Nu med vårterminen slutförd kan det vara dags att försöka sig på en enkel summering.
Plus: All mystik till trots så är kärnan i Akademiens verksamhet tämligen enkel: vi delar ut pengar till olika kulturella ändamål. Det handlar om priser och stipendier till förtjänta individer, stöd och bidrag till evenemang, projekt och organisationer. Under perioden januari till maj lyckades vi på detta vis fatta beslut värda 11 347 046 kronor. Det är alltid trevligt att kunna vara generös.
Minus: Det kunde gott ha varit mer. Vi delar av princip aldrig ut arbetsstipendier och tryckbidrag. (Däremot kan vi i efterhand belöna ett ovanligt väl genomfört arbete.) Samtidigt syns behoven av just sådana vara nära nog oändliga i en hårt klämd kulturvärld. Det är alltid trist att tacka nej.
Plus: Vårarna är mindre intensiva än höstarna. Och jag har långsamt börjat förstå hur det här ämbetet fungerar, vad man ska göra, och – än viktigare – vad man inte ska göra. Dessutom har jag hunnit att skriva lite extramaterial för några utländska upplagor av ”Stridens skönhet och sorg”. Samt att vara pappaledig. Nu på halvtid.
Minus: Mina extremiteter är märkligt stresskänsliga. I oktober förra året fick jag något jag kallade mitt ”Herta Müller-exem”, på ett par fingrar på höger hand. Det tonade bort runt juletid. Nu har jag fått ett märkligt utslag på vänster handflata. Det har ännu inte fått något namn. Och jag tänker redan på hösten.
Plus: Som ständig sekreterare får man en väldig massa inbjudningar till olika lockande begivenheter. Nu senast en lunch med Michail Gorbatjov.
Minus: Jag har aldrig tid att gå.
Plus: Jag fick ovanligt mycket läst när jag satt på alla de där försenade pendeltågen i början av året.
Minus: Björnbären, jättevallmon, rosorna samt plommonträdet tog alla ordentligt stryk av den här vintern. Det samma gäller mitt tålamod. Har insett att jag nog inte kan bo kvar här ute på landet. Vi har bestämt oss för att så småningom flytta in till Uppsala.
Plus: Inga katastrofer har inträffat. Och några bekymmersamma frågor har gått att hantera. Att lösa problem kan vara oväntat intressant.
Minus: Tänker ibland på det som en brittisk officer sade till mig nere i Bosnien 1994: ”Om ett anfall går väldigt bra, betyder det troligtvis att du är på väg in i ett bakhåll”.