Drömmer än en gång att jag är tillbaka i Niemisel – den by i Norrbotten där mina föräldrar är födda.

Jag går uppför bygatan, förbi det hus där ICA en gång låg, i riktning mot mina morföräldrars hus. Det är sen kväll, men inga ljus syns någonstans. Inte heller hörs några ljud. Det är folktomt. Omedelbart till vänster om huset skymtar jag en nygrävd grav, med ett kors, och på vägen (som är spårig av lera) ligger kransar kringslängda, trasiga men ej nedsmutsade, bestående av gula och mörkrosa blommor. Jag noterar att färgkombinationen är mycket lyckad. Och tänker att jag skall komma ihåg det när jag vaknar upp.

Dock – och nu kommer det märkliga – när jag vaknar upp ur denna dröm är jag fortfarande i en dröm, alltså i en dröm där jag drömmer att jag drömmer.

Att vara medveten om att man drömmer medan man gör det, kallas, som vi alla vet, att ha en genomskinlig dröm. Men vad kallas en sådan här dröm? Opak? Symmetrisk? Dubbel? Sluten? Calderonsk? Min hustru kommer med det bästa förslaget. Metadröm.