jag har sedan länge en artikel om problemen med verbalisering av tankar i åtanke. Egentligen ville jag ta den här diskussionen som grund till att äntligen skriva den, men då det hela drar ut på tiden skriver jag istället några korta punkter här (varav bara den första är riktad till Paul):
o ”Tanken har sitt ursprung i språket”
Tvärtom: Tanken är oberoende och kommer först (jfr. en tidigare kommentar). Språket kanske kan ha ett inflytande, men troligare är att kultur och koncept är viktigare än språket i sig.
(Att Jesus tanke kommunicerades via språk och att du därför först lärde känna den på språk är inte relevant.)
o En verbalisering är ett stort slöseri av tid och kan ofta vara kontra-produktivt.
o En icke-verbaliserad tanke kan vara mycket medveten. Tron att detta inte är fallet och att en tanke måste verbaliseras är en fälla (som jag själv delvis föll i när jag var ung). Däremot kan en verbalisering hjälpa minnet—vilket dock gäller även för andra sätt ”redundanta behandlingar” av en tanke.
26 september 2010 at 3:18 e m
Multiversum är ett meningsfullt begrepp och i sig inte självmotsägande.
Ett universum definieras som det system som är tillgängligt inom vår upplevelsehorisont. Vi kan se på det, ta på det och framför allt – räkna på det. Ett annat universum ”parallellt” med vårt är okontaktbart och ouppnåeligt för oss, annat än i tanken, men kanske likväl existernade. Vi kan ana det genom våra matematiska teorier och kanske öven mätbart, genom den skugglika svallvåg som gravitationen – kanske – kastar mellan systemet.
Universumet är allt som VI kan lära känna. Multiversumet allt som kan tänkas existera. Vad som är epistomologiskt och ontologiskt i detta tål att funderas över.