Sällan har jag känt mig så gammal som när jag går runt där på Karstad och letar – galoscher. Det är ett ting som jag alltid förknippat med äldre herrar, lite prudentliga och överdrivet känsliga för väta. Men snömodden i Berlin har fått mig att tänka om. Antar jag. Eller är det åren som kommit ikapp? Jag ryser.

Då ser jag honom. Han är rätt liten, gråhårig, bär kort, praktisk parkas i orange med många fickor, och till detta benlindor och kängor. Och på stickeluvan har han ett par tättslutande orangefärgade snöglasögon. Klädd som en alpinist för att gå ned och handla på affären. Det påminner om en viss typ av författare.

Jag hittar inga galoscher på Karstad.