En av de saker som väcker frågor är detta med Akademiens sekretess. Måste det vara så mycket hemlighetsmakeri, etc? En del av frågorna springer nog ur att man föreställer sig att Akademien är något statligt ämbetsverk eller liknande offentlig inrättning, när hon istället är en privat kulturinstitution. (Som för övrigt inte tar emot en krona av skattebetalarnas pengar. Vi finansierar och styr oss själva.)

Sekretessen har två grunder, överlappande.

För det första är den helt enkelt inskriven i våra stadgar. Och precis som alla sammanslutningar har vi givetvis att lyda dem.

För det andra så är sekretessen i högsta grad funktionell. Varje år delar vi ut mellan 80 och 90 priser och stipendier, och diskussionen om vem som skall få vad, varför och när skulle aldrig kunna vara så öppenhjärtig – och ibland skarp – som den är idag, om där fanns en risk att det som är ett argument på kvällen blir ett twitterinlägg på morgonen.

Det låter kanske bakvänt, men jag tror att sekretessen faktiskt skyddar mot en viss typ av vänskapskorruption. Man kan tala mot ett föreslaget pris utan att ta hänsyn till ens egna bindningar till den person. Och det kan man göra just då man vet att det som sägs i sessionsrummet stannar i sessionsrummet.